Gå direkt till innehåll

Unika sjukdomsegenskaper försvårar bekämpning av afrikansk svinpest

Hög dödlighet, låg smittspridningshastighet och lång virusöverlevnad i miljön. Dessa tre specifika epidemiologiska egenskaper hos afrikansk svinpest skapar tillsammans ett unikt förhållande. Tillsammans bidrar de till utvecklingen av den pågående epidemin och gör utrotningen av sjukdomen till en utmaning.

Gul triangel med engelsk text som sammanfattar innehållet i artikeln.
Bild: Klaus Depner, FLI

Afrikansk svinpest (ASF) är en virussjukdom som drabbar tamgrisar och vildsvin, och som kännetecknas av hög dödlighet hos smittade individer och relativt låg smittsamhet. Dessa egenskaper leder till en långsam spridning av sjukdomen inom populationer eller besättningar. Den långsamma spridningen gör att den totala dödligheten i en djurgrupp är låg början av ett utbrott, vilket kan göra sjukdomen svår att upptäcka i ett tidigt skede. Både i vildsvinspopulationer och tamgrisbesättningar kan det dröja flera veckor efter introduktionen av viruset innan den totala dödligheten överstiger den som normalt ses. På så sätt kan introduktion av ASF passera obemärkt. Sen upptäckt försvårar och förlänger sjukdomsbekämpningen och leder till att fler djur drabbas.

Passiv övervakning främjar tidig upptäckt

I en sammanfattning av aktuell forskning om ASF från världsorganisationen för djurhälsa (OIE) beskriver forskarna att förbättrad passiv sjukdomsövervakning har visat sig främja tidig upptäckt av sjukdomen. Passiv övervakning innebär att sjuka och döda djur (både tamgrisar och vildsvin) rapporteras, provtas och testas. De positiva exempel som nu ses i den pågående epidemin, där Tjeckien utrotat sjukdomen och Belgien är på god väg, är båda kopplade till snabb upptäckt av smittan efter introduktion.

Utmaning att utrota sjukdomen

Kombinationen av hög dödlighet och ett virus som är motståndskraftigt gör att virus kan finnas kvar länge i djurkroppar och i miljön runtomkring när en vildsvinspopulation drabbas. Samtidigt förhindrar den relativt låga smittspridningstakten att värdpopulationen fullständigt slås ut. Interaktionen mellan dessa tre parametrar maximerar både lokal uthållighet och konstant geografisk spridning av viruset, vilket gör utrotningen av ASF hos vildsvin och i miljön de lever i till en utmaning.

Biologiska och mänskliga aspekter av spridningen

I den pågående ASF-epidemin i Europa och Asien fortsätter viruset att spridas inom vildsvinspopulationer och deras livsmiljö i en lokal, cyklisk smittspridning. Utöver detta har människor vid upprepade tillfällen orsakat långväga spridning där virus introducerats till nya, sjukdomsfria populationer av tam- och vildsvin. Detta har skett genom att tamgrisar eller vildsvin fått åtkomst till och ätit av smittade gris- eller vildsvinsprodukter. Att förstå och förhindra sådana händelser är av stor betydelse för att få grepp om hur spridningens mönster ser ut och kunna förhindra framtida, nya långväga introduktioner. För att kunna kontrollera den pågående epidemin krävs förståelse för både de biologiska egenskaperna hos sjukdomen (dödlighet, smittsamhet, virusets motståndskraft mot inaktivering) och de mänskliga aspekterna av smittspridning.

Erika Chenais

Forskare, epidemiolog

Statens veterinärmedicinska anstalt

Foto: Therese Selén/SVA

Senast uppdaterad : 2020-08-11