Gå direkt till innehåll

Stormhatt

( Aconitum lycoctonum subsp. Septentrionale L. )
Mycket giftig växt
Giftig vid konsumtion av små mängder.
Mycket giftig växt
Giftig vid konsumtion av små mängder.

Nordisk stormhatt (Aconitum lycoctonum subsp. septentrionale) är en underart till vargstormhatt (A. lycoctonum). Båda innehåller giftet akonitin som påverkar hjärta och nervsystem. Förgiftningar är sällsynta. Äkta stormhatt anses ofta vara den giftigaste växten i Europa.

 Stormhatt

Utseende

Nordisk stormhatt är en flerårig ört som kan bli upp till två meter hög. Stjälken är upprätt, ogrenad och finhårig. Bladen sitter strödda, har tre till sju tandade flikar och är håriga på båda sidor. Blomman kan bli upp till 5 cm lång. Hyllet är fembladigt och hårigt med blå eller violett färg, i sällsynta fall med ljusröd, gul, vit eller gulvit färg. Det övre hyllebladet är hjälmlikt. Blomskaftet är 1–2 cm långt och hårigt. Blomman har många ståndare och pistillerna är uppbyggda av två till fem fruktblad. Blommorna sitter i en 20–50 cm lång toppställd klase och blommar i juni–augusti. Frukten består vanligen av tre mångfröiga baljkapslar. Varje baljkapsel är kal, böjd och har stift. Fröna är 3 mm långa och bruna.

Förekomst

Nordisk stormhatt är ganska vanlig i fjälltrakterna och kan i sällsynta fall förekomma nedanför fjällen. Den växer vanligen på fuktig näringsrik mark som lundar, ängar och ofta tillsammans med andra örter. Nordisk stormhatt förekommer vilt i Sverige medan äkta stormhatt är en trädgårdsväxt.

Påverkan på djur

Gifterna i stormhatt ger direkt skada på slemhinnor och hud i magtarmkanalen, samt i njurarna vid utsöndring. Detta ger symtom som en brännande känsla i munnen, inflammation i munnen, salivering, svårigheter att svälja (dysfagi), illamående, mag-tarminflammation (gastroenterit), kräkningar, diarré som kan vara blodig, törst och kolik.

Efter upptag i kroppen påverkar gifterna centrala och perifera nervsystemet som först blir överstimulerat och senare förlamat i varierande grad. Detta ger stickningar och domningar (parestesier) i framför allt läppar, tunga och extremiteter, samt rörelsestörningar, koordinationsstörningar (ataxi), kraftlöshet, kramper, ibland följt av koma, andningssvårigheter (dyspné), långsam andningsfrekvens (bradypné) med blåaktiga slemhinnor (cyanos) och i vissa fall andningsuppehåll. I hjärnan påverkas framför allt de delar som reglerar energibalans och kardiovaskulär funktion vilket kan leda till sänkt blodtryck och långsam och oregelbunden hjärtfrekvens, ibland så allvarligt att det leder till hjärtstillestånd. Djuren kan även uppvisa rastlöshet, stark oro (agitation), rädsla, svettning och frossa, pupillutvidgning (mydriasis) och synstörningar.

Förgiftningen är perakut till akut. Om växten tuggas kan det orsaka symtom bara några minuter efter oralt intag.

Stormhatt undviks vanligen av betande djur vilket gör att förgiftning är ovanligt. Nötkreatur, getter och får kan ibland få för sig att äta den på tidigt vårbete. Hästar, åsnor och getter är mer känsliga än får.

Nordisk stormhatt är minst giftig före blomningen och som giftigast på hösten och det finns uppgifter om att det är huvudsakligen då som förgiftning på nötkreatur i Sverige och Norge har inträffat.

Om ditt djur har ätit av växten

Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.

Djurslagsspecifika uppgifter

Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.

Vad är giftigt?

Hela stormhatten är giftig, särskilt löv, rötter och frön, men även stjälkar och blommor.

Bete Mycket giftig
Ensilage Okänt
Skadligt
Fryst bete Okänt

Giftinformation

Stormhatt innehåller diterpenalkaloider, där akonitin (acetylbensoylakonin), mesakonitin (acetylbensoylmesakonin) och lappakonitin utgör huvudsakliga alkaloider. Stormhatt innehåller också lycakonitin, N-desetylakonitin, hypakonitin (acetylbeszoylhypakonin), oxoakonitin, 14-acetylneolin, akonosin, hokbusin A, senbusin C, små mängder picroakonitin (Benzoylakonin, Isakonitin, Benzakonin) och de fria alkaminerna (har etylerat kväve) akonin, napellin, neopellin och neolin. Stormhatt innehåller även isokinolinalkaloiden magnoflorin.

Viss litteratur anger den nordiska stormhatten som mindre giftig än den äkta stormhatten, medan annan litteratur anser att den är lika giftig som äkta stormhatt, även om det inte finns några rapporterade förgiftningsfall. Det finns författare som påstår att stormhatten bara är låggradigt toxisk, och andra som uppger att enbart kontakt med slemhinnorna kan ge svår förgiftning. Både akonitin och lappakonitin fungerar som neuromuskulära toxin. Innehållet av akonitin i äkta stormhatt varierar mellan 0,2 procent och upp till 2–3 procent. En mindre mängd finns i stjälken, 0,2–1,2 procent finns i löven 0,3–2 procent i rötterna och 1–2 procent i fröna. Innehållet och sammansättningen av alkaloider varierar under året. Alkaloidinnehållet är högst när växten blommar i juni och juli. Den giftiga effekten minskar vid torkning och lagring.

Akonitinet absorberas snabbt och enkelt från magtarmkanalen och genom slemhinnor och i mindre utsträckning även genom intakt hud varefter det passerar genom blod-hjärnbarriären och slutligen utsöndras långsamt via njurarna. Det verkar genom att binda till jonkanalerna i nervcellers membran vilket leder till att dessa hålls öppna. Detta leder först till en ökad stimulering av hjärtkontraktioner och andning, men snart blir effekten i stället depressiv med avdomning som utvecklas till förlamning (paralys), långsam ansträngd andning och låg oregelbunden puls. Plötslig död som kan inträffa inom en timme efter förtäring, orsakas av syrebrist (asfyxi) och cirkulationskollaps.

Sidan granskades senast : 2023-07-20