Gå direkt till innehåll

Odört

( Conium maculatum L. )
Mycket giftig växt
Giftig vid konsumtion av små mängder.
Mycket giftig växt
Giftig vid konsumtion av små mängder.

Odört har en obehaglig lukt som påminner om mus. Den kan orsaka fosterskador och död genom andningsförlamning. Nötkreatur är känsligast. Odört kan förväxlas med sprängört på grund av sitt namn, växtsätt och utseende.

 Odört

Utseende

Odört är en tvåårig ört som kan bli över två meter hög. Den har en obehaglig lukt som brukar liknas vid lukten av mus eller katturin. Odörten har en enda rot till skillnad från sprängörten som har flera rötter som grenar sig. Stjälken är kal och slät nedtill och oftast blådaggig med små oregelbundna lila fläckar. Längre upp är den fårad och rikt grenig. Bladen är matta och mörkgröna med en triangulär till oval form och är två till tre gånger parbladigt delade. Småbladen är trekantiga, avlånga, flikiga och sågade. Odört blommar från juni till augusti med små vita blommor som sitter samlade i flockar. Frukterna är 2,5–3,5 mm, nästan runda och har fem tydliga, veckade, knottriga åsar på varje delfrukt.

Förekomst

Odört förekommer huvudsakligen i södra och mellersta Sverige, från Skåne till Gästrikland. Spridda fynd har gjorts längre norrut. Arten är sällsynt och minskar alltmer i antal. Den tycker om värme och kväverik jordmån, och förekommer främst kring ladugårdar, gårdsplaner och på skräpmark (ruderatmark), till exempel på avfallsplatser och vid nyanlagda vägar. Byar, gator, kvarnar, avstjälpningsplatser, åkrar, hamnar.

Påverkan på djur

Gifterna i odört ger dels en lokal irritation av slemhinnorna, vilket kan ge en brännande känsla i mun och svalg, ökad salivering och svårigheter att tugga och svälja (dysfagi), mag-tarminflammation (gastroenterit) med illamående, kräkningar, buksmärta och diarré.

Efter upptag påverkar den både det centrala och det perifera nervsystemet, initialt stimulatoriskt och senare depressivt. Resultatet blir bland annat våldsamma kräkningar, förlamning av tungan, dilaterade eller kontraherade pupiller, synstörningar, muskelsvaghet, muskeldarrningar (fascikulationer) och muskelskakningar (tremor), koordinationsstörningar (ataxi), kramper, progressiv paralys som börjar i benen och fortsätter uppåt i kroppen, frekvent urinering och avföring, initialt höjd och senare sänkt hjärtfrekvens och blodtryck, tilltagande andningssvårigheter (dyspné) och död i andningsförlamning eller hjärtstillestånd. Odört kan även ge fosterskador, samt en bismak på mjölken. Giftet elimineras via lungor och njurar vilket ger både utandningsluften och urinen den muslika lukt som är så karaktäristisk för odört.

Förgiftningssymptomen visar sig inom några timmar och är likartade för alla djurslag. Förloppet är vanligen snabbt. Djur som överlevt i åtta timmar efter första symtom har återhämtat sig ganska snabbt och blivit helt återställda.

Förgiftning har skett på nötkreatur, häst, gris, får och getter, kyckling, kanin, älg, fjäderfä, hjortar, kalkoner, vaktel, kycklingar och kanadagäss. Mest toxisk är den för nötkreatur, mindre toxisk för får och getter och minst för gris. Fosterskador (teratogena effekter) har setts hos nötkreatur, får, getter och grisar. Unga djur är känsligare än vuxna.

Sångfåglar kan äta frön utan att ta skada.

Om ditt djur har ätit av växten

Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.

Träkol kan ges för att absorbera alkaloiderna, andningshjälp och kontroll av kramper kan ske med exempelvis diazepam.

Djurslagsspecifika uppgifter

Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.

Vad är giftigt?

Hela odörten är giftig. Alla delar på växten som unga skott, stammar, blad, blommor, mogen frukt, frön och rötter innehåller alkaloiderna. Rötterna innehåller alltid minst mängd. Bladen är mycket farliga på våren under det tidiga vegetativa stadiet, medan frukterna är mycket farliga på hösten. Bladen innehåller som mest alkaloider före blomning, men de största koncentrationerna av gift återfinns i blommor och frukter. Odört är giftigast under det första tillväxtåret.

Alkaloidinnehållet varierar med klimatet. Soliga somrar kan den genomsnittliga vikten på frukten och därmed mängden alkaloider vara dubbelt så hög som vid molniga, regniga förhållanden. När odört torkas till hö förlorar den sin toxicitet. Vid torkning minskar alkaloidhalten endast långsamt.

Koncentrationerna hos de olika alkaloiderna beror på växtvarianter, ekologiska förhållanden och på växtens ålder. Trots att alkaloiderna gradvis bryts ner under torkning, finns i den torkade växten 96–832 mg alkaloider per 100 g. Under lagring minskar halterna ytterligare. Frön behåller sitt gift så länge som skalet är intakt. Avtar med torkning.

Bete Mycket giftig
Ensilage Okänt
Skadligt
Fryst bete Okänt

Giftinformation

Odört innehåller flera piperidinalkaloider, bland andra coniin, N-metylconiin, conhydrin, pseudoconhydrin, γ-conicein, conhydrinon och N-metylpseudoconhydrin. γ-conicein är en försubstans i biosyntesen av coniin och dominerar särskilt under odörtens tidiga tillväxt, medan coniin dominerar när odörten är mogen samt i fröna. Alla alkaloiderna i odört är mycket giftiga och har akut-toxiska effekter. Alkaloiderna påverkar slemhinnan i magtarmkanalen och bindhinnan, det perifera och centrala nervsystemet samt muskler. Den toxiska effekten är dels curareliknande dels nikotinliknande. Toxinerna tas snabbt och enkelt upp i slemhinnorna och den oskadade huden och korsar blod-hjärnbarriären och moderkakan. Utsöndring av alkaloiderna sker via njurarna efter biotransformation. Toxinerna förs även över till mjölken och har fosterskadande (teratogena) effekter för embryon och foster samt orsakar missbildningar av skelettet och gomspalt.

Sidan granskades senast : 2023-07-07