Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Veterinär

Vad säger lagstiftningen

Felin infektiös peritonit hos katt är inte en anmälningspliktig sjukdom.

Zoonosaspekt

Felint coronavirus är inte ett zoonotiskt agens.

Förekomst

Infektion med felint coronavirus (Feline coronavirus, FCoV) är vanligt förekommande hos svenska katter. Vid en serologisk studie av svenska, friska katter utförd vid SVA var 17 procent av de huskatter och 67 procent av de raskatter som undersöktes seropositiva.  

Vid SVA, Avdelningen för patologi och viltsjukdomar, ställs diagnosen FIP på i genomsnitt var femte katt som obduceras, under åren 1999-2003 hos totalt cirka 140 st katter och under åren 2007-2013 totalt 338 katter, det vill säga i snitt 38 katter per år. Diagnosen ställs oftare på raskatter än på huskatter. Det kan bero på att raskatter ofta hålls i grupp, med ökat smittryck och därmed också ökad sjukdomsrisk. Det kan också vara så att en genetiskt betingad känslighet för FIP (se nedan) är mer spridd bland raskatter. Det bidrar säkert också att raskatter utreds och obduceras i större utsträckning än huskatter. 

Agens och smittvägar

Felin infektiös peritonit (FIP) orsakas av felint coronavirus (FCoV).  

Det finns två biotyper av FCoV. Den biotyp som ses endemiskt och som katter infekteras med är den enteriska formen. Infektion med denna form orsakar som regel inga symtom. Mild, självavläkande diarré kan dock förekomma, framförallt hos yngre katter. Smitta sker främst per os via avföringen. FCoV kan överleva i upp till sex veckor i dåligt rengjord miljö, men är känsligt för vanliga rengöringsmedel.  

De flesta katter blir fria från coronavirus inom några månader efter smittillfället, men de kan lätt återinfekteras. I en kattbesättning kan coronavirussmitta leva kvar år efter år utan att symtom på coronavirusorsakad sjukdom ses, genom att individerna återsmittas via faeces från både kroniska och tillfälliga virusutsöndrare.

Hos vissa individer sker en mutation av den enteriska formen av coronavirus till en FIP-framkallande virusform. Den muterade, FIP-orsakande formen av felint coronavirus har inte visats smitta mellan katter, mutationen tros ske på nytt hos varje katt som insjuknar.  

Det är vanligt att endast katter med symtom på sjukdom misstänks vara smittspridare av coronavirus i en kattgrupp. Så är alltså inte fallet. En del (40-80 procent) av de katter som visar symtom till följd av FIP sprider enterisk form av coronavirus, men majoriteten av coronavirus-spridande katter visar inga symtom på coronavirusorsakad sjukdom.  

Ett flertal faktorer påverkar risken för utveckling av FIP:  

  • Ålder. De flesta katter som utvecklar FIP är yngre än två år. Det har visats att virusförökningen är mycket kraftigare när unga katter primärinfekteras jämfört med när vuxna katter infekteras. En kraftig virusförökning innebär en ökad risk för uppkomst av en FIP-orsakande mutation av coronavirus.
  • Smittryck, antal katter i besättningen. FIP ses mycket oftare hos katter från hushåll med många katter. Ensamma utekatter utsätts inte för samma smittryck. Utekatter gräver också ned sin avföring. Andelen katter i en uppfödning som vid ett givet tillfälle utsöndrar virus i avföringen har visats vara associerad med incidensen FIP och den mest signifikanta riskfaktorn för FIP är prevalensen högfrekventa utsöndrare av felint coronavirus i uppfödningen.
  • Genetiska faktorer. Enligt en studie är heretabiliteten mycket hög, runt 50 procent, vilket innebär att en katt som är genetiskt känslig för FIP löper dubbelt så stor risk att utveckla FIP som andra katter. Detta kan vara en anledning till anhopningar av fall hos vissa uppfödare.

Patogenes och kliniska symtom

Icke muterat felint coronavirus, det vill säga enterisk form replikeras främst i enterocyter. Infektionen är som regel asymtomatisk men kan ge upphov till mild självavläkande diarré, framförallt hos yngre katter. 

FIP-framkallande form av felint coronavirus, det vill säga muterat virus, replikeras i makrofager och ger upphov till obotlig sjukdom med dödlig utgång. FIP kan delas in i olika former. En torr form där pyogranulom innehållande makrofager och neutrofiler ses i olika organ, och en våt form där proteinrikt exsudat läcker ut i kroppshålor som en följd av immunomedierad vaskulit. Blandform, det vill säga att katten samtidigt uppvisar symtom till följd av både torr och våt form av FIP är dock vanligt. Den torra formen övergår i slutstadiet som regel i våt form - om inte katten avlidit/avlivats innan dess. 

Sjukdomsförloppet vid FIP hos katt varierar från några dagar till månader. Generellt ses ett mer långsamt, utdraget sjukdomsförlopp vid torr form. När våt form utvecklas avlider de drabbade katterna som regel inom några dagar eller några veckor.

Symtombild vid torr form av FIP

Symtombilden är beroende av vilka organ som är skadade samt hur grava skadorna är i respektive organ. Avmagring eller dålig tillväxt samt feber ses ofta. Organ som ofta är involverade och symtom som kan ses till följd av detta inkluderar:

  • Ögon. Retinala skador är vanligt förekommande, liksom uveit.  
  • CNS. FIP är en vanlig orsak till neurologiska symtom hos katt och cirka 10 procent av katter med FIP utvecklar neurologiska symtom. Utveckling av hydrocephalus är inte ovanligt. Ataxi, nystagmus och kramper ses ofta. Inkoordination, cerebellär ataxi, beteendeförändringar och symtom till följd av kranialnervsskador är andra exempel på vanliga symtom.  
  • Tarm. Tarminvolvering med förtjockad tarmvägg är vanligt förekommande. Skadorna är ofta framförallt lokaliserade till colon och ileum.  
  • Mesenteriallymfknutor kan vara påvisbart förstorade vid bukpalpation eller undersökning med hjälp av röntgen eller ultraljud.
  • Njurar utgör ett predilektionsställe för immunkomplexdeponering vid FIP. Pyogranulomen kan vara palperbara.
  • Leverskador är också vanlig förekommande.

Symtombild vid våt form av FIP

Vid våt form ses proteinrikt exsudat i olika kroppshålor. Ascites och/eller pleuralt vätskeutträde är vanligast, men vätska ses även perikardiellt och i mer ovanliga lokalisationer som till exempel scrotum.  

Thorakal vätskeansamling leder vanligen till dyspné. Ascitesvätska kan också förekomma i mycket riklig mängd och leda till synbart ökat bukomfång. Vätska i perikard förekommer även utan att vätska kan påvisas i vare sig bröst- eller bukhåla. Symtom ses också till följd av organskador, se ovan. 

FIP-diagnostik

FIP hos katt ger upphov till en mycket varierande och ofta svårtolkad symtombild och sjukdomen utgör ofta en svår diagnostisk utmaning, särskilt i tidigt stadium. Hos levande katt är FIP som regel en sannolikhetsdiagnos; fastställande av diagnos sker i de allra flesta fall med hjälp av obduktion.  

Ett mycket viktigt observandum är att varken serologisk undersökning eller PCR-undersökning av faeces kan särskilja muterat, FIP-orsakande coronavirus från icke muterad, enterisk form av coronavirus

Sannolikhetsdiagnos kan ställas med hjälp av:  

  • Symtombild.
  • Anamnes. Närvaro av faktorer som ökar risken för utveckling av FIP kan öka en klinisk misstanke.
  • Positiv serologisk undersökning avseende felint coronavirus visar att katten är eller har varit infekterad med enterisk form av coronavirus, vilket är en förutsättning för att FIP skall kunna utvecklas. I slutstadiet av en fullt utvecklad (våt) FIP kan i vissa fall dock mycket låga titrar föreligga och ett negativt undersökningsresultat kan erhållas.
  • Utökad undersökning, uteslutande av differential diagnoser. Blodprover kan uppvisa varierande förändringar beroende på bland annat vilka organ som drabbats. Analys vad avser förändringar i albumin-globublin-kvot samt en elektroforesundersökning kan utföras; resultaten är dock inte i sig diagnostiska, utan skall ses som hjälpmedel tillsammans med övrig information.
  • Undersökning av exsudat. I de fall exsudat (som regel ascites och/eller thoraxvätska) finns tillgängligt kan detta aspireras för makroskopisk-, cytologisk- och en eventuell elektroforesundersökning, samt för undersökning med hjälp av PCR. Om virusnukleinsyra påvisas med hjälp av PCR stärks misstanken om FIP oftast mycket kraftigt. Det är dock viktigt att provet inte är kontaminerat av blod, då även enterisk form av coronavirus kan finnas i blodomloppet. Ett negativt undersökningsresultat utesluter inte FIP. Exsudatet är vanligen halmfärgat. Det bör vara sterilt (ingen bakterieväxt) om inte kontamination skett i samband med provtagningen och en hög proteinhalt förväntas.
  • Biopsier för histologisk undersökning i kombination med påvisande av virus med hjälp av immunohistokemi och PCR-teknik är, näst efter obduktion, den undersökning som är mest specifik, vad avser diagnostik av FIP hos katt. 

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls