Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Leptospiros hos häst

Leptospirabakterier kan orsaka sjukdom hos häst och andra djurslag, inklusive människa. Hos häst förlöper infektion vanligen symtomlöst eller med mild feber och nedsatt aptit. Leptospiros är vanligare i varmare klimat och relativt ovanlig i Sverige.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Jordbruksverkets årliga statistik för rapporteringsskyldiga sjukdomar visar på låga siffror för leptospirainfektion hos häst i Sverige. Rapporteringen baseras på hästar som testat positivt i antikroppstest, vilket inte är liktydigt med sjukdom. Antalet inskickade prov till SVA med frågeställning leptospiros hos häst är också få. Hos hästar i Sverige har aldrig själva bakterien påvisats, endast antikroppar mot leptospira.

I en svensk studie analyserades drygt 2000 blodprov från häst för antikroppar mot leptospira. (Båverud m. fl. 2009). Studien visade att antikroppar mot serovaren Bratislava var vanligast (knappt 17 procent) och som god tvåa kom Icterohaemorrhagiae (drygt 8 procent). Enstaka hästar hade antikroppar mot ytterligare tre serovarer, bland annat Pomona (0,5 procent). Pomona av subtypen kennewicki kan orsaka abort hos hästar i Nordamerika, men i den svenska studien undersöktes inte om det var den subtypen. Huvudvärd för Pomona anses gris vara, men hittills har den serovaren inte påvisats hos grisar i Sverige, enligt den övervakning som finns. Hos andra djurslag har Pomona sällan påvisats (Jordbruksverkets rapporteringsdata samt Båveruds studie 2009).

Risken för en ökad förekomst och smittspridning av leptospira i Sverige har diskuterats i spåren av klimatförändringen, med ökande nederbörd och varmare väder. Under senare år har också angetts att råttorna kan ha blivit vanligare. Om det stämmer är också det en ökad riskfaktor. Något trendbrott i antal anmälda leptospirafall har dock ännu inte skett.

Symtom

De allra flesta hästar visar inga symtom vid infektion med leptospirabakterier. I den svenska studien av Båverud m. fl. (2009) sågs inte heller något samband mellan klinisk sjukdom och antikroppar mot leptospira.

Hos hästar som utvecklar sjukdom vid infektion ses vanligen mild feber och sänkt aptit som enda symtom.

I allvarligare fall ses:

  • Punktformiga blödningar (petekier) i slemhinnor
  • Rödfärgad urin (hemoglobinuri)
  • Blodbrist (anemi)  
  • Gulfärgade slemhinnor (ikterus)
  • Nedsatt allmäntillstånd
  • Allmän svaghet 
  • Njursvikt kan förekomma, vanligare hos föl
  • Lungblödningar med akut respiratorisk svikt kan förekomma

Symtomen varar i allmänhet mellan 5 och 18 dagar.

Abort i sen dräktighet utan föregående symtom finns beskrivet, men har aldrig diagnosticerats i Sverige. Utbrott av aborter har rapporterats från bland annat Kentucky i USA och analys av aborterade foster har i de allra flesta fall visat på serovar Pomona av en subtyp vid namn kennewiciki. Föl som infekteras redan i livmodern föds ofta mycket svaga och kan dö.

En tid efter en leptospirainfektion (veckor till år) kan en del hästar utveckla så kallad periodisk oftalmi eller månblindhet, vilket är en smärtsam, intermittent inflammation i ögats djupare delar (iridocyklit eller uveit). Även denna sjukdomsyttring är ovanlig i Sverige.

Symtom på uveit (oavsett orsak) är

  • Förminskad pupill (mios)
  • Kramp i ögonlocket (blefarospasm)
  • Ökat tårflöde
  • Ljuskänslighet
  • Svullnad runt ögat och svullen konjunktiva
  • Ödem i hornhinnan (grå hinna)

Smittämne

Leptospira tillhör gruppen spiroketer, vilket är en grupp spiralformade bakterier. Till spiroketerna hör även till exempel borrelia- och människans syfilisbakterie.

Leptospirabakterier har historiskt indelats efter sina antigen i  varianter som kallas serovarer. Numera används även artindelning av leptospira. I övergången mellan dessa två sätt att namnge leptospira finns risk för förvirring. I detta dokument håller vi oss till serovarer eftersom den serologiska diagnostik som är ”gold standard” bygger på det.

Smittvägar

Leptospira infekterar via skador i hud och slemhinnor. Bakterien utsöndras av infekterade djur via urinen och vid abort finns den i foster, fosterhinnor och vaginala flytningar. Reservoar för smittan varierar lite beroende på serovar. Exempelvis är serovar Bratislava vanligt förekommande hos häst och gris. För en annan serovar, Icterohaemorrhagiae, som påvisats hos bland annat häst i Sverige anses gnagare vara de viktigaste värddjuren. Ett smittsamband mellan hästar och möss eller råttor, som ju kan finnas i stallar, skulle alltså kunna vara möjligt för den serovaren. Det förekommer också att hundar och katter som jagar möss och råttor smittas. Hundar kan bli mycket sjuka, medans katter inte är speciellt känsliga för leptospirabakterier.

Utanför kroppen har bakterien begränsad överlevnad. Den är särskilt känslig för torka. I vatten kan den överleva något längre, speciellt i varmare klimat. Stillastående vatten som kontaminerats av urin från utsöndrande djur kan därför vara en smittkälla. En häst som vadar i infekterat vatten och har en hudskada eller dricker av det infekterade vattnet kan smittas.

Patogenes

Bakterien infekterar framför allt genom skador i huden via till exempel förorenat vatten. Aerosolsmitta via slemhinnor i ögon, näsa eller genitalia kan förekomma. Bakterierna sprids sedan via blodet. Om immunförsvaret inte klarar av infektionen uppstår skador av de gifter (toxin) som bakterien avger. Framförallt skadas cellerna i små blodkärl, vilket leder till lokal syrebrist (ischemi) i olika organ. Vanligast är skador på njurar och lever, men även fosterhinnor, hjärna och muskler kan drabbas. I allvarliga fall ses blödningar och gulfärgade slemhinnor (ikterus).

Skadorna på organen läker oftast om infektionen hävs. Men ibland ses fibrotiska ärr på till exempel njurarna hos gris och hund.

Immuniteten är framför allt av så kallad humoral typ, det vill säga antikroppar bildas och binder till bakterierna som då oskadliggörs.

Vissa serovarer kan stanna kvar i njure, hjärna och genitalorgan hos olika djurslag. Hos häst har leptospira påvisats även i ögats främre kammare där den kan ge inflammation (uveit). Två hypoteser om varför uveit uppstår finns. Den ena är att en hypersensitiv inflammation (allergisk reaktion) uppstår vid en återinfektion med leptospira och den andra är att kvarvarande bakterier förorsakar skadorna. Förr ansågs serovar Pomona vara den som gav uveit, men numera bedöms även andra serovarer kunna orsaka det, som till exempel Grippotyphosa.

Diagnos

Diagnos ställs på symtom parat med labbtester och med uteslutande av differentialdiagnoser. Påvisande av själva bakterien är naturligtvis det bästa beviset vid misstanke om sjukdom. Att odla bakterien är dock inte helt lätt eftersom den vanligen dör snabbt utanför värddjuret samt att den växer långsamt och kräver specialmedium. SVA använder därför en PCR-analys. Fördelen med PCR är högre känslighet och betydligt snabbare svar jämfört med odling. Analysen är validerad för blod och urin och för att nå bästa känslighet rekommenderas att testa både blod och urin vid misstanke om leptospiros. Leptospira försvinner emellertid vanligen från blodbanorna efter akut skede av sjukdomen och utsöndring via urin kan ske intermittent, vilket kan resultera i negativ PCR om prov tas vid fel tillfälle.

Nackdelen med PCR är att den inte skiljer mellan olika serovarer, vilket kan göras med serologi (antikroppsanalys av blod) och vid positiv odling.

Antikroppsanalys av blod (serologi) vid misstanke om leptospiros kan vara negativ i akut skede om antikroppar ännu inte hunnit bildats. Om misstanken kvarstår rekommenderas vid negativ serologi ett uppföljande prov två till tre veckor senare. Antikroppar brukar ha hunnit bildas under denna tid. En fyrfaldig ökning av mängden antikroppar (titersteg) i det senare provet kan anses signifikant för akut infektion.

Hos hästar i Sverige har endast antikroppar mot leptospira påvisats, aldrig själva bakterien. Det kan naturligtvis bero på att sjukdomen är ovanlig. Men det faktum att bakterien är känslig för miljöpåverkan utanför djuret och därmed snabbt kan dö under transport till labbet kan också bidra till att bakterien inte påvisats hittills. Bakterien växer också långsamt och är svår att odla fram, då den kräver speciella medier. Med PCR-diagnostik, som används på SVA, skulle det kunna tänkas bli vanligare att leptospira påvisas eftersom bakteriens DNA hittas även om bakterien dör under transport.

Provtagning

Blod utan tillsats tas för påvisande av antikroppar.

För påvisande av bakterie-DNA med PCR tas blod med tillsats av EDTA samt urin utan tillsats.

Behandling

Allvarlig allmäninfektion med leptospira kan behöva behandlas med antibiotika. Bakterien är känslig för flera antibiotika. Understödjande behandling kan  ges om djuret har nedsatt allmäntillstånd.

Vid periodisk oftalmi måste inflammationen hävas för att klara hästens syn. Preparat med antiinflammatorisk effekt används för detta ändamål, liksom atropin för att vidga pupillen. Om inflammationen och spasmen i pupillen hävs, hejdas också den smärta som processen orsakar. Leptospirautlöst uveit avklingar ofta om patienten får behandling i tid, men inflammationen återkommer ofta och till slut kan ögat behöva opereras bort.

Isolering

Urin från känt infekterade hästar bör inte tillåtas kontaminera vatten. Även urinaerosoler, betäckning med mera kan smitta andra djur. Vid abort gäller att avlägsna foster och fosterhinnor samt hålla stoet från andra hästar så att flytningar efter aborten inte kan smitta till dessa. Den som hanterar en sjuk häst eller lämningar efter abort bör täcka eventuella hudskador och skydda sig mot aerosoler.

Stallrengöring och desinfektion

Box, spilta och andra utrymmen där smittat material kan finnas bör rengöras mekaniskt och sedan lämnas att torka. Därefter kan ett desinfektionsmedel för stall användas. Eftersom bakterien är väldigt känslig för uttorkning är det viktigt att det får torka ordentligt efter sanering.

Skyddsutrustning vid sanering bör användas. Handskar och täckande klädsel, samt om risk för aerosol finns, även skydd för mun, näsa och ögon.

Profylax

Tre veckors kontaktisolering eller karantän innan nya hästar släpps in till övriga hästar i stallet är en god grundregel, eftersom de flesta smittsamma infektioner hinner visa sig inom denna tid.

Håll efter gnagarpopulationen i och runt stallar, eftersom leptospira har hittats hos gnagare i Sverige. En stallkatt kan vara en lösning, eftersom katter inte är speciellt känsliga för leptospira.

Inget vaccin för häst finns tillgängligt i Sverige.

Prognos

I Sverige förlöper infektion med leptospira hos häst oftast helt symtomlöst eller med milda symtom och prognosen är då god. För hästar som utvecklar periodisk oftalmi är prognosen sämre, speciellt om båda ögonen involveras eller om de blir blinda.

