Flavobakterios hos fisk

Fisk

Flavobacterium psychrophilum orsakar sjukdom och dödlighet hos laxfisk och andra fiskarter världen över. Framförallt drabbas regnbågsyngel där bakterien orsakar hög dödlighet, vilket gett sjukdomen det engelska namnet ”rainbow trout fry syndrome”.

Även större fisk drabbas, ofta då med fenskador och sår på kroppen. Sjukdomen uppträder vanligen vid vattentemperaturer under 15° C, varför sjukdomen även kallas ”Bacterial coldwater disease”.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som vare sig epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga.

Epizootisjukdom: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället. Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att genast anmäla misstanke om epizootisjukdom.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Bakterien Flavobacterium psychrophilum är vanligt förekommande i sött och bräckt vatten och sjukdomen förekommer endemiskt, vanligen vid låga vattentemperaturer under 15° C men sjukdomen kan också uppträda vid temperaturer upp mot 20° C. Stress, till exempel orsakad av försämrad vattenkvalitet, låga syrenivåer, hantering eller andra sjukdomar kan utlösa sjukdomsutbrott.

Symtom

Bild 1: Regnbågslax infekterad med Flavobacterium psychrophilum. Foto: Bengt Ekberg/SVA

Hos yngel orsakar sjukdomen hög dödlighet, ofta med hastigt förlopp, och förluster på 50–90 procent har rapporterats hos regnbågsyngel. Dödligheten börjar vanligen strax efter det att gulesäcken absorberats och startutfodringen har påbörjats. Ynglen mister aptiten, blir anemiska, mjälten blir kraftigt förstorad och det förekommer även att njuren blir ansvälld. Hos ett- och tvåårig fisk är det vanligt med kraftiga fenskador, som även kan gå ner i muskulaturen, till och med så att skelettet blir synligt (bild 1). Sår och bölder förekommer efter kroppen, framförallt i stjärtspole och i anslutning till stjärtfenorna. Fisken blir anemisk och infektionen kan övergå till en allmän blodförgiftning (sepsis). Hos vuxen fisk kan infektionen övergå till en mer kronisk form med blödningar i huden, muskelskador och med blodfyllda bölder efter kroppen.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Infektionen orsakas av den gramnegativa bakterien Flavobacterium psychrophilum, tidigare även känd som bland annat Flexibacter psychrophilus och Cytophaga psychrophila. Bakterien bildar gulfärgade kolonier på de speciella agarplattor som krävs för att bakterien ska växa fram. Studier visar att bakteriens uppsättning av proteolytiska enzymer, som verkar nedbrytande på fiskens vävnader, påverkar bakteriens sjukdomsframkallande förmåga (virulens). Det förekommer alltså både mer och mindre virulenta stammar av F. psychrophilum.

Infektionsport:

Infektionsporten är inte fullständigt klarlagd. Gälar, hud och/eller via mage-tarm är möjliga infektionsvägar. Upptag i fisken underlättas om fiskens normala skyddsbarriärer är påverkade, som till exempel vid hudskador eller vid störningar i fiskens naturliga slemproduktion.

Spridning i djuret:

F. psychrophilum orsakar lokala skador på grund av sina proteolytiska enzymer, som bryter ned fenor och annan vävnad. Bakterien kan sprida sig till blodbanorna och därmed transporteras till fiskens inre organ.

Smittvägar:

Smittan kan överföras från infekterad fisk eller infekterat vatten, så kallad horisontell smittöverföring. Smittan kan även överföras från fisk som är bärare av bakterien utan att visa tecken på sjukdom. Man misstänker att smittan kan överföras till ynglen via föräldrafisken då F. psychrophilum påvisats i sperma, ovarievätska och utvändigt på romkornen. Det finns även studier som indikerar att bakterien kan förekomma inuti romkornen, så kallad vertikal smittöverföring.

Överlevnad:

F. psychrophilum kan överleva upp till 300 dygn i färskvatten. Bakterien kan också överleva skyddad i biofilmer i fisktråg eller annan utrustning.

Provtagning och diagnostik

Bild 2: Växt av gula kolonier av Flavobacterium psychrophilum vid odling direkt ifrån hud på TYES agar. Foto: Bengt Ekberg/SVA

Diagnos ställs efter odling av vävnadsprover på särskilt framtaget agarmedium. Bakterien växer inte på blodagar. Framväxta gula kolonier (bild 2) identifieras med masspektrometri (MALDI-TOF) eller med molekylärgenetiska tekniker, till exempel PCR. Utväxta kolonier undersöks alltid avseende känsligheten för antibiotika genom en resistensundersökning.

Behandling och profylax

God skötsel och god hygien med bortplockning av sjuk och död fisk är de viktigaste åtgärderna för att minska smittrycket och reducera dödligheten. Behandling av yngel med kloramin eller saltbad kan ge ett förebyggande skydd och reducera mängden externt förekommande bakterier. Vid konstaterad diagnos och efter resistensundersökning kan antibiotikabehandling sättas in. Under senare år har kommersiella vacciner som kan ge ett visst skydd mot F. psychrophilum tagits fram.

Sidan granskades senast : 2023-11-14