Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Borrelios hos häst

Diagnosen borrelios hos häst är svår att ställa eftersom få symtom har kunnat bindas till infektion av borrelia hos häst. Att ställa diagnosen  genom antikroppstest avråds ifrån eftersom enbart förekomst av antikroppar, precis som hos människa, inte är ett tecken på sjukdom.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Borreliabakterier sprids via fästingbett. Antikroppar mot borrelia påvisas ofta i blodprover från hästar i Sverige och då framförallt under sommarhalvåret. Antikroppsförekomst har däremot inte kunnat kopplas till specifika symtom. I en studie visade sig 17 procent av svenska hästar ha antikroppar mot borrelia (seroprevalens), med en högre andel i södra och mellersta Sverige och lägre i norr (Egenvall et al, 2001). Själva bakterien har däremot aldrig påvisats i prov från svenska hästar.

I Sverige finns borreliasmitta i de områden där fästingar finns, och säsongsbundet till den tid på året då fästingarna är aktiva. Ett stort antal små och medelstora däggdjur samt fåglar fungerar som värddjur (reservoar) för borrelia. Gnagare anses vara den viktigaste reservoaren. Värddjur kan bära på borrelia under veckor till månader i blodet (bakteriemi) och bakterien överförs till fästingar när dessa suger blod från värddjuren.

Symtom

Vilka symtom som kan förväntas vid borrelios hos häst är kontroversiellt. Många olika symtom och symtomkomplex har skyllts på borreliabakterien, men diagnosen är sällan säkerställd. I de enstaka studier som finns där hästar har försöksinfekterats har inga symtom alls påvisats. En evidensbaserad listning av symtom saknas därför. Enstaka fall med centralnervösa symtom finns beskrivna från Nordamerika. Där är den vanligaste borreliaarten emellertid en annan än de två arter som är vanligast i Sverige och Europa .

I litteraturen finns inte beskrivet några svenska hästar med säkert fastställd borrelios. Inget samband mellan symtom och förekomst av antikroppar mot borrelia hos hästar i Sverige kunde påvisas i en svensk studie (Egenvall med flera 2001). länder.

Det kan finnas en risk att man misstolkar hur borrelios skulle kunna uttrycka sig om man letar upplysningar via internet eftersom information från Nordamerika är vanligt förekommande, vilket inte beskriver situationen i Europa. Slutsatserna baseras där oftast på borreliaarten B. burgdorferi sensu stricto, vilken är ovanligare i Sverige och Europa. Sjukdomen orsakad av denna borreliaart går under namnet Lyme disease i Nordamerika.

Från framförallt USA, där alltså en annan borreliaart överväger, har man beskrivit hästar med hälta, med eller utan ledsvullnad, ibland tillsammans med moderat feber och generellt dålig prestation. Beskrivningarna har lågt bevisvärde då de inte säkert kunnat kopplas till infektion av borreliabakterier. Vidare har en del av tillfrågade kliniskt verksamma veterinärer i Tyskland svarat i en enkätundersökning att borrelios hos häst kan ge ovan beskrivna symtom (Gall och Pfister 2006). Andra symtom som angavs var stelhet, muskelsmärtor, tidig kastning eller resorption av foster, kronisk avmagring, uveit (ögoninflammation) och centralnervösa symtom. Vad som är graverande i den tyska enkätundersökningen är att beskrivningarna baserades på kliniska observationer utan förklaring om hur diagnosen i övrigt ställts. Inte heller anges om någon utvärdering av behandlade hästar har gjorts.

I en holländsk genomgång av befintlig litteratur (Butler med flera 2005) fann man inga bevis för klinisk sjukdom orsakad av borrelia hos häst då samtliga studier saknade nödvändiga fakta för att säkert fastställa diagnosen borrelios hos häst. Författarna menar att de symtom som beskrivs i den genomgångna litteraturen inte säkert kunnat kopplas till borreliabakterier hos häst. Samma slutsats kommer SVA fram till vid genomgång av de studier som finns.

Under 2018 publicerades ett nordamerikanskt konsensusdokument rörande borreliainfektion och Lyme disease hos häst. Observera att det baseras på den ovan nämnda borreliaarten B. burgdorferi sensu stricto. I dokumentet hävdas att det behövs experimentell och epidemiologisk utvärdering för att kunna avgöra vilka slags symtom som skulle kunna associeras med Lyme disease.

Smittämne

Borrelia tillhör spiroketerna, en grupp spiralformade bakterier. Till gruppen hör också två andra djurpatogena bakterier, Leptospira (leptospiros hos djur och människa) och Brachyspira (svindysenteri). Två borreliaarter överväger i Sverige; B. afzelii och B. gariniiB. burgdorferi sensu stricto som finns i Nordamerika påvisas mer sällan i Sverige. De tre arterna är närbesläktade och samlas under benämningen Borrelia burgdorferi sensu lato. Antikroppar mot de tre nämnda arterna korsreagerar i allmänhet i serologiska tester.

Bakterien är vektorburen och överförs i Sverige huvudsakligen med den här vanligast förekommande fästingen, med namnet vanlig fästing (Ixodes ricinus). Överföring av borreliabakterier från vuxna fästinghonor till ägg anses inte förekomma. Det första av fästingens tre utvecklingsstadier, larvstadiet, hämtar istället upp bakterien från däggdjur (framförallt mindre däggdjur som gnagare) och fåglar när de suger blod. Efter blodmålet utvecklas fästinglarven till nymf som behöver ytterligare ett blodmål för att vidareutvecklas till adult (vuxen). Som adult suger fästingen också blod. Detta innebär att nymfer och adulta är de som överför smittan till människor och djur.

Det händer att borrelios förväxlas eller blandas ihop med granulocytär anaplasmos (tidigare erhlichios) eftersom båda bakterierna sprids med fästingar (se Granulocytär anaplasmos).

Patogenes

Borreliabakterien finns i fästingens tarm och vid bett på människa eller djur förflyttas den till fästingens spottkörtlar, för att sedan infektera via saliven. Det anses att fästingar måste sitta fast 18 timmar eller längre för att bakterier ska överföras. Det innebär att ju snabbare en fästing avlägsnas, desto mindre är risken för smitta. Borreliabakterier migrerar (förflyttas) framförallt via hud och bindväv och återfinns mer sällan i blodet hos djur.

Forskning rörande patogenesen drivs framförallt av att människor kan bli sjuka av borrelia. Bakteriens förmåga att förändra sina ytproteiner beroende på olika förhållanden i värddjur, vektor och den infekterade individen studeras då det anses tillhöra bakteriens virulensfaktorer. Genom förändringen av ytprotein menas att de kan undvika eller lura immunförsvaret. Kroppens immunsvar vid borreliainfektion studeras också för att se hur immunförsvaret  påverkar bakterien.

Efter försöksinfektion av ponnyer i en utländsk studie återfanns bakterien i inre organ hos hästarna vid obduktion (Chang 2000). Persistens av bakterien i kroppen sågs också, men utan att några patologiska (sjukliga) förändringar kunde påvisas i organen. För övrigt är publikationer gällande försöksinfektion av hästar få, fynden som läggs fram är ofullständiga och det saknas viktig information i studierna för att en säker slutsats ska kunna dras. 

Diagnos

Borrelios är en kontroversiell sjukdom hos häst. Inga sjukdomssymtom har setts hos hästar vid infektionsförsök. Därför finns inga säkerställda diagnoskriterier, det vill säga en beskrivning av förväntade symtom hos en häst med borrelios samt vilka tester som ska användas för att verifiera misstanken. Rekommendation från SVA är att minst följande kriterier måste uppfyllas för att ens överväga diagnosen borrelios hos häst:

  • Fästingkontakt.
  • Symtom? I litteraturen anges många olika symtom, men som sagts ovan finns få säkert belagda fall hos häst och därför är symtom omöjligt att ange.
  • Utredning. Noggrann utredning ska ha uteslutit tänkbara differentialdiagnoser, vilka är många med tanke på de icke säkerställda symtom som föreslagits.
  • Positiv antikroppstest (serologi) eller allra helst påvisande av bakterien med PCR eller odling.
  • Behandlingssvar. Om behandling sätts in ska hästen svara på behandlingen. Om hästen inte svarar på behandling måste diagnosen omvärderas. Observera att om tetracyklin används finns andra effekter än den antimikrobiella att ta hänsyn till när man utvärderar svar på behandling (se nedan behandling).

Att ställa diagnos enbart med påvisande av antikroppar kan inte anses vara korrekt, då undersökningar visar att många hästar bär på antikroppar mot borrelia utan att det kan kopplas till något symtom (Egenvall et al 2001).

Provtagning

Serologi

Blodprov utan tillsats (serum) används för antikroppsbestämning.

PCR

Hudbiopsi, synovia och/eller cerebrospinalvätska (CSF) kan analyseras med PCR för påvisande av bakteriens DNA. Annat material (som obduktionsmaterial) kan också undersökas efter överenskommelse med laboratoriet på SVA. Blod är inte optimalt, då bakterien inte så ofta återfinns i blod hos djur. PCR har hög känslighet, men då det är svårt att veta var bakterien kan befinna sig i kroppen kan det vara svårt att ta rätt provmaterial.

Förslag på provmaterial:

  • En hudbiopsi  nära fästingbettet.
  • Alternativt tas hudbiopsi nära en affekterad led.
  • Vid centralnervösa symtom kan cerebrospinalvätska tas. Dock har borrelia-DNA inte påvisats särskilt ofta i CSF från djur (baseras på prover från hund, som är det vanligaste CSF-provtagna djurslaget).

Odling

Odling kan göras, men borreliabakterien är relativt svårodlad och det görs därför på fåtal laboratorium. Det är bra att kontakta laboratoriet innan prov tas, eftersom specialmedium krävs och mediet kan behöva göras i ordning.  

Behandling

Eftersom säkra diagnoskriterier för borrelios hos häst inte finns i dagsläget manas till försiktighet i användandet av antibiotika, i linje med Sveriges restriktiva hållning avseende antibiotika till djur och Sveriges Veterinärförbunds antibiotikapolicy. 

Inom humanmedicinen används penicillin vid okomplicerade fall av borrelios (Läkemedelverket, 2009), vilket är ett preparat som också tolereras väl av häst.

Även tetracyklin och dess derivat används för behandling vid human borrelios (Läkemedelverket, 2009). Biverkningsriskerna vid användande av tetracykliner till häst gör att det måste användas med tillbörlig försiktighet. I Sverige finns idag inga tetracyklinpreparat inregistrerade för häst och vid användning av antibiotikum som registrerats för andra djurslag har man att följa gällande lagstiftning avseende behandlingsdokumentation och slaktkarens.

Tetracykliner har andra kända effekter i stödjevävnader förutom den antibakteriella, varför ett positivt terapisvar kan vara svårt att tolka.

Hos människa hämmar tetracykliner till exempel brosknedbrytning vid osteoartrit samt minskar ledsvullnaden och smärtan vid reumatoid artrit. I djurförsök har setts en hämning av kollagennedbrytningen (Golub med flera 1991, Attar 2009).

Borrelia anges vara resistent mot trimetoprimsulfa och gentamicin.

Isolering

Isolering av sjuka hästar är inte aktuellt då kontaktsmitta inte sker.

Stallrengöring och desinfektion

Inte aktuellt.

Profylax

Daglig kontroll med manuellt borttagande av fästingar. Fästingförebyggande insektsmedel för hästar (till exempel permetrin) kan fungera.

Håll efter högt gräs och sly så att smågnagare (värddjur) får sämre förutsättningar att leva i närmiljön. Vid ridning ute i skog och mark bör man undvika områden där fästingar trivs, det vill säga fuktiga biotoper. Man kan också kontrollera hästen för fästingar efter ridning i sådan terräng. Även vid anläggning av hagar kan man tänka på att fästingar trivs där det är fuktigt.

Vaccin mot borrelia finns  för hund, men det är inte godkänt för svensk marknad. Tidigare fanns ett amerikanskt humanvaccin. Dålig efterfrågan samt misstanke om biverkningar gjorde dock att det försvann från marknaden.

Prognos

Eftersom sjukdomskriterier inte är säkerställda för häst kan man inte säga något om eventuell prognos.

Zoonosaspekt

Djuren som bär på bakterien är inget direkt hot för människa då det är en blodsmitta och förs över via fästingar. Men borrelios räknas till zoonoserna eftersom värddjur bär på bakterier och smittar fästingar som i sin tur kan infektera människa. Hos de människor som utvecklar sjukdom ses symtom företrädesvis från hud, leder och centrala nervsystemet. Hos människa förknippas B. afzelii oftare med kroniska hudformer medan B. garinii sannolikt orsakar de allvarligaste formerna av centralnervös borrelios. B. burgdorferi sensu stricto beskrivs att förutom hudinfektion ofta orsaka ledinfektion hos människa. Ledproblem vid human borrelios är betydligt vanligare beskrivet i USA jämfört med Sverige och det stämmer väl med att B. burgdorferi s.s. är den art som finns i USA.

Människor med konstaterad borrelios behandlas med antibiotika, men obehandlade fall uppges ofta självläka.

Vad säger lagstiftningen?

Sjukdomen är inte anmälningspliktig hos djur.

Vanliga frågor

1. Smittar borreliabakterien till fästingens ägg?
Man anser att bakterien inte överförs till äggen från fästinghonan. Det innebär att fästingens ägg och även larverna som kläcks ur äggen inte är infekterade. Larverna infekteras då de suger blod om djuret de suger blod från är bärare av borreliabakterier. Undersökningar i Europa visar att ett stort antal små och medelstora däggdjur och många fåglar sannolikt fungerar som reservoarer för borreliaarter. I Sverige anses de viktigaste reservoarerna vara näbbmus, skogssork, skogsmus och skogshare. 

Referenser

Attar SM. Tetracyclines: what a rheumatologist needs to know? Int J Rheum Dis. 2009 Jul;12(2):84-9.

Bushmich SL, 1994. Lyme Borreliosis in Domestic Animals, J. Spirochet. Tick-Borne Dis.1, 24-28.

Butler CM, Houwers DJ, Jongejan F, van der Kolk JH, 2002. Borrelia burgdorferi infections with special reference to horses. A review, Veterinary Quarterly, 27:4, 146-156.

Chang Y.-F. 2000. Experimental Infection of Ponies with Borrelia burgdorferi by Exposure to Ixodid Ticks. Vet. Pathol. 37:68-76.

Egenvall A, Franzen P, Gunnarsson A, Engvall EO, Vågsholm I, Wikström UB, Artursson K., 2001. Cross-sectional study of the seroprevalence to Borrelia burgdorferi sensu lato and granulocytic Ehrlichia spp and demographic, clinical and tick-exposure factors in Swedish horses. Prev Vet Med;49:191-208.

Gall et Pfister, 2006. Survey on the subject of equine Lyme borreliosis. Int J Medical Microbiology 296 (2006) S1, 274-279.

Golub LM, Ramamurthy NS, McNamara TF, Greenwald RA, Rifkin BR. Tetracyclines Inhibit Connective Tissue Breakdown: New Therapeutic Implications for an Old Family of Drugs. Critical Reviews in Oral Biology & Medicine 1991; 2(2):297-322.

Jäderlund KH, Bergström K, Egenvall A, Hedhammar A, 2009. Cerebrospinal fluid PCR and antibody concentrations against Anaplasma phagocytophilum and Borrelia burgdorferi sensu lato in dogs with neurological signs J Vet Intern Med. 2009 May-Jun;23(3):669-72.

Läkemedelsverket 2009. Läkemedelsbehandling av borreliainfektion – ny rekommendation. Information från Läkemedelsverket 4:2009, 12-17.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls