Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Veterinär

Infektion med felint panleukopenivirus (parvovirus), kattpest

Vad säger lagstiftningen?

Kattpest är inte en anmälningspliktig sjukdom.

Förekomst

Felint panleukopenivirus (FPV) finns spritt över hela världen. Utbrott av klinisk sjukdom till följd av infektion med FPV är tyvärr inte ovanligt i Sverige. Utbrott ses framförallt i områden där många katter är ovaccinerade samt i ovaccinerade besättningar. Alla katter som inte är immuna mot FPV kan dock anses löpa risk för att utsättas för FPV smitta. Katter kan även infekteras med hundens parvovirus (Canine parvovirus type 2, CPV-2). 

Katter som vaccinerats korrekt mot kattens parvovirus är under normala förhållanden väl skyddade mot infektion med parvovirus.

Agens och smittvägar

Kattpest orsakas av felint panleukopenivirus (FPV), ett parvovirus.  

FPV utsöndras framförallt i avföringen även om virus i akut stadium också utsöndras med saliv och urin. En del infekterade katter utsöndrar virus i flera månader. Mottagliga katter smittas inte bara genom direktkontakt med virusutsöndrande katter eller deras avföring, indirekt omgivningssmitta är en mycket viktig smittväg. Parvoviruset är extremt tåligt och kan kvarstå i infektiös form i omgivningen i upp till ett år. Virus kan föras in till hushåll genom föremål som till exempel kläder och skor, även ensamlevande katter som inte får vistas utomhus riskerar att smittas. Troligen kan också insekter föra med sig parvovirus. 

På grund av parvovirus långvariga överlevnad kan man inte räkna med att kunna "vänta ut" en parvosmitta från omgivningen, varken utomhus eller inomhus. Noggrann rengöring och därefter desinficering behövs. Parvovirus tål de flesta förekommande desinfektionsmedel om de används i vanlig brukslösning. Granskning av tillverkarens anvisningar vad avser dosering och tillvägagångssätt är därför att rekommendera. I utomhusmiljöer och miljöer som inte helt går att desinficera kan en miljösmitta kvarstå under lång tid. Både kliniskt sjuka och subkliniskt infekterade katter, som rör sig i området, kan fortsätta att utsöndra virus under en längre tid så att smittrycket upprätthålls. Sammantaget gör detta att risk för parvovirussmitta kan sägas föreligga överallt där katter finns, oavsett om kännedom om kliniska fall av kattpest finns i området eller ej.

Genomgången naturlig infektion med FPV leder troligen till livslång immunitet.

Zoonosaspekt

Felint panleukopenivirus är inte ett zoonotiskt agens.

Patogenes och kliniska symtom

Infektion sker peroralt. Symtom ses till följd av virusreplikation och påföljande skador i vävnader med snabb celldelning; krypteptielceller i tarm, lymfoid vävnad (lymfknutor, mjälte och thymus) och benmärg samt placentavävnad och fostervävnad.  

Inkubationstiden är vanligen fyra till fem dagar. Grad av sjukdom varierar från subklinisk infektion till ett perakut, dödligt förlopp. 

Asymtomatisk infektion är vanligt hos framför allt vuxna katter. 

En subakut symtombild är också vanligt. Typiskt ses symtom under en till tre dagars tid i form av ett lindrigt till måttligt gravt nedsatt allmäntillstånd tillsammans med mild leukopeni och feber med eller utan utveckling av diarré.  

I akuta fall ses ofta en rad typiska symtom:  

  • Snabbt utvecklad hög feber, ofta över 40°C.
  • Påverkat allmäntillstånd, anorexi, buksmärtor.
  • Kräkningar och i många fall en allvarlig diarré utvecklas ofta inom 24-72 timmar.
  • Grav dehydrering.
  • En grav panleukopeni ses i de flesta fall.

Komplikationer kan ses till följd av bland annat bakteriell överväxt i tarm och sekundära infektioner. Dödsfall är vanligt hos obehandlade katter till följd av bland annat dehydrering och elektrolytbalansrubbningar samt endotoxisk chock.  

Perakuta fall ses framförallt hos unga katter. Denna form av kattpest kännetecknas av ett kraftigt påverkat allmäntillstånd, hypotermi och död inom 24 timmar. Döden kan inträffa inom några få timmar, det vill säga det är inte säkert att ägaren hinner uppfatta några symtom hos katten (eller katterna i de fall det rör sig om en hel grupp ovaccinerade katter). 

Dräktiga katter kan abortera sina foster. Mumifikation och resorption ses också när infektion sker under tidig dräktighet. Den dräktiga honan behöver inte själv uppvisa några symtom.  

Kattungar som smittas under senare delen av dräktigheten eller under den första levnadsveckan kan uppvisa symtom till följd av olika typer av hjärnskador. Synnerver och retina kan också skadas. Den vanligaste typen av skada är dock cerebellumhypoplasi. Ofta upptäcks symtomen vid två till tre veckors ålder, det vill säga i samband med att kattungarna normalt börjar bli mer aktiva och börjar gå. Grad av besvär kan variera inom en och samma kull. 

Diagnos 

  • Fekala antigentester

För definitiv diagnos av parvovirusorsakad enterit krävs påvisande av parvovirus eller virala antigen i faeces. Fekala antigentester finns kommersiellt tillgängliga för användande vid kliniker och veterinärmottagningar. För analys vid SVA skickas faecesprov till Avdelningen för virologi, immunbiologi och parasitologi. Det är önskvärt att testet utförs i ett tidigt stadium av sjukdomsförloppet. Parvovirus utsöndras hos många katter under en relativt kort tid efter infektionen och när katten kommer till veterinärvård kan utsöndringen ha upphört. En annan möjlig anledning till ett negativt provsvar är att virus är täckt av antikroppar, vilket förhindrar detektion. 
Provmaterial: Faecesprov taget i så tidigt stadium av sjukdomsförloppet som möjligt.

  • Serologi

Närvaro av höga titrar av FPV-specifika antikroppar hos ovaccinerade djur konfirmerar exponering för infektionsämnet. Det humorala svaret mot FPV är snabbt hos katt och höga antikroppstitrar påvisas ofta mycket tidigt under infektionen. Det är därför ofta inte praktiskt möjligt att påvisa en signifikant titerstegring hos insjuknade individer.
Provmaterial: Serum eller helblod utan tillsats. Glöm inte ange att misstanke om sjukdom föreligger på remissen! Samma analysmetod används för att påvisa antikroppssvar efter vaccination. 

  • Obduktion

I fatala fall av parvoviral enterit kan typiska förändringar påvisas i tunntarmen och lymfatiska organ (lymfknutor, mjälte, thymus). Virala antigen kan påvisas i vävnaderna med hjälp av immunohistokemi.
Provmaterial: Hela djurkroppen eller ett flertal vävnadsprov tagna från olika delar av tunntarm (främst ileum), samt vävnadsprover från lymfknutor, mjälte och thymus för histopatologisk undersökning. 

Profylax

Vaccin mot kattens parvovirus är att betrakta som ett basvaccin för katter i Sverige. I den vaccinrapport som utarbetats av SVA-SVS, återfinns rekommendationer avseende vaccinationsrutiner.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls