Förekomst
 |
|
Ål med sår orsakat av infektion med Vibrio vulnificus. Foto: Bengt Ekberg/SVA
|
Vibrio vulnificus trivs i bräckt vatten och i marina miljöer, särskilt vid förhöjda vattentemperaturer - till exempel under varma somrar i de nordiska ländernas kustområden. Bakterien förekommer fritt i vattnet, i sediment, i kräft- och skaldjur och hos fisk.
Symtom
Sår, ansvällning av huvudregionen med hudblödningar, fenskador, inre blödningar i buken och blodförgiftning drabbar ål. Infektionen orsakar hög dödlighet, särskilt vid temperaturer över 20ºC.
Bakterien kan infektera människa och individer med nedsatt immunförsvar, lever- och njursjukdomar eller diabetes är särskilt mottagliga. Bakterien kan orsaka sår eller maginfektioner med magsmärtor, kräkningar eller diarré. I sällsynta fall kan infektionen orsaka blodförgiftning även hos människa.
Etiologi och patogenes
Infektionsagens:
Bakterien V. vulnificus. Biokemiska undersökningar har identifierat tre olika biotyper av V. vulnificus.
Biotyp 2 är den biotyp som främst förknippas med sjukdomsutbrott hos ål.
Biotyp 1 förekommer i havsvatten och har isolerats från ål och ostron.
Biotyp 3 har isolerats ifrån tilapia och karp.
Alla tre biotyperna har isolerats från människa och där i olika grad bidragit till sjukdom. Nyare molekylärbiologiska metoder för karaktärisering av V. vulnificus gör att indelningen i biotyper kan komma att förändras.
Infektionsport:
Huvudsakligen via gälar och mun.
Spridning i djuret:
Systemisk
Smittvägar:
Smittan kan överföras från infekterad fisk eller från infekterat vatten. Bakterien kan kolonisera ålens hud och där förekomma som en reservoar för återinfektion.
Människa kan smittas genom otillräckligt tillredda skaldjur som till exempel ostron, vid hantering av infekterad fisk eller kontaminerat vatten. Hudskador fungerar som inkörsport för bakterien.
Överlevnad:
Vattentemperaturer på 13-22 ºC gynnar överlevnaden i vatten och bakterien kan också föröka sig i ostron, särskilt vid förhöjda vattentemperaturer.
Provtagning och diagnostik
Diagnosen ställs efter odling av prover från sår eller inre organ (njure eller mjälte), på blodagar. Bakterien bildar hemolyserande, beigefärgade kolonier efter en till två dygns inkubering vid 20ºC. Bakterien växer ut efter ett dygn vid 37ºC och är känslig för ämnet O/129 (vibriostat). Bakterien identifieras genom mass-spektrometri, MALDI-TOF, och serumagglutination. Utväxta kolonier undersöks avseende känsligheten för antibiotika (resistensundersökning).
Humana infektioner med V. vulnificus är anmälningspliktiga till smittskyddsläkare i landstinget och till Folkhälsomyndigheten. Vid påvisad smitta hos fisk eller i vatten, ska miljökontoret eller motsvarande instans i kommunen informeras. Infektion med V. vulnificus hos fisk är inte anmälningspliktig.
Behandling och profylax
Effektiva, kommersiella vacciner för ål, mot infektioner med V. vulnificus finns tillgängliga. Vid förhöjd dödlighet hos ål, konstaterad smitta och efter resistensundersökning, rekommenderas antibiotikabehandling.