Gå direkt till innehåll

Minska parasitsmitta i hagarna - Betesplanering och andra metoder

Det bästa för hästen är att förebygga parasitproblem så långt som möjligt. Det leder till att användningen av avmaskningsmedel minskar, och därmed till att problemen med resistens mot avmaskningsmedel hos parasiterna inte ökar. Betesplanering och andra metoder för att minska smittrycket i hagarna samt träckprovsanalyser är viktiga redskap i det förebyggande arbetet.

1. Betesplanering 

Hästarna ska ha tillgång till lagom näringsrikt bete, om de inte ska utfodras samtidigt, och helst stora arealer. Se till att hästarna är i god kondition och får lagom mycket bete/foder. Om de tvingas beta rator nära gödsel ökar risken för parasitinfektion. Ett riktvärde för djurtätheten kan vara två till tre hästar per hektar åkermarksbete och sedan färre hästar per hektar ju mer betet har karaktär av naturbetesmark. Olika hästkategorier har dock väldigt olika energi- och näringsbehov och behöver därmed olika mycket bete. Känn regelbundet på hästarnas hull! Hullet är ett mått på om de får lagom mycket bete. Mockning två gånger per vecka kan öka tillgänglig betesareal med upp till 50% och minskar dessutom både övergödning och parasitsmitta.

Ston med föl och unghästar behöver gå på beten som har högre näringsvärde och lägre smittryck av parasiter än beten för vuxna hästar. Beläggningen bör därmed också vara lägre (färre hästar per hektar) för föl och unghästar.

Hästar som är benägna att få fång måste däremot hållas på näringsfattig eller nedbetad betesmark för att undvika fetma och fång, men ska ändå inte utsättas för hårt parasittyngda hagar. För de flesta sådana hästar fungerar det inte så bra att begränsa betestiden, man behöver i stället ha magrare beten eller inte låta en sådan häst alls vistas på bete.

Gör en betesplan, se nedan. Betesplaneringen går ut på att erbjuda hästarna så parasitfritt bete som möjligt. Smittfarliga parasitlarver ska inte ansamlas under betessäsongen på hästarnas bete. En betesplan som tar hänsyn till parasiterna kan ersätta avmaskning av vuxna djur och minska antalet avmaskningar av unga djur.

När gräset blir fuktigt av dagg och regn på sensommar och tidig höst öppnas möjligheten för larver röra sig ut från gödselhögarna till gräset och smitta hästarna. Efter regn kan det därför finnas tusentals larver per kilo gräs där hästar gått under en stor del av sommaren. Därför kan det vara en fördel att flytta hästarna från betet i samband med regn i augusti-september. Vinterhagarna ska inte betas av hästar under våren och sommaren, men kan betas av andra djurslag.

Detta bör ingå i en betesplan:

  • Skilj på vinter- och sommarhagar.
  • Ston med föl och unghästar släpps på våren på parasitfria beten eller beten med låg parasitsmitta. Detta kan vara marker som inte betats av hästar föregående år. Om inte detta går, släpp dem där enbart vuxna hästar gick året innan. Vuxna hästar sprider oftast mindre mängder parasiter än unga individer. Använd inte samma fålla år efter år till fölen!
  • Byt beteshage innan växtligheten är alltför nedbetad - annars finns det risk för att hästarna måste beta nära sina egna gödselhögar och därmed får i sig fler parasitlarver.
  • Släpp unga hästar på vallåterväxt efter slåtter i mitten av sommaren, eller andra beten som är ”rena” från parasiter. De vuxna hästarna, som tål parasiter bättre, kan gå i permanenta hästhagar hela säsongen.

2. Minska parasitsmittan på betet

Det finns olika metoder för att minska parasitsmittan på betet. Dessa kan kombineras så att de anpassas efter de förutsättningar som finns på gården.

2.1. Mocka regelbundet

Mocka gräshagar minst två gånger per vecka så minimerar du smittrycket av parasiter, det visar en svensk studie (pdf). Regelbunden mockning är ett bra alternativ i synnerhet om man har en begränsad areal för hästarnas utevistelse. Både manuell mockning och mockning med hjälp av gödselsug fungerar bra. När åtgärden utförs två gånger per vecka hinner inte ägg utvecklas till smittfarliga larver.

Dessutom ratar inte hästen gräset där träcken legat om man har mockat, vilket leder till att betesytan kan öka med upp till 50 procent. Regelbunden mockning av hästarnas hage förhindrar också övergödning av marken med fosfor och kväve (HästSveriges webbplats) som kan läcka till vattendrag.

2.2. Växelbeta med nötkreatur, får eller alpacka

Parasiterna är artspecifika, det vill säga parasiter som hör till nötkreatur, får eller alpacka smittar inte hästar, och tvärtom. Undantag är lilla magmasken, som kan smitta mellan arterna men som sällan ger problem.

Ett bra sätt att få parasitfritt bete för hästar är att låta enbart något av de andra djurslagen använda betet ett helt år. Under denna tid hinner hästens parasiter dö bort, samtidigt som nötkreaturen och fåren betar hästarnas rator (växtligheten runt hästens träckhögar). Man kan också låta fåren eller nötkreaturen gå på hästbeten första halvan av säsongen och därefter släppa hästar på samma betesmarker. Då har de flesta hästparasiterna från föregående säsong dött bort när hästarna släpps dit under andra halvan av betessäsongen (ungefär juli). Det bästa torde vara att växla innan gräset börjar bli mer fuktigt av dagg och regn, för att undvika att det djurslaget som gick där först hinner bli utsatta för alla larver i det högre smittrycket som det är i slutet av betessäsongen.

2.3. Sambeta med nötkreatur och/eller får

Om man låter nötkreatur/får och hästar vistas på betet samtidigt, blir betestrycket från häst mindre. De utsätts inte i lika hög grad för sina egna parasiter. Dessutom blir det till viss del samma effekt som vid växelbete, det vill säga att nötkreaturen/fåren ”dammsuger” betet från hästarnas parasiter och betar deras rator. Det blir ett bättre betesutnyttjande.
Får kan vara bättre för sambetning än nötkreatur, eftersom fåren betar bottenvegetationen, där de flesta parasitlarver finns. Nötkreatur betar i första hand den övre delen av vegetationen. 

2.4. Låt marken vila ett år från betande djur

Om marken vilar från bete i ett år minskar antalet parasiter så mycket att betet endast har en låg smitta efterföljande år. Putsa betet så att grästillväxten inte hindras på våren. Gammalt gräs hindrar ljus från att nå de nya gräsplantorna, vilket är en av de viktigaste faktorerna för en god grästillväxt på våren.

Puts under pågående betessäsong minskar utbredning av rator och gödselplatser. Vid betesputs bör det vara torrt och varmt väder för att eventuellt kvarvarande parasiter i träcken ska torka ut i solen.

2.5. Låt betet vila från hästar under första halvan av säsongen

Den övervintrade parasitsmittan på permanenta hästbeten dör till stor del av och smittrycket späds ytterligare ut med nytt gräs om inte hästar vistas där under våren och försommaren. Släpp hästarna till dessa beten i juli.

Om hästarna som skall vistas på dessa beten har högt näringsbehov bör betet putsas under försommaren. Putsning kan också ske för att hindra spridning av ogräsfrön. Om hästarna har lågt näringsbehov kan betet få vara oputsat. Vid betesputs bör det vara torrt och varmt väder för att eventuellt kvarvarande parasiter i träcken ska torka ut i solen.

2.6. Växla mellan slåtter och bete av vallen

Om en vall har betats och sedan ska återgå till att användas för slåtter ska gödselhögarna spridas ut eller tas bort, rator slås av och betet putsas från ej betat gräs innan vintervilan, så att ny grästillväxt kan ske den kommande våren, och så att gammalt gräs och gödselhögar inte kommer med i det skördade vallfodret.

För foderhygienens skull är det ett ännu bättre alternativ att ha ett system med vallar som används för slåtter i tre till fyra år (eventuellt längre), och som det sista året används för bete, innan man plöjer upp och lägger om vallen eller använder marken på annat sätt i växtföljden. Ensileringsmedlet man använder bör ha dokumenterad effekt mot klostridietillväxt. Grödan måste vara ren vid slåttern, dvs det får inte finnas gödselrester med i det skördade fodret, det finns det inga ensileringsmedel som hjälper mot.

2.7. Plöj, harva eller putsa betesmarken

Plöj upp betesmarken om det går, och så in nytt bete. Parasitäggen och larverna kommer då att försvinna och det nyinsådda betet kan betraktas som parasitfritt.

Harvning av betesmarken eller putsning med lågt ställd betesputs så att träckbollarna slås sönder har länge rekommenderats för att minska parasitsmittan. Tanken är att dessa åtgärder ska utföras när det är varmt och torrt så att parasitlarver i gräset utsätts för sol och torka vilket avdödar dem. Emellertid visade en studie i Sverige (SLU) att mängden larver i gräset snarare ökade när betet harvades i juni jämfört med en motsvarande beteshage som inte harvades.

Putsning av betet görs främst för att slå av rator och ev fröspridande ogräs, och för att få betesväxterna i tillväxtfas. kan däremot minska mängden ogräs och jämna ut gräsets tillväxttakt.

2.8. Fållindelning

Dela in betesmarken i flera fållor. Varje fålla betas helst bara en gång per säsong. Fållor som ska betas sent på säsongen kan putsas före midsommar. Om hästarna måste beta en fålla som har betats tidigare under säsongen kan smittrycket där vara högt eftersom larver då har hunnit utvecklats och rört sig ut i gräset. I sådana fall bör fållbetning kombineras med mockning så att träcken avlägsnas under den första betesperioden.

2.9. Ge inte tillskottsfoder på marken

Om hästen äter tillskottsfoder från marken kan de få i sig parasiter. Om tillskottsfoder behövs på betet bör det läggas i foderhäckar eller krubbor. Lägg det absolut inte på eller vid träckhögarna på marken!

Beställ SVA:s produkt

Parasitprov häst, träck (provtagningsmaterial)

Ladda ner MASK-appen