Rhodokocker hos föl

Förekomst

Rhodokockinfektion hos föl förekommer över hela världen. Vanligen upptäcks infektionen vid 1-3 månaders ålder, men kan även förekomma hos äldre föl. Tidigare kallades sjukdomen ibland för fölsjuka, men eftersom det också finns andra sjukdomar som benämnts likadant, så är det inte en bra benämning. Det är framför allt föl som vistats på större stuterier som drabbas. Smittan kan byggas upp i hagarna under säsongen och därför anses lunginflammation vara vanligare hos sent födda föl än tidiga. Vuxna hästar kan bära smittan i tarmen utan symtom.

På vissa stuterier förekommer sjukdomen endemiskt, det vill säga med återkommande sporadiska fall. I Sverige uppträder Rhodococcus oftare hos varmblodiga travare och ridhästar än andra raser, förmodligen på grund av högre smittryck på större anläggningar och inte någon egentlig rasdisposition. Skötsel- och miljöfaktorer kan påverka förekomsten av sjukdom.

Symtom

Infektionen etableras i allmänhet långsamt, utan tydliga kliniska symtom i början. Föl brukar också kunna kompensera för den allt sämre lungkapaciteten. Många föl har subklinisk infektion som självläker medan det blir kritiskt för andra.

• Lindrig feber och/eller lätt ökad andningsfrekvens (som man kanske inte ser om inte fölet hanteras, stressas eller springer), kan vara tidiga symtom
• Hosta eller näsflöde förekommer ibland
• Allvarliga luftvägssymtom med hög feber kan uppstå plötsligt, även om lunginflammationen har pågått en längre tid
• Symtom från tarmen är sällsynt, även om en stor andel av infekterade föl har tarminflammation.
• Ledgallor, ofta utan hälta eller med enbart något stela rörelser, är vanligt och kan bero på immunmedierad aseptisk polysynovit (utan bakterier i leden).
• Tydlig hälta förekommer vid septisk artrit och/eller osteomyelit.
• Symtom från ögonen, bihålor, luftsäckar och inre organ kan förekomma när komplikationer uppstått (se Patogenes).

Smittämne

Infektionen orsakas av jordbakterien Rhodococcus hoagii (före detta Rhodococcus equi). De sjukdomsframkallande varianterna av bakterien kännetecknas av en speciell bit av arvsmassan (en 85-90 kb virulensplasmid) som kodar för VapA, virulens-associerat protein A. Andra faktorer som ökar bakteriens förmåga att orsaka sjukdom är bland annat mykolsyrainnehållande glykolipider i cellväggen och polysackarider i kapseln.

Smittvägar

Infektion sker via inandning (aerosol) eller via magtarmkanalen. Vuxna hästar kan bära rhodokocker i tarmen passivt. Hos föl däremot kan bakterien föröka sig i tarmen och nå upp till 100 000 bakterier per gram träck. Infekterade föl utsöndrar även bakterien i utandningsluften. Dammig luft i hagar och stallar kan innehålla höga halter av bakterien.

Patogenes

Hos unga föl kan virulenta (sjukdomsframkallande) Rhodococcus hoagii överleva och föröka sig inne i makrofager, en viss typ av vit blodkropp som normalt ska avdöda bakterier. I typiska fall resulterar det i subakut till kronisk lunginflammation (bronkopneumoni) med små och större bölder (abscesser) i lungorna och ofta även i bukens lymfknutor. Ibland ses inflammation med sår i blindtarmen och grovtarmen (ulcerativ tyflokolit). Svullna ledkapslar (polysynovit) är relativt vanligt och beror på att immunförsvaret reagerat och orsakat inflammation i de tunna bindvävshinnor som klär ledhålan. Hälta kan bero på bakteriespridning i blodet som gett bakterieinfektion i lederna (septisk artrit) eller i skelettet (osteomyelit), ibland utan tecken på lunginflammation. Immunologiska reaktioner kan också orsaka inflammation i en del av ögat (uveit), blodbrist (anemi) och lågt antal blodplättar (trombocytopeni).

I mer ovanliga fall kan R. hoagii ge inflammation i hela ögat (panoftalmit), varbildning i luftsäckarna, bihåleinflammation, hjärtsäcksinflammation (perikardit), njurinflammation (nefrit), och bölder i njurar och lever. Olika former av lymfangit, underhudsinflammation och bölder under huden m.m finns också beskrivet.

Det är både faktorer hos fölet och hos bakterien som avgör hur sjukdomen utvecklas.

Immunitet mot rhodokocker hos föl beror både på antikroppar och andra produkter och aktiviteter hos vita blodkroppar (cellmedierade komponenter). Det anses att fölen antingen har ett otillräckligt immunförsvar och/eller att virulenta rhodokocker kan förändra fölets immunförsvar. De yngsta fölen uppvisar inte samma cellmedierade immunförsvar som äldre föl och vuxna hästar. Humorala faktorer som antikroppar och komplement bidrar också till försvaret mot denna sjukdom.

Diagnos

Diagnosen konfirmeras genom påvisande av bakterien med odling eller PCR-analys från trakealaspirat, blod, leder eller andra organ tillsammans med kliniska symtom. PCR-test kan även göras från träck, dock är överensstämmelsen med lungfynd inte klarlagd.

Lungröntgen är användbart för att utvärdera karaktär och utbredning av lunginflammationen. Radiologiska förändringar håller inte alltid jämna steg med den kliniska symtombilden. Med ultraljudsundersökning av lungfälten kan bölder som ligger i ytterkanten av lungorna hittas. Mer centralt liggande förändringar kan dock inte undersökas med ultraljud om luftbärande delar ligger mellan. Observera att en viss förekomst av mindre rhodokockbölder i lungan hos föl utan kliniska symtom kan förekomma och spontanläka utan behandling.

Det finns serologiska tester där antikroppar mot R. hoagii mäts i blodet men de passar inte för individuell diagnos. Föl kan serokonvertera utan att utveckla klinisk sjukdom, och de kan också bära maternella antikroppar (antikroppar från stoet).

Differentialdiagnoser

Lunginflammation med Streptococcus zooepidemicus kan ge liknande symtom och behandlas på ett mycket enklare sätt än rhodokocker. Det är därför viktigt att inte anta att varje föl med luftvägssymtom i en endemiskt infekterad besättning har just rhodokocker, utan provtagning.

Provtagning

Trakealsköljprov är det bästa provmaterialet för att ställa diagnos vid bakteriellt orsakad lunginflammation. Observera att prov från näshålan riskerar att bli falskt negativt vid rhodokockinfektion. Prov från luftstrupen (trakea) kan tas med fiberendoskop, eller transkutant efter sedering och lokalbedövning. En steril kateter läggs in i trakea till ingången av brösthålan. Natriumklorid infunderas och aspireras sedan åter och överförs till ett rent rör.

För bakterieodling från ledvätska (synovia) aspireras provet från leden med steril teknik (klippning, steriltvätt, sterila handskar) på sederad och väl fixerad fölunge. Provet överförs sedan med en ny kanyl till en aerob och en anaerob blododlingsflaska.

Blododling kan vara av värde vid misstanke om hematogent övergrepp till organ (leder, skelett, tarm, lungor etcetera). Blod tas med steril teknik (klippning, steriltvätt, sterila handskar) och överförs med en ny kanyl till en aerob och en anaerob blododlingsflaska. Se provtagningsinstruktion för blododling (pdf).

Behandling

Rhodokockinfektion hos föl kräver långvarig allmän antibiotikabehandling med särskilda preparat, se och . Vid septisk artrit och osteomyelit orsakad av rhodokocker krävs även aggressiv, lokal behandling, utöver allmän antibiotika.

Oftast används en kombination av en makrolid och rifampin. Makrolidresistens rapporteras från andra länder, men har ännu inte påvisats i Sverige. Övergående diarré hos fölet beskrivs som en vanlig komplikation. En risk vid peroral makrolidbehandling av föl (behandling via munnen) är att stoet får i sig av medicinspill. Det kan leda till störd tarmflora hos stoet, med allvarlig, ibland dödlig diarré. Sådan behandling av fölet bör därför ske utanför boxen och följas av noggrann torkning av fölets mun.

Isolering

Det sjuka fölet bör hållas isolerat från andra föl under behandlingstiden. Föl som föds senare på säsongen bör under de första levnadsveckorna inte hållas i hagar där många äldre föl vistas eller har vistats.

Stallrengöring

Vid rengöring skall särskild vikt läggas på gemensamma dricksvattenkärl som badkar och dylikt i hagar.

Se separat information: Råd för isolering och rengöring vid smittsamma sjukdomar

Profylax

1. Skötsel och miljö
   Förebyggande åtgärder i miljön innebär att undvika stora grupper och hög täthet av ston och föl, vilket riskerar att bygga upp ett förhöjt smittryck. Dammiga och torra hagar medför ökad risk för inhalation av bakterien liksom hagar med stor förekomst av träck. Åldersgruppering av fölen är viktigt för att skydda de yngsta, mest mottagliga fölen, från smitta från äldre individer. Övervakning av fölning och tidigt råmjölksintag ger fölen chans till bästa möjliga immunologiska start.
2. Övervakning
   Tidig upptäckt, isolering och behandling av rhodokockinfektion hos föl är viktigt för att förebygga spridning och minska förlusterna. Detta uppnås genom noggrann daglig observation och temperaturregistrering av fölen. På gårdar med återkommande problem kan mätning av fibrinogen i plasma och/eller undersökning av lungorna med ultraljud till exempel varannan vecka användas. Det är dock viktigt att undvika överbehandling av subkliniska infektioner hos föl som inte behöver antibiotika.
3. Plasma
   Profylaktisk intravenös behandling med plasma från hästar vaccinerade mot R. hoagii-antigen har använts till föl på gårdar som har ett endemiskt problem med rhodokocker. De flesta studier som gjorts har visat god effekt vad gäller att reducera sjukdom och dödlighet. Ännu är det inte definitivt bevisat att det är anti-R. hoagii-antikroppar som är det som skyddar i plasma, och inte heller vilka antigen som dessa antikroppar ska vara riktade emot. Man vet inte heller när den ideala tidpunkten för administrering skulle vara och vad som skulle kunna vara den minsta effektiva dosen.

Prognos

Tidig upptäckt följt av korrekt behandling är viktigt för en god utgång. När fler organ än lungor är affekterade, såsom leder och skelett, är prognosen mer avvaktande. Med adekvat behandling överlever 72-88% av sjuka föl enligt litteraturen. Innan kombinationen makrolid -rifampin introducerades var prognosen för ett föl med rhodokockinfektion usel, med cirka 80% dödlighet. Undersökningar i USA och Sverige av överlevande föl som behandlats mot rhodokocker har visat att de når samma startfrekvens inom galopp och trav som populationen i stort och att deras lungkapacitet inte är påverkad i vuxen ålder.

Vad säger lagstiftningen?

Rhodococcus hoagii regleras inte i lagstiftningen i Sverige.

Zoonosaspekt

R. hoagii har blivit uppmärksammad som en viktig opportunistisk patogen hos immunosupprimerade människor, särskilt vid HIV-infektion. För andra människor bör rhodokocker inte utgöra någon risk.

Beställ SVA:s analyser

Bakterieodling aerob

Blododling, en flaska

Rhodococcus hoagii, tidigare kallad R. equi (PCR)

Beställ SVA:s produkter

Blododlingsflaska aerob, 1 st

Blododlingsflaska anaerob, 1 st

Blododlingsflaska (5 st aeroba + 5 st anaeroba)

Blododlingsflaska (10 st aeroba + 10 st anaeroba)