Gå direkt till innehåll

Arters utbredning i ett förändrat klimat

Klimatförändringen gör att djur och växter kan få nya utbredningsområden, eller försvinna från befintliga. Detta kan både påverka ekosystemet i området och innebära en introduktion av nya smittämnen. 

Invasiva och främmande arter

Vildsvin i skogsbryn.
Vildsvin intrducerades på 1700-talet och betraktas idag som endemiska. Foto: Istock

En invasiv art är en art som skadar ekosystemet och hotar den biologiska mångfalden. Den kan ha negativa effekter på befintliga arter, på jordbruk och djurhållning och den kan ha med sig nya sjukdomar.

Invasiva arter kan vara endemiska, vilket betyder att de är naturligt förekommande i området, så som till exempel vildsvin. De kan även vara främmande, vilket betyder att de har förts till området av människan eller andra omständigheter och klarar av att överleva och fortplanta sig i den nya miljön. Främmande arter kan bära med sig nya smittämnen, vilka kan ha stor påverkan på ett område.

Kalla vintrar i Sverige har historiskt minskat sannolikheten att främmande arter ska överleva och därmed kunna etablera sig, men med mildare vintrar kan detta komma att förändras.

Invasiva arter kan introduceras och spridas genom plantering av importerade växter i trädgårdar, införsel av djur eller genom att migrerande djur ändrar sina vanor, till exempel flyttfåglar som flyger längre norr ut eller övervintrar på nya platser.

SVA jobbar aktivt med att kartlägga olika djurslag för att spåra nya arter, till exempel letar vi efter ovanliga fästingar som kan bära med sig nya smittämnen, och undersöker fåglar som kan bära på Usutu- och West nile fever-virus.

Några insekter vars utbredning påverkas

Hjortlusflugor

Hjortflugan, Lipoptena cervi, är en art som har ökat på grund av de stora klövviltsstammarna och klimatförändringen. I Finland har den spritt sig ända upp till renbetesområdena och man har visat att renar som blir angripna av hjortflugor blir stressade och rastlösa.

Myggor

Nilfebersmyggan och husmyggor

Sommaren 2016 gjordes det första fyndet i Sverige av nilfebersmyggan, Culex modestus. Det är en art som har ökat i Centraleuropa och som spritt sig norrut till Storbritannien, Danmark och Sverige. 2017 konstaterades att nilfebersmyggan är etablerad åtminstone i Falsterbo och Simrishamn i Skåne.

Tillsammans med stora antal husmyggor, Culex pipiens/torrentium, och varma sommartemperaturer uppfyller detta många av förutsättningarna för ett utbrott av myggburna virussjukdomar.

Sommaren 2018 konstaterades det första fallet av West Nile-virus i Tyskland när en lappuggla på ett zoo i Halle, 45 mil från Malmö, insjuknade och dog. I september 2016 var det ett utbrott av usutu-virus i Belgien, Nederländerna, Tyskland och Frankrike.

Myggarter till norra Europa

Flera myggarter har spridit sig norrut i Europa. De invasiva arterna tigermygga (Aedes albopictus), kyrkogårdsmygga (Aedes japonicus) och regnvattensmygga (Aedes koreicus) har ökat sin utbredning och spridit sig norrut. Tigermyggan finns nu etablerad i norra Nederländerna och kyrkogårdsmyggan i Tyskland upp till Hannover. Även inhemska arter rör sig norrut. Till exempel har prickig fågelmygga, Culiseta longiareolata, snabbt spritt sig i Tyskland upp till Berlin.

Tåligare ekosystem med biologisk mångfald

Biologisk mångfald gör ekosystemen tåligare för klimat- och miljöförändringar och även för smittämnen. Mångfaldens skyddseffekt utgörs av en ”utspädningseffekt”, som till exempel att vektorerna biter både sådana arter som kan fungera som producenter av smittämnen och sådana som inte kan det. Smittspridningen blir då lägre eftersom vektorer bara biter ett begränsat antal gånger under sin livstid och om de då biter ett djur, som inte kan producera fler eller härbärgera smittämnen, så är bettet ”bortkastat” med avseende på smittspridning.

Den pågående klimatförändringen gör att många arter riskerar att utrotas. Samtidigt sker en generell minskning av den biologiska mångfalden. Om en art försvinner eller minskar kraftigt såsom rödräven gjorde efter rävskabbsepizootin, kan kvarvarande art(er) ibland öka i antal, till exempel rådjur, vilket i sin tur kan ge möjlighet för tillväxt av en vektorpopulation, som fästingar.

Senast uppdaterad : 2020-12-16