Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

PKD hotar laxfiskpopulationer i Norrland

2010-07-08

PKD är en sjukdom som kan skada njurarna på laxfisk som lax, öring, röding och harr men också gädda. Sjukdomen är inte ny i Sverige, men man har tidigare bara hittat den i odlad fisk. Nu har SVA påvisat parasiten som orsakar PKD i sex vattendrag med vilda bestånd av lax och/eller öring.

PKD, proliferativ njurinflammation hos laxfisk, är en sjukdom som ger njurskador hos fisk. Sjukdomen kan orsaka hög dödlighet, särskilt under det första levnadsåret. Det förekommer internationella uppgifter att sjukdomen har orsakat dödlighet på 100 procent men motsvarande dödlighet har inte observerats i Sverige. Schweiziska undersökningar publicerade 2009 visar dock att sjukdomen har en tydlig koppling till ett varmare klimat. Störst sjukdomsproblem uppträder därför de somrar när temperaturen håller sig på en konstant hög nivå även in på hösten. Sjukdomen orsakas av parasiten Tetracapsuloides bryosalmonae som bland annat skadar fiskens njurar och får dessa att svälla upp till mångdubbel storlek.

Efter att internationella studier i bland annat Norge och Schweiz har visat på omfattande negativ påverkan av sjukdomen i vilda laxfiskbestånd tog SVA förra året initiativet att undersöka vatten i Norrlands inland (Jämtland och Västerbotten). Projektet startades med stöd av fiskevårdsmedel från Fiskeriverket i samarbete med de två länsstyrelserna. Länsstyrelserna samlade in laxfisk från tolv vattendrag och skickade dessa till SVA, där njurprover togs ut. Sjukdomen var tidigare inte känd i något av de undersökta vattnen och det finns heller inga kopplingar till utsättning av odlade fiskar i områdena. Provernas resultat visar att fiskar med parasitinfektionen förekom i sex av tolv undersökta vattnen.

Anders Alfjorden, forskningsingenjör vid SVA:s fisksektion förklarar:
– Vi började misstänka att PKD kunde vara spridd längre norrut i Sverige och även till våra vildfiskvatten, efter att norska undersökningar hittat parasitinfektionen i Skandinavien på samma breddgrad som Vilhelmina. Hög dödlighet av ensomriga laxungar hade setts flera år i Åelva i Norge. Veterinärmedicinska undersökningar 2006 och 2007 visade att dödligheten hade orsakats av PKD. Vi visste också sedan tidigare att sjukdomen förekommer i svenska sötvattensområden och inlandsvatten, men inte att sjukdomen fanns i vilda fiskbestånd. Tidigare har vi bara påvisat PKD i svenska fiskodlingar, och då har skadornas omfattning varit begränsade.

Fiskar med proliferativ njurinflammation (PKD) kan ha ett karaktäristiskt utseende. