Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Rabies

Klassisk rabies förekommer inte i Sverige idag men det finns en risk att det förs in med smittade vilda eller tama djur från andra länder, eller att människor smittas av djur utomlands. Rabiesvirus påverkar centrala nervsystemet och ger beteendeförändringar. Det är en dödlig sjukdom som kan drabba alla varmblodiga däggdjur inklusive människa

. Vacciner finns för djur och människa.
  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Ja
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Rabies förekommer inte i Sverige och det är mycket viktigt att rabies inte förs in i landet. Om rabies introduceras i svensk natur så kan smittan kvarstå och spridas över landet. Detta skulle få allvarliga konsekvenser för både människors och djurs hälsa och livskvalitet. Sjukdomen har inte förekommit hos djur i Sverige sedan 1886. För uppgifter om fall hos svenska människor hänvisas till Folkhälsomyndigheten.

Klassisk rabies förekommer i vissa länder i Östeuropa, men övriga delar av Europa är fritt. EU har som mål att bekämpa rabies hos djur senast 2020. Sjukdomen förekommer i Nord- och Sydamerika och är vanlig i Afrika och Asien. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) dör 59 000 människor årligen i rabies i över 150 länder världen över, varav 95% i Afrika och Asien. Hälften av fallen rör barn och 99% av fallen gäller smitta från hundar. WHO har tillsammans med andra organisationer en noll-vision om hund-medierad rabies hos människa till år 2030. De flesta humanfallen förekommer i Indien, Kina och Afrika efter kontakt med infekterade hundar. Sannolikt förekommer fladdermusrabies (EBLV) hos vissa fladdermusarter i Sverige, men i mycket låg grad.

Symtom

Smittämnet orsakar en hjärninflammation och symtomen varierar något mellan olika djurslag. Beteenderubbningar är det tidigaste tecknet. Vilda djur förlorar sin skygghet, medan tama djur kan bli skygga och/eller aggressiva. Så småningom utvecklas förlamningar och rörelsestörningar som kan följas av krampanfall innan djuret dör. När väl symtom utvecklats leder sjukdomen i princip alltid till döden. Observera att ett djur kan bära på rabiesvirus under flera månader innan symtom utvecklas. Information om rabies hos människa finns hos Folkhälsomyndigheten.

Smittämne

Rabies orsakas av lyssavirus. Förutom det klassiska rabiesviruset finns det andra lyssavirus som också kan orsaka rabiesliknande sjukdom. Bland annat bär vissa fladdermöss i Europa på European Bat Lyssavirus (EBLV), så kallad fladdermusrabies. Läs mer om EBLV hos fladdermöss här.

Smittvägar

Rabies smittar från saliven hos infekterade djur till ett sår i huden eller till slemhinnan. Smittämnet kan utsöndras i saliven i upp till cirka två veckor innan djuret visar sjukdomssymtom. Viruset kan inte penetrera intakt hud, men kan smitta via kontakt med slemhinna. Många infekterade djur blir aggressiva och bits, de flesta människor som infekteras blir det genom hundbett. Tiden mellan infektion och symtom är vanligtvis runt en månad men kan variera mellan en vecka upp till flera månader, till och med år. Smittan upprätthålls i ett område genom att vissa djur fungerar som reservoar för sjukdomen. I Europa är det främst rödräv som fungerar som reservoar. De flesta fallen hos människa återfinns i regioner med smittade gatuhundar.

Diagnos

För att ställa diagnos på djur måste djuret avlivas och hjärnmaterial undersökas.

Förebyggande åtgärder

Rabies kan förebyggas genom att både djur och människor undviker kontakt med varmblodiga djur utan känd hälso- och vaccinationsstatus samt genom förebyggande vaccinering. För att skydda Sverige från att rabiesinfekterade djur förs in i landet gäller särskilda införselkrav, bland annat vaccinering. Läs mer om införselkrav hos Jordbruksverket. Studier på importhundar från östra Europa och Ryssland till Finland och Norge har dock visat att en stor andel hundar som uppgetts vara vaccinerade i intyg inte har haft adekvat skydd mot rabies.
Rabies hos och från hundar är en sjukdom som är helt möjlig att förebygga globalt, med förenade krafter. Massvaccination av hundar, korrekt hantering av hundbett och samarbete mellan veterinärer och folkhälsa är några av nycklarna till framgång på många håll. Rekommendationer om förebyggande åtgärder mot rabies hos människa finns hos Folkhälsomyndigheten.

Om man misstänker sjukdomen

Rabies är anmälningspliktig både enligt epizootilagen (djur) och smittskyddslagen (människor). Om man misstänker att ett djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. Tills dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att man stänger in djuret inomhus och ser till att det inte kommer i kontakt med andra djur eller människor. Andra djur som kan ha blivit bitna av det misstänkt rabiessmittade djuret måste också stängas in och isoleras från djur och människor. Man får absolut inte släppa lös eller gömma undan djur som misstänks ha blivit smittade, eftersom de kan utgöra en livsfara för både människor och djur.

Människor som misstänks ha smittats av rabies bör snabbt uppsöka läkare. Om människor omedelbart behandlas efter bett eller slickningar av ett rabiessmittat djur kan sjukdom nästan alltid förhindras. Omedelbar omfattande sårtvätt är en viktig åtgärd liksom förebyggande injektionsbehandling. I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls