Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Blodparasiter hos andfåglar

Blodparasiten Lecocytozoon förekommer hos många fågelarter, ofta utan att ge upphov till någon allvarligare sjukdom. Knölsvansungar och vissa andra andfågelsungar drabbas av allmän blodbrist.
Förekommer oftast vid mindre insjöar.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.


Orsak
: Blodparasiten Lecocytozoon
Djurslag: Fåglar
Spridning: Via knott
Utbredning i Sverige: Oftast vid mindre insjöar
Årstidsförekomst: Sommar (samband med knottens aktiva tid).

Leukocytozon i röd blodkropp. Foto: SVA

Blodparasiter förekommer hos många fågelarter, ofta utan att ge upphov till någon allvarligare sjukdom. Parasiterna är encelliga organismer som lever i de röda eller vita blodkropparna. Exempel på dessa är parasiter som orsakar fågelmalaria, dock av annan art än den som drabbar människor. 

En blodparasit som kan ge upphov till problem hos framför allt knölsvan och vissa andra andfågelarter är – Leucocytozoon

Knott får i sig parasiten då de suger blod på infekterade fåglar. Parasiten förökar sig i knotten och överförs sedan via knottens spottkörtlar till nya fåglar nästa gång knotten suger blod. I den nya fågeln förs parasiterna med blodet till levern där parasiterna utvecklas vidare. De infekterade levercellerna går sönder och de frigjorda parasiterna infekterar röda och vita blodkroppar. Parasiterna i blodcellerna kommer sedan att föras vidare till nya knott som suger blod.

Infekterade fåglar kan ha parasiter i blodet i upp till två år och fungera som smittreservoar för nya fågelungar.

När parasiterna infekterar blodkroppar skadas dessa och blodkroppssönderfall och leverskador leder till att ungarna försvagas och lätt drunknar.

I Sverige har vi sett angrepp av denna parasit framför allt hos svanungar hos svanpar som lever i mindre insjöar. Historien verkar där upprepa sig år efter år sannolikt på grund av närvaro av smittbärande vuxna fåglar och riklig förekomst av knott.. Svanparet kläcker tre till fyra ungar som växer fort den första tiden. Efter hand tacklar dock ungarna av en och en och till slut är hela kullen borta.

Parasiten är framför allt ett problem för svanungarna, medan äldre fåglar inte är så känsliga.

 

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls