Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Djurägare

Förekomst och smitta

Leptospiros är en bakteriesjukdom som kan drabba både människor och djur. Leptospiros förekommer i princip i hela världen, även hos hundar i Sverige, men sjukdomen är ett större problem i länder med varmare klimat. Svår sjukdom hos hund till följd av leptospirainfektion är relativt ovanligt i Sverige men ett mindre antal fall av varierande svårhetsgrad diagnosticeras varje år. Infektion som inte leder till sjukdom är mycket vanligare än att infektionen orsakar sjukdom hos hundar.

Leptospira-bakterier infekterar djur genom slemhinnor och hudskador. Bakterien är känslig för kyla och torka. Leptospiros är en ”säsongs-sjukdom” i många delar av världen; utbrott ses typiskt hos djur och människor efter perioder med mycket regn och/eller översvämningar, och med för leptospiros behagliga temperaturer (inte kallt väder utan gärna till exempel 15–20°C). Gnagare som råttor är viktiga smittspridare, så många gnagare som är infekterade kan också leda också till utbrott.

Hundar smittas typiskt via relativt varmt och stillastående vatten där infekterade djur såsom till exempel råttor, eller hundar kissat. Ansamling av hundar, till exempel i kennelmiljö eller under en hundutställning, ökar risken för smittspridning via infekterad hundurin.  Hundar kan alltså infekteras både i stadsmiljö och i mer lantlig/naturnära miljö. Hundar kan också smittas genom bett och genom att bita på/äta infekterade djur; gnagare, samt vid till exempel parning.

Hundarna och råttorna som sprider infektionen behöver inte vara sjuka, bara bära på bakterien.

Människor kan också smittas med leptospiros

Leptospiros är en så kallad zoonos, en sjukdom som kan drabba både människor och djur. Människor kan förutom andra, mer vanliga smittvägar kanske även smittas via infekterad hundurin. En läkare skall ge dig råd om smittrisk. Information om leptospiros och andra infektionssjukdomar nås via Folkhälsomyndighetens webbplats.

När hunden är akut sjuk sprids leptospirabakterier i högre grad än efter att den fått antibiotika. Personal vid djursjukhus och djurkliniker som vårdar djuret rekommenderas därför olika skyddsåtgärder. Bland annat rekommenderas handskar vid hantering av infekterade hundar samt vid risk för kontakt med kontaminerad urin.

Efter antibiotikabehandling och tillfrisknande sprider hunden mindre mängd bakterier, men man brukar ändå rekommendera att man undviker direktkontakt med urin och slemhinnor och hudsår. Tala med en läkare om du undrar över smittorisk till människa, och för råd i aktuella fall.

Motverka smittspridning

Vid rengöring av miljöer där leptospirasmitta misstänks är det är viktigt att tänka på att leptospiror trivs i fuktig, varm miljö, och att de kan överleva längre i infekterad urin om urinen späds ut med vatten. Din behandlande veterinär kan ge dig råd om hur du bör rengöra inomhus. Leptospiros kan också smitta människor, så en läkare skall också ge dig råd om vad du skall tänka på, se ovan under rubriken "Människor kan också smittas med leptospiros”.

Hundar som varit sjuka i leptospiros kan utsöndra bakterien då och då i urinen under flera veckor efteråt. För att minska risken för smitta till andra hundar bör hunden därför om möjligt kissa där andra hundar inte rör sig, nosar och slickar, och kissa där det är så torrt som möjligt. Bildande av urinpölar och fuktiga urinfläckar som finns kvar efter att hunden kissat klart bör när så är möjligt undvikas. Under kalla vintertider är risken för kvarvarande smitta mindre, men särskilt i hundtäta områden kan det tänkas att nästa hund ganska snart går fram och slickar på fortfarande relativt varm urin.

Vaccinerade hundar kan också sprida leptospira-bakterier.

Symtom

Vid lindriga leptospira-infektioner hos hund utvecklas antingen aldrig någon sjukdom, eller bara milda symtom. Hundar kan dock också drabbas av mer allvarliga infektioner, och i värsta fall kan livshotande sjukdom kan utvecklas. Under en sådan akut, dramatisk sjukdomsperiod kan kroniska, kvarstående skador uppstå i framförallt njurar och lever, som är de två organ som framförallt brukar skadas. Sådan svår sjukdom är inte vanligt hos hund i Sverige.

I typiska fall av leptospiros hos hund ses slöhet och feber. Hunden urinerar och dricker mer än normalt och är ovillig att röra sig. Blödningar kan ibland ses, bland annat munnens slemhinnor, i form av röda fläckar. Från andra länder har allvarliga lungblödningar också rapporterats. En del hundar kräks.

Diagnos

Vid misstanke om leptospiros tas blodprov för att undersöka om antikroppar bildats mot leptospira-bakterier. Två prover med minst en veckas mellanrum, helst två veckors mellanrum bör tas. Utvecklingen av antikroppar kan ta tid, och en del hundar har låga mängder antikroppar utan att det har med den akuta sjukdomen att göra, de kan ha varit infekterade tidigare utan att visa symtom. Ett enda prov kan vara svårtolkat. Även när två prover tas så är det i slutändan den veterinär som utreder och behandlar hunden som kan avgöra vilken diagnos som är troligast. Sådan parprovsundersökning visar också vilken variant av Leptospirabakterien som hunden infekterats av.

Blod- och urinprov kan undersökas med PCR-metod för att leta efter själva leptospirabakterierna* men även om hunden är smittad och har insjuknat kan undersökningsresultatet bli negativt.

De första prover tas så tidigt som möjligt från det att hunden först börjar visa symtom på sjukdom.

* (Egentligen bakteriens arvsmassa; genetiskt material)

Behandling

Hundar som insjuknar i leptospiros ges visserligen antibiotika, men annan behandling såsom vätska och understödjande behandling (inskrivning vid ett djursjukhus eller en klinik) är mycket viktig för svårt sjuka hundar.

Vaccination

De flesta hundar i Sverige behöver inte regelbundet vaccineras mot leptospiros. I områden där det återkommande ses kliniska fall av leptospiros, eller i samband med ett misstänkt ökat antal sjukdomsfall, kan det dock vara aktuellt för de veterinärer som är verksamma där att rekommendera vaccination. Lokal veterinär vid mottagning, klinik eller djursjukhus gör en veterinärmedicinsk bedömning tillsammans med hundens ägare. En sådan rekommendation kan inkludera återkommande, årlig vaccination inför risksäsong, eller för vissa hundar, tex uppfödningar, blodgivare, jakthundar etc.

Vacciner mot leptospiros ger inte ett fullständigt skydd mot infektion och vaccinerade hundar kan också sprida leptospira-bakterier. Ett mål med vaccination är att ge hunden ett ökat skydd mot allvarliga sjukdomssymtom. Vaccinerna har en relativt kortvarig effekt, och vaccination planeras därför ofta så att den sker i lagom tid inför en resa. Precis som all annan behandling och bedömning av hundens eventuella sjukdom, så är det den behandlande veterinär som har hand om den enskilda hunden vid djurkliniken eller djursjukhuset som gör en bedömning avseende vilka vaccinationer som bör ges, eller inte behövs.

Mer information

Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund, tex om vaccination eller annat. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls