Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Rots (glanders) hos häst

Under första världskriget var rots vanligt förkommande hos hästdjur och människor, men numera finns rots inte i Europa. Sjukdomen är allvarlig med feber och bölder som sprids via lymfbanorna och innehåller illaluktande, smittsamt var ses. Asymtomatiska smittbärare förekommer.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Lymfkärlen är förtjockade och knutor uppträder längs lymfbanorna vid rots. (Klicka på bilden för ett större format.) Foto: Vania Santana

Rots, eller "glanders" som är det engelska namnet på sjukdomen, är känt sedan antiken men sjukdomen finns inte i Sverige. Rots var vanlig i bland annat Europa under första världskriget. Bakterien användes då även som biologiskt vapen och många hästar och människor drabbades. Rots har kunnat utrotas i Europa, Australien och Nordamerika genom tester, importkontroll och avlivning av smittade djur. Eftersom rots har dykt upp under 2000-talet i länder som tidigare ansetts som fria, betraktas sjukdomen som ”re-emerging” och resande hästar utgör en risk för spridning. Mellan år 2000 och 2017 har 17 länder rapporterat om rots. De flesta länderna ligger i Mellanöstern och bort mot Indien och Bhutan, men även Turkiet, Ryssland, USA och Brasilien har rapporterat om fall. Från Tyskland rapporterades ett fall 2014 där en för övrigt frisk häst testade positivt vid exportkontroll.   I Bahrain har även kameler drabbats, i Iran en katt, och i USA insjuknade en mikrobiolog vid  arbete med bakterien. Känsligast är åsnor och mulor och därefter hästar. Karnivorer kan insjukna via intag av infekterat kött medan nötkreatur, får och gris anses vara resistenta.

Symtom

Det finns fyra kliniska varianter av rots:

  • Asymtomatiskt bärarskap
  • Hudform
  • Lungform
  • Nasal form

Avmagring är vanligt förekommande hos hästar med kronisk rotsinfektion. (Klicka på bilden för ett större format.) Foto: Vania Santana

Nasal- och lungform tenderar att vara akut, medan hudformen är mer kronisk.

Tidiga symtom kan vara ospecifika, till exempel tunt, seröst näsflöde, avmagring, nedsatt aptit och ödem. Därefter blir näsflödet tjockare, mer mukopurulent och käklymfknutorna kan bli förstorade.

Vid hudformen av rots (kallad ”farcy” på engelska) uppträder upphöjda, runda, fasta hudknutor med varbildning längs lymfbanorna, och bölderna spricker upp med fistlar i huden.

Vid den nasala formen av rots förekommer djupa, svullna sår i nässlemhinnan. Det orsakar varigt, illaluktande, ibland blodtillblandat näsflöde och andningssvårigheter. Såren läker med typiska stjärnformade ärr.

Akut lunginflammation med hög feber, septikemi och hosta kan förekomma och leder ofta till döden.

Kroniska fall visar olika grad av andningssvårigheter, avmagring och glanslös hårrem.

Varigt och blodtillblandat näsflöde hos häst med rots. (Klicka på bilden för ett större format.) Foto: Vania Santana

Typiska stjärnformade ärr i slemhinnan vid rots hos häst. (Klicka på bilden för ett större format.) Foto: Vania Santana

Fistlar i huden längs lymfkärlen vid rots hos häst. (Klicka på bilden för ett större format.) Foto: Vania Santana

Smittämne

Rots orsakas av bakterien Burkholderia mallei (före detta Pseudomonas mallei). Vid odling ses grå halvgenomskinliga kolonier utan lukt eller pigment, och i mikroskop ses små, kockoida och orörliga stavar som uppträder i par eller buntar.

Smittvägar

Bakterien är mycket smittsam. Infekterade hästdjur kan smitta andra djur och människor via kroppsvätskor och utandningsluft (aerosol). Hästar kan gå många år med kronisk infektion och blir då farliga smittbärare. Smittan kan också spridas indirekt via kontaminerad miljö, vatten och foder. Dålig hygien, överbeläggning och nedsatt immunförsvar på grund av samtidiga parasitinfektioner anses vara riskfaktorer.

Patogenes

Smittämnet kommer in i kroppen via slemhinnorna. Sjukdomen kan utvecklas mycket akut eller med kroniskt förlopp. Inkubationstid varierar från några dagar till månader.
Hos häst visar sig sjukdomen oftare i den kroniska formen. Den akuta formen utvecklas framför allt hos åsna och mula med hög feber och lunginflammation och de dör vanligen inom några dagar.

Diagnos

Skulle klinisk misstanke om rots uppstå, ska man som veterinär isolera djuret och ta direktkontakt med länsveterinären samt tjänsteman i beredskap på Jordbruksverket eller SVA för att diskutera fortsatta åtgärder. Inga prover tas förrän man fått instruktioner om hur det ska gå till, eftersom det är hög risk för zoonotisk smitta från djuren, deras kroppsvätskor och utandningsluft. Skyddskläder med handskar och ansiktsskydd ska användas för den som hanterar djuret.

Om det blir aktuellt att ta prover på inrådan från myndigheterna kan det röra sig om blodprov för serologi eller en malleintest, vilket innebär att en proteinfraktion från bakterien sprutas intradermopalperbart, alternativt ges som ögondroppar. Infekterade djur får en markant svullnad av ögonlocket inom en till två dagar. En nackdel med testen är att djuret kan bilda antikroppar som sedan kvarstår ett tag och de kan då visa falskt positivt svar vid serologisk analys.

Differentialdiagnoser är andra bakteriella sjukdomar, som falsk rots eller meliodos (Burkholderia pseudomallei), samt infektion med streptokocker, rodokocker, pasteurella eller mannheimia.

Provtagning

Blodprov i rör utan tillsats för serologi.

Behandling

Inte aktuellt under svenska förhållanden. Djuret bör avlivas.

Isolering

Isolera djuret direkt och rapportera till myndigheter enligt författning SJVFS 2013:23 K4, vid misstanke om rots. 

Stallrengöring och desinfektion

Myndigheternas riktlinjer avseende stallrengöring och desinfektion ska följas.

Profylax

Karantän och testning av hästar som kommer från endemiska områden är nödvändigt för att kontrollera sjukdomen. Det finns inget vaccin mot rots.

Prognos

Dålig. Djuret bör avlivas.

Zoonosaspekt

Bakterien är mycket smittsam till människa. Vid misstanke måste säkerhetsåtgärder vidtas vid hanterande av djuret. Kontakta genast läkare om du har ett misstänkt fall eller tror att du har blivit exponerad för smittan. Prov från misstänkt smittade djur ska hanteras i säkerhetslaboratorium för att undvika smitta till laborativ personal.

De sporadiska fall som diagnosticerats hos människa har varit veterinärer, djurvårdare, djurägare och laboratoriepersonal. Förloppet hos människa beror på infektionsport. Hudform, lunginflammation eller blodförgiftning (sepsis) med symtom som feber, huvud- och muskelvärk samt smärta i lungorna. Bölder bildas också på olika ställen i kroppen beroende på förlopp. Hos akut insjuknade, obehandlade, människor anges dödligheten till 95 procent inom tre veckor. Med tidig aggressiv antibiotikabehandling är prognosen bättre.

Vad säger lagstiftningen?

Sjukdomen är anmälningspliktig i Sverige och allvarlig för både människor och hästdjur. Skulle klinisk misstanke om rots uppstå, ska man som veterinär isolera djuret och ta direktkontakt med länsveterinären samt tjänsteman i beredskap på Jordbruksverket eller SVA för att diskutera fortsatta åtgärder. Vidare måste kontakt med smittskyddsläkare göras för råd och åtgärder för att skydda personer som har hanterat och/eller ska hantera djuret. Inga prover tas förrän man fått instruktioner om hur det ska gå till, eftersom det är hög risk för zoonotisk smitta från djuren, deras kroppsvätskor och utandningsluft. 

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls