Gå direkt till innehåll

Sprängört

( Cicuta virosa L. )
Mycket giftig växt
Giftig vid konsumtion av små mängder.
Mycket giftig växt
Giftig vid konsumtion av små mängder.

Sprängört är en av de giftigaste växterna som finns. Det finns även risk för att vattnet där den växer blir förgiftat av växtsaften om den läcker ut. Giftet verkar direkt på det centrala nervsystemet (CNS). Den blandas ofta ihop med odört på grund av sitt namn, växtsätt och utseende. 

Målad bild på sprängört med blommor, rot och frön. Sprängört

Utseende

Sprängört är en till två meter hög. Den har tjocka palsternackaliknande rötter med distinkta avdelningar som grenar sig ut från huvudroten. Ofta har sprängörten flera rötter som grenar sig medan odörten har en enda rot. Ibland har stammarna lila ränder. Blommorna är små, vita eller krämfärgade och sitter i paraplyliknande kluster. Frukterna är små och inneslutna i ett hårt brunaktigt skal mycket likt odört. Den skurna ytan av stammen eller roten utsöndrar en giftig gulaktig, tjock och oljig vätska. Substansen har en odör som liknar palsternacka.

Symtom

Har ett djur ätit av sprängört visar sig förgiftningssymtom oftast inom 10–15 minuter, men kan dröja upp till en timme. Allmänt förekommande symtom vid förtäring är oro, skummande salivering och fradga, kraftfulla tuggrörelser, tandgnissling, koordinationsstörningar (ataxi), andningssvårigheter (dyspné), snabb och svag puls, blåaktiga slemhinnor (cyanos), darrningar (tremor), spasmer i huvud och nacke tillsammans med hastiga ögonblinkningar och framfall av tredje ögonlocket, återkommande epilepsiliknande anfall. Beroende på dos sker återhämtning, eller så fortsätter kramperna, där varje krampanfall är kortare än det föregående och medför en allt värre utmattning tills andningsförlamning och död inträffar. Döden inträffar vanligen från 1–8 timmar efter intag.

Så påverkas djuren av sprängört

Vad är giftigt?

Hela sprängörten är giftig, framför allt mot senhöst och tidig vinter. Rotknölar och gröna frön är särskilt giftiga medan mogna löv och stjälkar är mindre giftiga. Den giftiga gula växtsaften finns framför allt i rötterna och i något mindre mängd i stjälkarna.

Bete Mycket giftig
Ensilage Okänt
Mycket giftig
Fryst bete Okänt

Förekomst

Sprängört finns i nästan hela landet men är sällsynt i de norra delarna. Den växer direkt i vatten och är begränsad till våta habitat. Sprängört förekommer ofta vid kanten av vattendrag, diken, sjöar, dammar, träsk, våta ängar och betesmarker. Ilandflutna växter påträffas ofta och det finns risk att betande djur trampar sönder dem och får i sig giftet då de äter sprängörten eller dricker av vattnet.

Giftinformation

Sprängört innehåller acetylenföreningarna cicutoxin, oenanthotoxin och cicutol samt den giftiga alkaloiden cicutin. Cicutoxin, oenanthotoxin och cicutol verkar direkt på det centrala nervsystemet. De orsakar generaliserade epilepsianfall som följs av andningsförlamning, utmattning och död.

Senast uppdaterad : 2020-10-06