Utseende
Liljekonvalj är en flerårig ört med en upprätt och kantig stjälk som kan bli upp till 30 cm hög. Bladen är stora (10–20 cm) och breda med en lansettlik form. Liljekonvalj har vita, väldoftande blommor som sitter i en bågformad, ensidig klase och blommar i maj och juni. Frukten är ett klotrunt saftigt bär med rödorange färg.
Förekomst
Liljekonvalj är vanlig i hela landet utom i fjälltrakterna. Den växer helst på mullrik jord i lundar och skogsbackar, moskogar, steniga sluttningar och på lövängar.
Påverkan på djur
Gifterna i liljekonvalj är (i likhet med fingerborgsblomma) hjärttoxiska, vilket ligger bakom de mer allvarliga effekterna. Tecken på förgiftning inkluderar sjuklig trötthet (somnolens), yrsel, huvudvärk, kramper, höga kaliumhalter i blodet (hyperkalemi), högt blodtryck och snabb puls, som övergår i lågt blodtryck och långsam puls och/eller oregelbunden hjärtrytm (arytmi), och så småningom hjärtstopp och död.
Liljekonvaljen innehåller också ämnen som irriterar slemhinnorna i magtarmkanalen och verkar laxerande, vilket kan ge illamående, kräkning, magsmärta och diarré, samt kan ge hud- och ögonirritation vid beröring. Även njurfel och andningssvårigheter kan uppstå. Förgiftade djur hittas oftast döda innan symtom har observerats.
Förgiftningsfall har rapporterats hos grisar, kaniner, fjäderfä, hundar och katter, och katter är känsligare än hundar. Få fall av förgiftning för häst finns rapporterade. Liljekonvaljer brukar ratas av idisslare.
Med tanke på de toxiner som finns i växten bör den betraktas som toxisk för samtliga djurslag.
Om ditt djur har ätit av växten
Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.
Djurslagsspecifika uppgifter
Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.
Vad är giftigt?
Hela växten, rötter, stjälkar, blad och bär är giftiga, men särskilt blommorna.
Giftinformation
Liljekonvalj innehåller mer än 20 hjärttoxiska glykosider av digitalistyp, bland andra convallamarin, convallotoxin, convallatoxin, colvallatoxin, convallatoxol, convallosid, desgluko-cheirotoxin, flyktiga oljor samt azetidin-karbonsyra som är en toxisk aminosyra. Alla toxiner från växter i familjen liljekonvaljer (lat. Convallaria) ger oregelbunden hjärtaktivitet. En del av dem är saponiner, som exempelvis convallarin och convallarinsyra, och ger tillsammans med de flyktiga oljorna också irritation av magtarmkanalen samt verkar laxerande. Convallotoxin är ett av de mest potenta naturligt förekommande hjärttoxinerna man känner till.
Convallatoxin orsakar problem för hjärtat genom att hämma Na/K-ATPas-pumparna. En överdos orsakar hjärtrusning (sinustakykardi), hjärtblockering och hjärtflimmer, och kulminerar i hjärtstillestånd.
Glykosiderna i liljekonvalj är mycket potenta, men absorberas dåligt oralt (upp till 10 procent), vilket minskar risken för allvarliga förgiftningsfall. De röda frukterna smakar bittert. Ofta följer snabba kräkningar vilket ytterligare minskar risken för allvarlig förgiftning.
Gifterna i liljekonvalj går över till mjölken och kan förgifta den diande avkomman.