Klimatförändringen kan påverka utbredning och spridningsmönster för inhemska smittsamma sjukdomar, men även bidra till introduktion av nya smittor. Exempelvis kan flera allvarliga epizootisjukdomar spridas via insekts- eller gnagarvektorer. Dessa sjukdomar kan vara speciellt känsliga för ett förändrat klimat. Klimatförändringen kan påverka vektorernas livsmiljö och beteendemönster och kan därigenom ge en direkt effekt på sjukdomarnas utbredning och spridningsmönster.
Nya sjukdomar
Utöver större utbredningsområden för befintliga sjukdomar kan förändringar i klimatet även bidra till att sjukdomar kan etableras i nya områden. När en ny art introduceras till ett område, antingen genom import eller genom naturlig förflyttning, kan den bära med sig sjukdomar som den själv är immun mot, men som drabbar den befintliga populationen hårt. Exempel på en sådan sjukdom är kräftpest, som fördes med den immuna signalkräftan och som har utrotat den svenska flodkräftan i många vattendrag.
Andra exempel är år 2008, när Sverige hade ett stort utbrott av blåtunga på idisslare, en virussjukdom som sprids med svidknott. Eller den relativt nyligen introducerade sjukdomen Schmallenbergvirus som också sprids med bitande insekter, och som drabbade framförallt nöt- och fårbesättningar hårt 2012–2013.
Flera vektorburna sjukdomar kommer att introduceras i framtiden, som för Usutu- och West nile fever-virus, vilka följer med flyttfåglar och sedan kan föras över till andra djur via myggor som redan finns i landet. West nile fever-virus, som också är en zoonos, har inte funnits tidigare i norra Europa men diagnosticerades på häst i Tyskland 2018.
SVA arbetar brett med att motverka denna typ av sjukdomsutbredning, bland annat genom:
- övervakningsprogram för vissa sjukdomar, där vi kartlägger spridningen.
- diagnostik och övervakning av viltstammen.
- Forskning, där vi sedan sprider resultaten till veterinärer och djurägare.