Gå direkt till innehåll

Fakta om projektet

Ansvarig på SVA

Dolores Gavier-Widén dolores.gavier-widen@sva.se

Huvudman

SVA

Samarbetspartners

SLU

Finansiär

Naturvårdsverket

Start/avslut

2014 - 2014

Harpestens betydelse för viltet och viltförvaltningen

Syftet med denna studie är att undersöka om rödräv, vildsvin och mårdhund utgör goda biologiska indikatorer för förekomst och/eller spridning av tularemi i Sverige. I studier från österrike, Tjeckien och Tyskland har antikroppar mot Francisella tularensis påvisats hos dessa tre djurslag, och bakterien har detekterats i submandibularlymfknutor hos räv.

Uppskattningsvis kommer 600 blodprov, 300 tonsiller och 300 submandibularlymfknutor att undersökas. Blodproven kommer att undersökas med avseende på antikroppar med objektglasagglutination, följt av konfirmerande test för de som givit positiv reaktion. I fall där positiv serologi erhållits kommer lymfknutor att undersökas med real-time PCR, histopatologi och immunohistokem för påvisande av F.tularensis.

Resultaten kommer att ge kunskap om seroprevalens och förekomst av bakterier hos rödräv, vildsvin och mårdhud i undersökta geografiska områden. Dessa djurslag är arter som inte lätt utvecklar klinisk sjukdom, och då det i deras normala födoval ingår djurarter som lätt insjuknar i tularemi (harar och smågnagare) är de goda biologiska indikatorer för tularemi. Undersökning av lymfknutor avseende detektion av bakterier kommer att ge information om huruvida rödräv, vildsvin och mårdhund kan utgöra reservoarer för, och spridare av , F.tularensis.

Målet för denna studie är att den serologiska metoden objektglasagglutination kommer att användas i framtida aktiv sjukdomsövervakning. Med tidiga indikationer på spridning av tularemi till nya områden eller ökning i endemiska områden är det möjligt att vidta åtgärder för att minimera effekterna. Genom att informera människor, både de med ökad risk att infekteras och de som arbetar inom vården, kan sjukdomen förebyggas och /eller upptäckas i ett tidigare skede. Jägare och jägarorganisationerna kan informeras, vilket gör det möjligt att minimera den effekt tularemi kan ha på populationsstorleken av mer känsliga djurarter, såsom harar, genom anpassning av jakten.  

Senast uppdaterad : 2014-10-14