Gå direkt till innehåll

Kartläggning av gårdar spärrade på grund av mjältbrand 1916-1961

SVA har med hjälp av finansiering från Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, KSLA gjort en geografisk kartläggning av gårdar som spärrades på grund av mjältbrand under åren 1916-1961. Efter 1961 har mjältbrandsutbrott skett 1981, 2008, 2011, 2013 och 2016 - alla dokumenterade. Informationen är värdefull både vid nutida smittutredningar och då mark ska bearbetas vid anläggning av naturbruksområden eller liknande.

Här kan du läsa mer om vad som framkom under kartläggningen. Projektet avslutades 2012. I botten hittar du länkar till kartor som visar mjältbrandsutbrott på gårdar i hela Sverige, och i olika län, mellan åren 1916-1961. Uppgifterna om gårdar som har haft fall av mjältbrand har främst hämtats från Länskungörelser men även från Länsveterinärers diarier och veterinärrapporter. Kartorna får användas fritt tillsammans med detta upphovsrättsmeddelande: © Lantmäteriet, källa: SVA.

Regler fanns men följdes inte alltid

Då ett djur på en gård dött av konstaterad mjältbrand lades en spärr på besättningen som under 10 dagar inte fick flytta djur eller sälja mjölk från gården. För att offentliggöra spärren lästes den upp i kyrkan som en kungörelse. Det döda djuret skulle skyndsamt grävas ner på en torr och avlägsen plats, men helst inte flyttas från den plats det dött på. Allt för att förhindra smittspridning. Det finns en instruktion från 1900-talets början som i detalj beskriver hur djup gropen bör vara och hur kadavret ska brännas av på ytan för att mjältbrandsbakterierna inte ska bilda kapsel och överleva i jorden. Följdes de råden så minskade risken för överlevnad av mjältbrandsbakterierna i jorden rejält. Men det finns även vittnesbörd om att reglerna inte alltid följdes. Mjältbrandsdöda djur eller delar av dem har enligt hörsägen ibland dumpats i vattendrag. Det finns dokumenterat att det även hände att djuren flåddes och grävdes ner i sanka marker.

Uppgifter om var djuren grävts ned saknas

Det är viktigt att komma ihåg att bara för att en gård varit spärrad så säger det ingenting om var djuret grävts ned. Det finns tyvärr inga uppgifter om det i arkiven. Om man önskar söka närmare kunskap om var i en bygd en grav kan ha varit måste man på lokal nivå söka efter om det finns noterat i hembygdsböcker eller om någon ännu minns var en grav grävdes.

83 procent av gravarna äldre än 70 år

Mjältbrandsbakterier i kontakt med luft bildar en mycket hållbar kapsel som bevarar bakterien levande i 50-80 år beroende på jordens beskaffenhet och surhetsgrad. Av de 3160 gårdar som har identifierats i projektet var 83 procent av gravarna äldre än 70 år. Dessa gamla gravar utgör sannolikt ingen smittrisk idag (grönmarkerade på kartorna).

Gårdar spärrade mellan 1940 till 1961 är blåmarkerade på kartorna. Om djurkropparna inte grävdes ner på ett korrekt sätt kan graven idag utgöra viss risk om de öppnas och sporer kommer i kontakt med betande djur. Kor är mycket känsliga för infektion och likaså får och getter medan hästar är något mindre känsliga. Därför är det viktigt att dessa djurslag inte kommer i kontakt med jordmassor eller vattensamlingar i främst sanka områden där det finns anledning att misstänka att djur grävts ner. Direkt smitta från jord till människor förekommer inte.

Kartor över mjältbrandsutbrott

Kartorna visar ungefärlig geografisk plats för de gårdar som varit spärrade för mjältbrand. Det finns en viss osäkerhet på gårdars exakta läge eftersom många av dem inte längre finns kvar. I vissa fall fanns det flera gårdar med samma namn inom en och samma socken. Mjältbrandsgarvarnas exakta platser finns tyvärr inte dokumenterade men rekommendationen var att lägga dem på torra avlägsna platser. Nedan hittar du länkar till kartbilder för hela Sverige respektive olika län.

Diagram visandes fall av mjältbrand per år
Antal fall av mjältbrand per år och per län. Ett stort mjältbrandsutbrott orsakat av importerat benmjöl inträffade 1956 och 1957. Detta ledde till att Kungliga veterinärstyrelsen förbjöd import av benmjöl 1957.

 

 

Hela Sverige K Blekinge län
AB Stockholms län L och M Skåne län
AC Västerbottens län N Hallands län
BD Norrbottens län O, P och R Västra Götalands län
C Uppsala län S Värmlands län
D Södermanlands län T Örebro län
E Östergötlands län U Västmanlands län
F Jönköpings län W Dalarnas län
G Kronobergs län X Gävleborgs län
H Kalmar län Y Västernorrlands län
I Gotlands län Z Jämtlands län

 

Om kartorna

  • Grön markering visar gård vars grav/gravar är äldre än 70 år, dessa smittar sannolikt inte.
  • Blå markering visar gård som var spärrad någon gång mellan år 1940 och 1961. Graven kan utgöra viss risk för betande djur om den öppnas och djuren kommer i kontakt med sporer.
  • Orange markering visar gård som varit spärrad vid flera tillfällen, både före och efter år 1940.