Gå direkt till innehåll

Tibast

( Daphne mezereum L. )
Mycket giftig växt
Giftig vid konsumtion av små mängder.
Mycket giftig växt
Giftig vid konsumtion av små mängder.

Tibast har en besk och skarp smak vilket bidrar till att förgiftning är sällsynt. Det giftiga mezerinet verkar extremt lokalirriterande på hud och slemhinnor och orsakar problem i magtarmkanalen och njurarna.

 Tibast

Utseende

Tibast är en liten lövfällande buske som blir knappt en meter hög. Busken är glest grenig med upprätta grenar. Bladen är kortskaftade, smala, tunglika med en blågrön undersida och sitter samlade i grenspetsarna. De väldoftande rosaröda blommorna kommer före bladen vilket gör att tibast blommar på bar kvist ibland redan i mars. Frukterna är nästan runda och bärlika stenfrukter med en klarröd färg.

Förekomst

Tibast förekommer i hela landet men är inte speciellt vanlig. Den växer oftast i mullrika skogar och lundar.

Påverkan på djur

Gifterna i tibast ger kraftiga akuta skador i hud och slemhinnor, med smärta och,inflammation. Därefter uppstår blåsbildning som kan övergå i sår, sönderfallande hud och hudinfektioner. Skadorna i slemhinnor kan även ge upphov till salivering, svårighet att svälja, hosta, illamående och kräkningar, kolik, blödande mag-tarminflammation (gastroenterit) med nekros i magslemhinnan, förstoppning följt av diarré som ofta är blodig, dehydrering och förlust av elektrolyter.

Efter upptag i kroppen kan gifterna även ge neurologisk påverkan med kramper och förlamning, andningsförlamning och cirkulationskollaps som kan leda till döden. Vid utsöndring via njurarna kan giftet skada njurar och urinvägar och ge nefrit (inflammation i njurarna), blod i urinen, och svårighet att urinera. Mjölk från ett förgiftat djur kan få egendomlig smak.

Bären är giftiga för däggdjur som häst, gris, nöt och hund, även om förgiftning är sällsynt. Fåglar kan däremot äta dem och sprider fröna.                 

Om ditt djur har ätit av växten

Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.

Djurslagsspecifika uppgifter

Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.

Vad är giftigt?

Alla delar av tibasten förutom fruktpulpan; stjälk, bark, blommor, röda bär, frön. Den fräna irriterande saven finns i hela växten, men särskilt i bark, mogna bär och frön.

Bete Mycket giftig
Ensilage Mycket giftig
Mycket giftig
Fryst bete Okänt

Giftinformation

Den fräna irriterande växtsaften i tibast innehåller dihydroxykumaringlukosiden daphnin och dess hydrolysprodukt kumaringlykosiden daphnetin, hydroxykumarinen umbelliferon, daphnetoxin, och mezerin som är ett resin eller dess anhydrid mezerensyra, harts och eteriska oljor. En eller flera av dessa komponenter hänvisas ibland mer ospecifikt till som glykosider, och daphnin i synnerhet som en laktonglykosid. Det anses allmänt att kumarinerna är ansvariga för den fräna smaken medan mezerin är den giftiga komponenten.

Daphnetoxin finns i bark och mezerin i frön och bär som smakar beskt och skarpt. Mezerinet är mycket giftigt och extremt lokalirriterande på hud och slemhinnor vilket orsakar inflammation och blåsor. Upptag i kroppen sker främst från magtarmkanalen efter förtäring, men giftet kan även absorberas mycket snabbt genom andra slemhinnor och i viss grad genom intakt hud. Det utsöndras via njurarna och ger då irritation av urinvägarna och skador på njurarna. Det kan också förekomma skador på det centrala nervsystemet och cirkulationen. Daphnetoxin är cancerframkallande och mezerin har även co-carcinogen aktivitet, liknande de kemiskt besläktade forbolestrarna som finns i många giftiga törelarter.

Senast uppdaterad : 2021-05-12