Gå direkt till innehåll

Fakta om projektet

Ansvarig på SVA

Karin Persson Waller Forskare, statsveterinär, gästprofessor Statens veterinärmedicinska anstalt karin.persson-waller@sva.se 018-67 46 72

Huvudman

SVA

Samarbetspartners

Sveriges Lantbruksuniversitet

Finansiär

Formas

Start/avslut

2013 - 2020

Områden

Nötkreatur

Juversår och hasskador hos mjölkkor - djurskyddsproblem i stort behov av förebyggande åtgärder

Bakgrund och syfte
Juversår (JS) och hasskador (HS) är hudskador som drabbar mjölkkor. I Sverige tyder några mindre tidigare studier på att JS och HS troligen är ganska vanliga men att andelen drabbade kor varierar mellan besättningar. Hudskadorna orsakar sannolikt smärta och obehag vilket är negativt för djurens välfärd. Det är också möjligt att skadorna kan infekteras med bakterier och leda till ökad risk för andra sjukdomar som till exempel mastit (juverinflammation). Tyvärr har JS och HS fått liten uppmärksamhet och idag görs ganska litet för att förebygga dessa skador. För JS kan detta bero på att de kan vara svåra att upptäcka. Det förebyggande arbetet hindras också av att förståelsen för varför JS och HS uppstår är begränsad. Det övergripande syftet med projektet var att ta reda på hur vanliga JS och HS är i svenska mjölkbesättningar och varför de uppstår. Vi ville också förstå sambanden mellan dessa skador och mastit.

Teori och metod
För att ta reda på hur vanliga JS och HS är bland svenska mjölkkor besöktes 99 slumpmässigt utvalda besättningar i den första studien. Valda gårdar mjölkade korna i mjölkgrop så att djuren enkelt kunde undersökas vid mjölkning. I denna studie undersöktes även betydelsen av ko- och besättningsfaktorer. I en andra studie ingick 7 gårdar från den första studien. Dessa hade en hög förekomst av JS och besöktes 9 gånger under ett år för att ta reda på mer om när och hur JS uppstår och hur lång tid det tar innan de läker av. Från vissa kor togs prov från JS eller frisk hud för att se vilka mikroorganismer som fanns i proverna. Förekomsten av HS undersöktes också vid besöken. På fyra av gårdarna studerades även effekten av en sårsprej på tillfrisknandet av JS.

Huvudresultat juversår
I den första studien undersöktes 3,479 kor varav 19 % hade lindriga JS och 9 % hade allvarliga JS. Förekomsten varierade mycket (lindriga 0-43 %; allvarliga 0-33 %) mellan gårdarna. Flera kofaktorer hade betydelse för risken att hitta JS, till exempel kons ras (vanligare hos SRB), vissa juverformer och kons ålder (vanligare hos äldre kor). Allvarliga JS var vanligare senare i laktation och bland kor med hög mjölkproduktion. Korta liggbås och madrasser i liggbåsen var exempel på besättningsfaktorer som ökade risken för allvarliga JS. Kor med JS hade dock inte större risk för mastit eller utslagning än kor utan JS. 

I den andra studien fann vi att incidensen nya JS-fall var 0,5 fall per koår. Fall som registrerades som allvarliga vid något tillfälle hade längre duration (median 30 veckor) än fall som enbart var lindriga (median 6 veckor). Flera kofaktorer hade betydelse för risken att få JS till exempel ökade risken om kon var av SRB-ras, hade inbuktning/veck vid främre juveranfästningen och befann sig senare i laktation. Dessutom hade kor som registrerats ha lindriga JS och högmjölkande kor ökad risk att få allvarliga JS. Kor som fått ett nytt fall av allvarliga JS hade ökad risk för mastit som måste veterinärbehandlas. 

Undersökningen av mikroorganismer i frisk hud och JS visade att det främst fanns bakterier och att prov från frisk hud hade en rikare flora av bakteriearter än prov från JS. Det fanns inga tecken på att specifika smittämnen orsakar JS eller på att JS är en viktig smittkälla för bakterier som orsakar mastit. Studien visade också att endast cirka en tredjedel av JS-fallen tillfrisknade spontant och att chansen att tillfriskna var högre vid lindriga och kortvariga JS. Behandling av JS med sårsprej påverkade inte tillfrisknandet jämfört med obehandlad kontrollgrupp. Det fanns vissa tecken på att grundlig rengöring av allvarliga JS kan vara positivt för tillfrisknandet.

Huvudresultat hasskador
Totalt undersöktes 3,217 kor i 99 besättningar varav 68 % hade lindriga (hårlöshet) och 6 % hade allvarliga (sår eller svullnad) HS. Förekomsten varierade kraftigt mellan gårdar (23-100 % för lindriga, 0-32 % för allvarliga HS). Ras (högre risk för Holstein) och ökat antal laktationsdagar ökade risken för båda HS-typerna medan ökande ålder och renare kor hade samband med ökad risk för allvarliga HS. Exempel på besättningsfaktorer av betydelse var att kor som låg på madrasser hade lägre risk för lindriga HS än kor på gummimattor och att risken var lägre om man använde torv som strö. Risken för allvarliga HS var också lägre om liggbåsen hade rekommenderad vidd jfr med mindre vidd. Vi fann inga samband mellan HS och mastit eller utslagning. I den andra studien fann vi att förekomsten av HS varierade (lindriga 64 – 99 %; allvarliga HS 0 – 31 %) mellan och inom besättning under året. Risken för HS var högre för tredjekalvare och äldre kor, och risken för HS ökade med ökande mjölkproduktion hos kor i laktation 1-2.


Konklusioner
Studierna visade att både JS och HS är vanliga bland svenska mjölkkor men att de flesta fallen klassades som lindriga. Det var tydligt att förekomsten varierar mellan gårdar. Endast cirka en tredjedel av JS-fallen tillfrisknade spontant och de som blev friska var främst lindriga och kortvariga fall. Behandlingen med sårsprej hade ingen effekt på tillfrisknandet. Flera riskfaktorer för förekomst och uppkomst av JS och HS identifierades vilka kan användas för att ge bättre råd om hur man kan förebygga dessa skador. Orsakerna till JS är dock fortfarande delvis oklara varför fler studier behövs för att förstå hur och varför de uppstår.  

Senast uppdaterad : 2020-06-03