Aktinos hos nötkreatur
Andra sjukdomsnamn: Strålsvamp, Trätunga
Aktinos förekommer oftast sporadiskt i Sverige. Mjukdelsaktinos ger knölar och granulationsvävnad i huvud och hals. Benaktinos ger osteomyelit i käken. Båda sjukdomarna kan ge svårigheter med foderintag.
Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Förekomst
Mjukdelsaktinos uppträder oftast som enstaka fall, men utbrott med hög morbiditet finns beskrivna. I Sverige har de flesta aktinosfallen rapporterats från begränsade geografiska områden som Uppland/Roslagen. Antalet rapporterade aktinosfall i Sverige sjönk från i medeltal 400 fall per år under perioden 1985-1990 till i medeltal 240 fall per år 1999-2005. Nyare information om förekomst finns tyvärr inte tillgänglig. Benaktinos är mer sällsynt än mjukdelsaktinos.
Symtom
Mjukdelsaktinos orsakas av Actinobacillus lignieresii och ger upphov till ”knölar” eller mer diffus granulationsvävnad framför allt i huvudets och halsens mjukdelar. Tungan kan vara affekterad och kallas då trätunga. Symtomen varierar med lokalisationen och kan innefatta inappetens, salivering, andningsproblem och avmagring, men ofta är djuren tämligen opåverkade av granulomen. Sporadiska fall är det vanliga.
Benaktinos hos nötkreatur orsakas av Actinomyces bovis-infektion. En osteomyelit med breddning av under- eller överkäksbenet utvecklas långsamt och ger svårigheter med foderintag.
Differentialdiagnoser
Andra sjukdomar som kan ge bölder.
Etiologi och patogenes
Infektionsagens:
Mjukdelsaktinos orsakas av Actinobacillus lignieresii, en gramnegativ stav.
Benaktinos orsakas av Actinomyces bovis, en anaerob grampositiv stav.
Infektionsport:
Sår i hud och slemhinnor gör att bakterierna, som finns i munhålefloran, kan ta sig in.
Spridning i djuret:
Lokalt i munhåla, käke.
Smittvägar:
Bärardjur är sannolikt viktiga för smittspridning.
Överlevnad:
A. lignieresii överlever några få dygn utanför djuret.
Provtagning och diagnostik
Diagnosen mjukdelsaktinos ställs ofta kliniskt. För bakteriologisk diagnos rekommenderas i första hand skrapprov eller biopsi från böldväggen. I andra hand rekommenderas aspirat från böldinnehåll som förs över till en provtagningspinne (e-svabb eller Amies (kol)). Histologi kan också ge en relativt säker diagnos.
Vid benaktinos kan A. bovis påvisas med anaerobodling från var eller biopsimaterial. Histologisk diagnos kan vara en möjlighet, framför allt vid obduktion.
Undvik att provtagningen leder till ökad smittspridning i besättningen genom förorening av miljön.
Behandling och profylax
För att minska smittrycket rekommenderas att isolera djur med fistulerade granulom och behandla infekterade djur i ett tidigt skede. Vid problem i en besättning bör man även se över skötselrutiner för att undvika att djuren får skador i munslemhinnan, kontrollera inredningsdetaljer och undvika att utfodra med torrt och stickigt foder. Behandling med extra jod i fodret är en åtgärd som eventuellt kan ha en förebyggande effekt. Man bör också överväga risken att få in ”smittan” via inköp av livdjur till tidigare aktinosfria besättningar.
Enligt information från Läkemedelsverket (pdf) behandlas mjukdelsaktinos med tetracyklin eller jod. Penicillin enbart eller i kombination med streptomycin används i vissa fall. Prognosen är god vid tidigt insatt behandling. I fall med längre duration och mer omfattande granulationsvävnad med bindvävskapsling är penetrationen av läkemedel sämre.
Få studier av behandlingseffekt av benaktinos finns, men infektionen anses svårbehandlad.
Beställ SVA:s analyser
Analyser (sök på "histopatologi")