Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Fjäderätare ("löss") hos fjäderfä

Kraftiga angrepp av fjäderätare ger klåda, irritation och sannolikt störd sömn, medan enstaka löss påverkar fågeln i lägre grad. Fjäderätare är vanligt förekommande i hobbyfjäderfäflockar.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Arter

Ett 40-tal olika vinglösa insekter inom ordningen Phthiraptera, som i dagligt tal brukar kallas fjäderätare eller löss, är kända hos fjäderfän. De flesta arterna lever på döda hudavlagringar och fjädrar från värddjuret. Någon enstaka art är blodsugande.

Några exempel på arter hos tamhöns är:

  • Menopon gallinae (fjäderskaftlus)
  • Menacanthus stramineus (kroppslus)
  • Cuclotogaster heteropaplus (huvudlus)
  • Goniocotes gallinae (dunlus)

Värdjur

Fjäderätare och blodsugande löss hos fjäderfän är inte alltid helt artspecifika. Detta innebär att de ibland kan förekomma på flera olika fågelarter om dessa hålls tillsammans. Däremot angriper de inte däggdjur, inklusive människor. 

Förekomst i Sverige

Fjäderätare är vanliga parasiter bland fjäderfän i hobbyflockar i Sverige. Det är däremot sällsynt att man hittar dem bland fjäderfän på kommersiella anläggningar, till exempel hos värphöns, slaktkycklingar eller bland avelsfjäderfän. 

Utseende

Bild 1. Fjäerätare (vuxna parasiter och gnetter) på en fjäder från en tamhöna. (Klicka på bilden för ett större format.) Foto: Bengt Ekberg/SVA

Vuxna fjäderätare är avlånga, ljusgula till gulbruna och en till sex millimeter långa beroende på art (bild 1-2). Parasiterna sitter oftast stilla eller kryper långsamt på huden och på fjädrarna.

Ofta hittar man fjäderätare under vingarna, på bröst, lår eller runt kloaken, men vissa arter föredrar att till exempel sitta enbart i fint dun eller på fjädrarna på huvudet. Av denna anledning bör hela fågeln undersökas.

Dessutom föredrar de olika arterna att placera sina ägg (gnetter) på olika ställen på värddjuret. Äggen sitter ofta som druvklasar eller klumpar runt fjäderskaften nära huden (bild 1) och är svåra att få bort.

Livscykel

Fjäderätare tillbringar hela sin livscykel på värddjuret. Gnetterna kläcks inom cirka fyra till sju dygn. Parasiten utvecklas genom flera så kallade nymfstadier och blir en vuxen könsmogen parasit efter cirka tre veckor.

Inverkan på värddjuret

Effekten av lusangrepp på värddjuret beror på hur kraftigt angreppet är (antalet parasiter). Enstaka fjäderätare har begränsad inverkan på värddjuret medan kraftiga angrepp orsakar klåda, irritation och sannolikt störd vila och sömn. Vuxna fjäderfän påverkas i lägre grad än unga djur. Friska fåglar kan normalt själva hålla antalet parasiter under kontroll genom putsning.

Kraftiga lusangrepp är ofta ett tecken på att djuret är försvagat. Grundlidandet kan vara till exempel näringsbrist eller en infektionssjukdom. Antalet fjäderätare ökar om fåglarna hålls trångt och under hösten och vintern när de vistas mycket inomhus i hönshuset och har nära kontakt med varandra.

Smittvägar

Bild 2. Fjäderätare. (Klicka på bilden för ett större format.) Foto: SVA

Fjäderätare smittar framförallt genom direktkontakt mellan fåglarna. Även redskap och annan utrustning, som till exempel transportburar, kan sannolikt sprida fjäderätare, men fjäderätare överlever endast under kort tid (några dagar) utanför sitt värddjur. 

Bekämpning

Lindriga angrepp hos friska fjäderfän behöver ofta inte åtgärdas, men kraftiga angrepp bör bekämpas av djurskyddsskäl. Eventuella bidragande faktorer och sjukdomar bör åtgärdas. Åtgärder i omgivningen har begränsad betydelse eftersom dessa parasiter snabbt dör utanför sitt värddjur. För närvarande saknas godkända veterinärmedicinska läkemedel i Sverige som får användas mot fjäderätare hos fjäderfän. Kiselbaserade receptfria produkter har viss effekt mot fjäderätare. Man kan även klippa av fjädrar med fastsittande gnetter intill huden.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls