Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Djurägare

Förkortningen MRSA står för ”meticillinresistent Staphylococcus aureus". Bakterien tillhör en typ av stafylokocker (Staphylococcus aureus) som är motståndskraftiga mot en stor och mycket viktig grupp antibiotika som kallas betalaktamantibiotika, dit bland annat penicillin, amoxicillin och cefalosporiner hör.

Meticillinresistens hos Staphylococcus aureus är anmälningspliktigt och anmälan görs oftast av det diagnosticerande laboratoriet till Jordbruksverket och länsstyrelsen. Smittskyddsläkaren i landstinget ska också informeras. Från 1 september 2013 ska speciella åtgärder vidtas om man misstänker eller påvisar MRSA eller MRSP hos hund eller katt. Dessa åtgärder är reglerade i Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2013:14 ”K112”) och gäller både för behandlande veterinär och djurägare.  

MRSA smittar mellan människor och djur. Fynd av MRSA hos människa är också anmälningspliktigt och dessutom klassas MRSA som en allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen (SFS 2004:168). Med allmänfarlig sjukdom avses smittsam sjukdom som kan medföra allvarliga konsekvenser och därför sker en smittspårning då MRSA konstaterats. I denna lag står det även att en individ som misstänker att den är smittad med MRSA snarast ska kontakta läkare. Mer information om MRSA hos människor finns på Stramas, Folkhälsomyndighetens och Socialstyrelsens webbplatser.

Förekomst

I Sverige konstaterades MRSA för första gången hos hund hösten 2006 medan MRSA hos katt påvisades först i februari 2009. Majoriteten av hundar med MRSA-infektion hade en sårinfektion av något slag. Mer information om MRSA-situationen hos djur finns på svenska i rapporten ”Antibiotika och djur i Sverige 2011” och på engelska i SWEDRES/SVARM 2013.

Agens och smittvägar

MRSA är en bakterie som i huvudsak smittar genom direktkontakt men även indirekt via till exempel utrustning, inredning.

Kliniska symtom och diagnos

MRSA bör misstänkas vid till exempel en sårinfektion efter ett kirurgiskt ingrepp eller generellt vid svårläkta sår och hudinfektioner särskilt om de antibiotikabehandlats. Veterinären kan inte utifrån symtomen avgöra om det är MRSA utan ett prov för bakteriologisk odling måste tas. 

Djur kan även bära på MRSA utan att ha symtom.

Behandling

En MRSA-infektion hos hund eller katt bör inte antibiotikabehandlas. Erfarenheten visar att med god konventionell sårvård kommer de flesta såren att läka utan antibiotikabehandling.

Lagstiftning

Sedan 1 september 2013 finns det särskilda krav för behandlande veterinärer vid misstanke om eller påvisad  infektion med MRSA. Det gäller bland annat information till djurägaren om restriktioner och smittskydd.

Det finns också krav för djurägare som har ett djur med en misstänkt eller pågående MRSA-infektion. Det gäller bland annat informationsplikt, kontaktisolering, separat transport och rengöring.

Läs mer om bestämmelserna kring MRSA på Jordbruksverkets webbplats.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls