Gå direkt till innehåll
Vattenstäkra

Vattenstäkra

( Oenanthe aquatica (L.) Poir )
Mycket giftig växt
Giftig vid konsumtion av små mängder.
Mycket giftig växt
Giftig vid konsumtion av små mängder.

Vattenstäkra innehåller ett gift som liknar det som finns i sprängört och gör att växten är mycket giftig. Giftet orsakar långvariga kramper som kan leda till döden. Förgiftningsfall är ovanliga.

 Vattenstäkra

Utseende

Vattenstäkra är en ettårig eller tvåårig ört som kan bli drygt en meter hög. Stjälken är ihålig och uppblåst i nedre delen, för övrigt är den upprätt och grenig. Bladen är parflikiga och har inskurna flikar som är trubbiga i spetsen. Bladflikarna är trådfina på blad som växer under vattnet. Blommorna är små och vita och sitter i flockar som är omkring fem centimeter breda. Flockarna har ett svepe av smala, spetsiga blad. Vattenstäkra blommar i juli–augusti. Frukterna är omkring fyra millimeter långa, långsmala med rundade åsar och ett kort stift.

Förekomst

Vattenstäkra förekommer från Skåne till Medelpad. Den växer på fuktiga och blöta platser, så som blöt jord, flodbanker, dräneringsdiken, grunt vatten vid näringsrika sjöar, dammar och åar. Vattenstäkra trivs på kalkrik jord.

Påverkan på djur

Vattenstäkra innehåller nervgift och symtomen inkluderar illamående, kräkning, inflammation och blåsor i munnen, salivering, svårighet att öppna munnen (trismus), mag-tarminflammation (gastroenterit), koma, pupillutvidgning (mydriasis), långsam hjärtaktivitet, stelhet, samt epileptiska kramper, som kan pågå flera timmar. Om kramperna inte upphör kan de leda till döden. Återhämtning är möjlig efter 2–3 dagar.                     

Förgiftningsfall är ovanliga men förekommer. De sker vanligen när djuren äter rötter som kommit till ytan i samband med dikning eller dräneringsarbete. Kliniska förgiftningssymtom kommer snabbt, vanligen inom en timme efter intag. Ofta inträffar döden utan att symtom hunnit observeras. Allvarliga förgiftningar har en dödlighet på 30 procent.Vattenstäkra är en växt som kan ackumulera polyyner i större mängd och är därför starkt toxisk.

Om ditt djur har ätit av växten

Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov. Enligt litteraturen ska neuroleptika inte ges under krampanfallen.

Djurslagsspecifika uppgifter

Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.

Vad är giftigt?

Hela växten. Rötterna är den giftigaste delen av växten och innehållet av toxin är högst på vintern.

Bete Mycket giftig
Ensilage Okänt
Mycket giftig
Fryst bete Okänt

Giftinformation

Vattenstäkra innehåller det giftiga polynin-oenantotoxinet, samt oenantetol och oenanteton som är två mindre giftiga acetylenföreningar. Yn är ett begrepp för en trippelbindning mellan kolatomerna i en molekyl. Med poly-yner avses då kolkedjor där det förekommer upprepningar av trippelbindningar och enkelbindningar. Den enklaste formen är etyn som är samma sak som acetylen. Poly-yner är reaktiva och giftiga och kan mycket väl fungera som nervgift.

Det finns lite bekräftad kunskap om angreppspunkten för polyynerna i kroppen hos djur. Möjligen blir kolinerga receptorer i de basala ganglierna och hjärnstammen överstimulerade, medan respiratoriskt och vasomotoriskt centrum blir paralyserade. 

På senhösten innehåller rötterna nästan uteslutande oenantotoxin, på våren främst oenantetol tillsammans med betydligt mindre oenantotoxin och spår av oenanteton. Oenantotoxin är ett omättat alifatiskt ämne som liknar giftet cicutoxin som finns i sprängört och som orsakar kramper.

De giftiga ämnena i växten återfinns i rötterna som har fått smeknamnet ”död mans fingrar”.  När man skär i rötterna ser man ett antal oljekanaler. Den gula oljiga vätskan som visar sig när man skär i rötterna blir långsamt brun vid kontakt med luften. Rötterna är den giftigaste delen av växten och mycket små mängder är tillräckliga för att orsaka död hos djur. Vattenstäkra anses vara den giftigaste växten i Storbritannien.

Senast uppdaterad : 2021-03-01