Gå direkt till innehåll

Förgiftning av oxalat

Oxalat är ett ämne som kan förekomma i växter. På denna sida fördjupar vi informationen om vad förgiftning av detta ämne kan innebära.  

En del giftiga växter som exempelvis bergsyra, korsört, kärrfräken och svinmålla innehåller oxalsyra eller oxalater som är dess salter. 

Oxalsyra har två karboxylsyragrupper som påverkar varandra och gör syran starkare än de flesta organiska syror. Detta innebär att ämnet till största delen är mer eller mindre lösligt i fysiologiska pH-nivåer. Växtoxalater förekommer sällan som antingen helt lösliga eller olösliga utan snarare i varierande andelar av båda formerna. 

Vid ett pH mellan tre och sex förekommer oxalat huvudsakligen som en syraoxalatjon och bildar lösliga salter med natrium och ammonium hos flera växtarter som exempelvis gräs. Många växter som smakar surt har ett pH som är lågt, under tre. Exempel kan vara Oxalis spp (exempelvis harsyra, Oxalis acetosella) och Rumex spp (exempelvis ängssyraRumex acetosa)De innehåller fria oxalatjoner som lätt kan binda tvåvärda metalljoner. Det är denna form av oxalsyra som är mest skadlig. 

Vid ett pH-värde som är neutralt förekommer den huvudsakligen i en löslig form som oxalsyra, syraoxalat eller oxalat. I kroppen kan oxalsyra bilda svårlösliga salter, oxalater, med tvåvärda metalljoner som kalcium och magnesium och på så sätt skapa fysiologisk brist på dessa ämnen. Magnesium- och kalciumoxalater kan även fällas ut i urinvägarna och bilda njur-och urinstenar.  

Förgiftningssymtom 

Vid förtäring kan oxalsyra ge direkta kemiska skador i hela magtarmkanalen vilket kan manifesteras genom till exempel salivering och diarré. Det kan också bildas svårlösliga kalciumoxalatkristaller, som i sin tur kan ge ytterligare skador i mag-tarmkanalen. 

Perakuta effekter 

Perakuta effekter uppstår extremt snabbt, djuret hinner dö innan det uppvisat några symtomNär oxalatkristaller bildas kan de orsaka mekaniska skador hud och munslemhinna samt kärlskador våm och mage med blodproppar och invasion av opportunistiska mikroorganismer.  

Akuta effekter 

Akuta effekter uppstår snabbt när oxalat tas upp och binder till kalcium och magnesium inne i kroppen. Det kan ge för låg halt av kalcium (hypokalcemi) och magnesium (hypomagnesemi) i blodet med kramper och förlamning av varierande omfattning som följd. Brist på kalcium och magnesium orsakar även en inaktivering av nödvändiga intracellulära enzymer, vilket i sin tur kan ge cellskador i kärl och njurar. 

Kroniska effekter 

Kroniska effekter är mer långvariga effekter som på längre sikt kan orsaka minskad biotillgänglighet av tvåvärda metaller som kalcium, magnesium och järn på grund av att de binder till oxalat i magtarmkanalen och därmed bildar svårlösliga salter. Detta kan ge bland annat en kroniskt låg nivå av kalcium (hypokalcemi) och magnesium (hypomagnesemi) i blodet, vilket kan leda till ett tillstånd där bisköldkörtlarna producerar för stora mängder bisköldkörtelhormoner (PTH), så kallad sekundär hyperparathyroidism. Det i sin tur orsakar överdrivet uttag av benmineral från skelettet samt sjukdomen osteodystrofia fibrosa med fibrotiska, vanskapta ben, smärta och hälta som följd. 

Subkroniska effekter 

Subkroniska effekter är inte lika långvariga som kroniska effekter, men tar ändå en viss tid att utveckla. Det rör sig framför allt om bildning av magnesium- och kalciumoxalater som kan orsaka både njurstenar och urinstenar. 

Hur påverkas olika djur?

Djuren kan reagera olika på oxalatinnehållande växter. Välfödda djur tolererar betydligt större mängder oxalat än djur med begränsat foder- och vattenintag. Olika djurslag reagerar olika beroende på fysiologiska skillnader. Exempelvis kan våmfloran hos idisslare vid långsam tillvänjning anpassa sig och öka sin förmåga att bryta ner oxalat. Men vid ett plötsligt stort intag blir denna funktion överbelastad varpå oxalaten absorberas i blodet och ger akuta förgiftningssymtomEnkelmagade djur har ingen våm och saknar därför denna förmåga.  

Idisslare 

När en idisslare äter en växt som innehåller oxalat kan oxalaten omvandlas i kroppen på fyra olika sätt, och detta avgör vilka hälsoeffekter som uppstår. 

  • Lösligt oxalat kan brytas ner av våmbakterier 
  • Lösliga oxalatjoner i våmmen eller tarmen binder till kalcium eller magnesium och bildar olösliga oxalatkristaller som sedan utsöndras i avföringen.  
  • Olösliga oxalater kan passera genom magtarmkanalen utan någon skadlig effekt på kroppens ämnesomsättning (metabolism).  
  • När intaget av lösligt oxalat är mycket högt eller om fodret innehåller lite kalcium blir lösta oxalater kvar i tarminnehållets vätskefas och absorberas då från tarmen till blodet. Om koncentrationen av oxalatjoner är mycket hög i blodet som filtreras av njurarna kan de binda till kalcium eller magnesium, vilket leder till kristallbildning. Följden kan bli brist på tillgängligt kalcium och magnesium samt bildning av njurstenar och urinstenar. 

Enkelmagade djur 

Hästar är inte så känsliga för akut oxalatförgiftning utan drabbas oftare av kroniska effekter.  

Rekommenderade nivåer i foder

Det finns för närvarande inga fastställda rekommendationer för innehåll av oxalater i foder till djur. I litteraturen anges preliminära nivåer för acceptabelt innehåll av oxalater till mindre än 0,5 procent lösliga oxalater i fodret för enkelmagade djur och ett innehåll på mindre än två procent lösliga oxalater i fodret för att undvika oxalatförgiftning hos idisslare. 

 

Senast uppdaterad : 2020-11-26