Zoonosaspekt

Sjukdomen leptospiros går hos människa under flera olika namn, bland annat Weils sjukdom eller fältfeber. Globalt sett är leptospiros en av de vanligare bakteriella zoonoserna, men i Sverige är sjukdomen ovanlig hos människa. Mellan 2006 och 2017 anmäldes totalt 44 fall till Folkhälsomyndigheten. Av dessa var endast tre klassade som inhemska fall.

Vilda smågnagare, särskilt råttor, är den främsta reservoaren, men även hundar, nötkreatur, gris och häst kan vara värddjur av olika leptospiraserovarer som kan smitta människa. Framför allt smittas människor via urinkontaminerat vatten. Vår tids överlevnadsturism, där man till exempel tar sig fram med machetes genom djungeln är ett exempel på sådan smittrisk.Ett annat exempel är risarbetare som arbetar på vattensjuka fält utan stövlar. För veterinärer, bönder och andra som arbetar med djur finns risk att smittas direkt via urin eller vid aborter orsakade av leptospira.

Inkubationstiden anges vara en till två veckor. Symtomlös infektion eller feber och influensaliknande symtom, som kan passera utan att orsaken fastställs, verkar vara vanligast. Vid Weils sjukdom är förloppet däremot snabbt, med hög feber, frossa, huvud- och muskelvärk samt påverkat allmäntillstånd. Tillståndet förvärras med lever- och njurpåverkan, ikterus och vätskeutträde till vävnaderna. Ibland uppträder även blödningar. Dödligheten uppges vid Weils sjukdom vara 5–10 procent. Läs mer på Folkhälsomyndighetens webbplats.

Vad säger lagstiftningen?

Leptospiros hos djur är en anmälningspliktig sjukdom enligt Jordbruksverkets föreskrifter om anmälningspliktiga sjukdomar (pdf). Anmälan görs av veterinär och/eller svenskt laboratorium till Jordbruksverket och länsstyrelsen i aktuellt län. Leptospiros hos människor är också anmälningspliktig.

Vanliga frågor

1. Vi har hästar som fått diagnosen leptospiros. Hur ska personalen förhålla sig till hästarna eftersom det smittar till människa?

Kontakta smittskyddsläkare för att få deras åsikt, eftersom det rör sig om smittrisk till människa. Eftersom bakterien utsöndras med urinen bör man vara försiktig när man mockar. Man kan ha täckande kläder och handskar eftersom smitta framför allt sker via hudskador. Eftersom bakterien kan infektera via slemhinnor bör man också akta sig för aerosol (droppdimma) när en sjuk häst urinerar.. Vid abort finns smittrisk via aerosol och direkt smitta från fosterhinnor, foster, och fostervatten och de ytor som kan ha kontaminerats. I länder där abort orsakad av leptospira är vanligt finns risk att veterinärer och hästhållare på stuterier blir utsatta för smitta

2. Det finns vaccin mot leptospira för häst i USA. Varför kan det inte tas in i Sverige?

Det vaccin som finns i USA är framtaget för Nordamerika och innehåller serovar Pomona, som där är vanlig vid klinisk sjukdom och abort hos häst. Svenska studier och årlig rapportering till Jordbruksverket har visat att serovar Pomona är ovanlig här i landet. Klinisk leptospiros är en så pass ovanlig sjukdom hos hästar i Sverige att introduktion av ett vaccin inte kan anses aktuellt i dagsläget.

Referenser 

Leptospira and Leptospirosis. S. Faine . 2nd ed. Sept 1999. MediSci, Melbourne, Vic. Australia. ISBN 0-8493-6994-0.

V Båverud, A Gunnarsson, E Olsson Engvall, P Franzén and A Egenvall. 2009. Leptospira seroprevalence and associations between seropositivity, clinical disease and host factors in horses.Acta Veterinaria Scandinavica 51:15 (http://www.actavetscand.com/content/51/1/15)

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls