Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Östliga vargar kan förstärka vargstammen

2010-12-01
Det går att förstärka den svenska vargstammen genetiskt med östliga vargar och samtidigt upprätthålla ett gott smittskydd och djurskydd. Såväl valpar som vuxna vargar behöver sättas ut för att målet ska nås. Det krävs tid och resurser för att skapa acceptans för insatsen.

Det är slutsatsen som tre myndigheter drar i redovisningen till regeringen av uppdraget att genetiskt förstärka vargstammen i Sverige med högst 20 vargar till år 2014. De tre är Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Statens veterinär-medicinska anstalt (SVA) som utrett ett antal frågor om hur förstärkningen kan genomföras och inavelsgraden sänkas.

– Målet är att förstärka vargstammen genetiskt, inte öka antalet vargar. Det innebär att nya vargar bör sättas ut i anslutning till där det finns vargar idag för att de ska ha chans att bilda par med svenska vargar, säger Maria Ågren, generaldirektör för Naturvårdsverket.

– Länsstyrelserna i tio län med varg bör få i uppdrag att utse lämpliga platser efter de kriterier som föreslås i rapporten. De bör få förstärkta resurser för att förankra vargflytt, säger Maria Ågren.

De tre myndigheterna har gått igenom möjliga tillvägagångssätt för att tillföra nya djur och vilka länder vargar kan tas från. Här har smittskyddsaspekter varit viktiga, främst risken att få in rabies och rävens dvärgbandmask från andra länder.

– Smittskyddsläget bland både tama och vilda djur är internationellt sett mycket gott i Sverige och i Norge. Finland har inte haft rabies på 20 år och där finns inte heller rävens dvärgbandmask, men problemen finns i Ryssland, säger Carl Hård af Segerstad, veterinär och enhetschef för patologi och vilt på SVA.

Av smittskyddsskäl behövs förebyggande åtgärder för vuxna vargar av östligt ursprung innan de kan flyttas in från Finland eller Norge för att minska risken att de eventuella har mött smittade ryska vargar. Vuxna vargar bör märkas med radiosändare, avmaskas, vaccineras mot rabies och följas i ursprungslandet i sex månader för att man ska se att djuret inte bär rabies.

– Genom de åtgärder vi föreslår är det möjligt att tillföra nytt genetiskt material till den svenska vargstammen samtidigt som ett gott smittskydd och djurskydd upprätthålls, säger Leif Denneberg, chefsveterinär på Jordbruksverket.

Myndigheterna har även granskat möjligheterna att sätta ut både vuxna vargar och valpar.

– Våra slutsatser är att det går snabbare att få in nya gener om man använder könsmogna vuxna vargar. Det tar ett-två år från första fångst tills de har förökat sig i Sverige. Med valpar tar det fyra-fem år innan de i sin tur har reproducerat sig, säger Maria Ågren.

Den skandinaviska vargstammen härstammar från fem vargar som invandrat spontant de senaste tre decennierna. Sådan spontan invandring är nödvändig för att häva inaveln och minskar behovet att fortsätta flytta in vargar till Sverige. Inaveln kommer att öka om ytterligare vargar inte regelbundet tillförs stammen efter 2014. 

Fakta:

I utredningen beskrivs sex möjliga tillvägagångssätt för att genetiskt förstärka vargstammen. Det är att ta vuxna vargar från Finland, från Norge eller naturligt invandrade vargar. Valpar kan tas efter vild varg som satts i svensk djurpark, efter djurparksvargar eller viltfödda valpar direkt från Finland.

Det finns sex län där vargföryngring skett de senaste tre åren: Västra Götaland, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna och Gävleborg. Dessutom bör lämpliga utsättningsplatser också väljas ut i fyra län med vargrevir eller där vargar passerar ofta, dvs. Stockholm, Uppsala, Södermanland och Östergötlands län.

Mer information

För ytterligare information, vänligen kontakta:

Frågor om varg
Susanna Löfgren, chef Viltförvaltningsenheten, Naturvårdsverket 010-698 15 40, susanna.lofgren@naturvardsverket.se

Frågor
om djurskydd och smittskydd
Helena Kättström, enhetschef på avdelningen för djurskydd och hälsa, Jordbruksverket, 036-15 63 03, helena.kattstrom@jordbruksverket.se

Frågor om smittskydd
Carl Hård af Segerstad, chef enheten för patologi och viltsjukdomar, Statens veterinärmedicinska anstalt, carl.hard@sva.se 018-674000

Frågor om rapporten
Helene Lindahl Vik, handläggare, Viltförvaltningsenheten, Naturvårdsverket, 010-698 10 51, helene.lindahl.vik@naturvardsverket.se
Anneli Nivrén, presschef, Naturvårdsverket 010-698 13 12, 070-206 37 27, anneli.nivren@naturvardsverket.se

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls