Sjukdomskontroll med eller utan vaccin – alternativa sätt att hantera afrikansk svinpest för småbrukare i låginkomstländer
Under mer än ett sekel har vaccin setts som den ultimata lösningen för att få kontroll på, och utrota afrikansk svinpest (ASF). Ett vaccin skulle vara ett ovärderligt verktyg för att hantera sjukdomen globalt, och för att helt utrota den i vissa delar av världen. Men tills sådana vacciner har tagits fram och är allmänt tillgängliga är det nödvändigt att hitta alternativa kontrollåtgärder.
I de flesta områden i världen, såsom i Afrika, Asien och vissa länder i östra Europa, drivs smittspridningen av ASF genom direkta kontakter mellan grisar och grisprodukter i småjordbruk. Det är ofta i fattiga miljöer med låg biosäkerhet där grisarna går omkring fritt. I den epidemi som pågår i stora delar av Europa drivs smittspridningen däremot av vildsvin.
Dessa förutsättningar, där det antingen är vilda populationer eller omständigheter kopplade till fattigdom som driver smittspridningen gör det utmanande att hantera sjukdomen.
För att hitta sätt att kontrollera ASF i småjordbruk med låg biosäkerhet och begränsade resurser, undersökte forskare från bland annat SVA möjliga alternativ till vaccinering. I nuläget finns det bara ett hållbart alternativ för att förhindra spridning av ASF och det är strikt biosäkerhet. Ett annat tillvägagångssätt som skulle kunna vara värdefullt för ASF-kontroll, särskilt för frigående grispopulationer, och som diskuteras i studien är utnyttjande av medfödd resistens mot viruset. Sådan resistens finns hos vårtsvin och busksvin, och har observerats i vissa tamgrispopulationer i områden med långvarig smitta i Afrika. Detta är dock ett alternativ för framtiden, som fortfarande kräver år av forskning och utveckling för att kunna appliceras praktiskt.
Flera fördelar med biosäkerhetsåtgärder
I de områden i Afrika där ASF är ständigt förekommande kommer andra alternativ än vaccination troligtvis alltid att vara de bästa för hållbar sjukdomsbekämpning. Detta då majoriteten av tamgrisarna i dessa områden hålls av fattiga småbrukare, vilket gör framgångsrik vaccination både logistiskt och ekonomiskt utmanande. Den betydande genetiska mångfalden hos viruset i denna region, och en smittspridningscykel som inkluderar fästingar och vårtsvin utgör ytterligare utmaningar för vaccinutveckling och virusutrotning. Djur i resursfattiga miljöer lider dessutom ofta av flera samtidiga, låggradiga infektioner av mindre allvarliga sjukdomar. I detta avseende är biosäkerhetsåtgärdernas förmåga att förhindra och förebygga flera sjukdomar samtidigt en stor fördel jämfört med den begränsade påverkan som ett vaccin mot en enda sjukdom har, för den totala djurhälsan i besättningen. Ytterligare en fördel är att biosäkerhetsåtgärder kan genomföras omedelbart, utan att vänta på utveckling av vaccin eller grisar med medfödd genetisk virusresistens.
I vår studie belyser vi olika aspekter av biosäkerhet med avseende på praktisk genomförbarhet, kostnader och anpassningsmöjlighet till lokala småbrukares olika förutsättningar, tradition och kultur. Vi drog slutsatsen att för att det dagliga genomförande av biosäkerhetsåtgärder ska öka krävs inte bara låga kostnader utan också att åtgärderna utvecklas och anpassas tillsammans med användarna utifrån lokala sociala, politiska och kulturella förutsättningar.
Författare: Erika Chenais, epidemiolog, ESS
Läs hela artikeln artikeln: https://www.mdpi.com/2076-393X/9/2/116
Texten publicerades 19 mars 2021.
Prenumerera på bloggen
Populärvetenskapliga artiklar från SVA:s forskare.