Ödemsjuka hos gris
Ödemsjuka kan drabba grisar från tre veckors ålder, ofta strax efter avvänjning. Sjukdomen orsakas av vissa specifika typer av E. coli-bakterier vars kärlskadande toxiner kan ge upphov till ödembildning i inre organ. Utbruten sjukdom har ofta dödlig utgång. Sjukdomen är ovanlig i Sverige, men kan orsaka stora problem i de besättningar som drabbas.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Smittämne och smittvägar
Vissa kolistammar producerar shiga-toxin (Shiga Toxin producing E. coli, STEC ibland även refererat till som VTEC där VT står för verotoxin och EC för E. coli), vilket tillsammans med andra virulensfaktorer hos bakterien kan ge upphov till ödemsjuka. Oftast är det E. coli av serotyperna O139, men även O138, O141 eller O157 kan orsaka ödemsjuka. I drabbade besättningar påvisas samma stam av E. coli hos alla sjuka grisar och smittspridning kan ske även till efterföljande omgångar.
Klinisk bild
Ödemsjuka drabbar ofta grisar veckorna efter avvänjningen då den maternella immuniteten avtagit och djuren ännu inte utvecklat en egen immunitet. Såväl enstaka grisar som stora delar av en djurgrupp kan drabbas. De kliniska symtomen utgörs av slöhet och inappetens. Ibland ses ödem i ögonhåla och ögonlock. Grisarna kan bli hesa på grund av ödem i svalget och ödem i hjärnan kan ge upphov till CNS-störningar. Ofta ses dock plötsliga dödsfall utan att föregående symtom har uppmärksammats. Däremot hör inte diarré och feber till den klassiska symtombilden vid ödemsjuka. Prognosen är dålig och dödligheten kan uppgå till 90 procent hos de djur som utvecklat ödemsjuka.
Provtagning och diagnostik
Diagnos ställs med ledning av den kliniska bilden och fastställs genom bakteriell odling med frågeställningen ödemsjuka (E. coli) med begäran om resistensundersökning. Prov tas från rektum med kulturett med Aimes lösning som transportmedium. Diagnos kan även ställas vid obduktion, där ödem ses i inre organ (ses ofta tydligt i magsäck och kolonspiral) med konfirmerande bakteriologisk undersökning.
Behandling och förebyggande åtgärder
Antibiotikabehandling av drabbade individer har dålig effekt då toxinet ofta redan orsakat skada. Antibiotika kan dock användas för att motverka att ödemsjuka utvecklas hos symtomfria grisar i samma box för att minska dödligheten i en drabbad besättning. Då sjukdomen är mycket smittsam är förebyggande åtgärder för förhindra utbrott viktiga och dessa ska ha ett långsiktigt perspektiv. Till dessa hör att göra foderbytet vid avvänjningen så smidigt som möjligt så att tarmfloran så snabbt som möjligt normaliseras (se även avvänjningsdiarré). Surgörning av vatten, anpassad proteinnivå i fodret samt fibrer är andra exempel på förebyggande åtgärder. Relativt nyligen har verksamma vacciner baserade på genmodifierade toxiner som därmed förlorat sin toxicitet godkänts för försäljning. Dessa förväntas få stor betydelse i drabbade besättningar.