Gå direkt till innehåll

Dårrepe

( Lolium temulentum L. )
Giftig växt
Giftig vid konsumtion i stora mängder eller under lång tid.
Giftig växt
Giftig vid konsumtion i stora mängder eller under lång tid.

Dårrepe var tidigare ett vanligt ogräs i sädesåkrar men är numera sällsynt. Det är ovanligt med förgiftningar.

 Dårrepe

Utseende

Dårrepe är ett nästan en meter högt, ettårigt gräs som har en mörkt grågrön färg. Stråna är sträva längst upp och saknar vegetativa skott längst ner vid basen. Bladen kan vara upp till en centimeter breda med en glänsande undersida och skärformiga bladöron vid basen. Dårrepe blommar i juni–juli. Axet är upp till två decimeter långt och har 10–15 ganska glesa småax med fem till tio blommor vardera. Ytteragnarna har oftast ett tämligen grovt borst och inneragnarna är strävhåriga. Dårrepe kännetecknas av borstförsedda småax med långa skärmfjäll.

Förekomst

Dårrepe är mycket sällsynt och påträffas numera endast tillfälligt. Speciellt under blöta år växer dårrepe som ett ogräs i olika spannmålsgrödor, men även i vägrenar och på skräpmark (ruderatmark).

Tidigare var det ett vanligt ogräs i sädesåkrar men försvann med bättre utsädesrensning.

Påverkan på djur

Dårrepe kan ge allvarliga centralnervösa störningar med symtom som vinglighet, sjuklig trötthet (somnolens), förlamning, kramper, raseri, pupillutvidgning (mydriasis), synstörningar, våldsamma kräkningar, kolik, sänkt kroppstemperatur (hypotermi) och andningssvårigheter (dyspné). Vanligtvis återhämtar sig djuren och dödsfall genom andningsförlamning är ovanligt.

Förgiftning är ovanligt, men enstaka fall har rapporterats på boskap. Det finns en dokumenterad incident med förgiftning av ren, addax och gasell i fångenskap.

Om ditt djur har ätit av växten

Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.

Djurslagsspecifika uppgifter

Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.

Vad är giftigt?

Hela växten, men fröna är särskilt giftiga.

Bete Skadligt
Ensilage Okänt
Okänt
Fryst bete Okänt

Giftinformation

Dårrepe innehåller alkaloiderna perlolin, perlolidin, temulin, temulentin och pyrrolizidinalkaloiderna lolin och lolonin. I litteraturen anges det att alkaloiderna bara kan detekteras då växten är invaderad av en svamp, och det är inte helt klarlagt om alkaloiderna kommer från växten själv eller från svampen (Endoconidium temulentum, Prill et Del). Det finns alkaloider i hela växten, men lolin finns endast i ett litet hålrum längst upp på kornet (karyopserna) och perlolin huvudsakligen i stjälkarna.

Dessutom finns toxiska glykolipider (korynetoxiner) i fröna som bildas om dårrepe infekteras med nematoder (Angiuna agrostis) och korynebakterier.  Svamp i eller på fröna har under många år ansetts vara inblandade i den toxiska reaktionen men situationen är fortfarande inte helt klarlagd.

I litteraturen finns olika uppgifter om hur giftig dårrepe är. Vid utfodringsförsök tolererades stora mängder dårrepe av olika djurslag utan att ge symtom. Andra studier har visat att alkaloiderna endast var något giftiga, medan korynetoxinerna ledde till karaktäristiska störningar av det centrala nervsystemet som central depression och muskelförlamning. En källa anger att dårrepe är extremt giftig i undantagsfall.

Senast uppdaterad : 2021-06-02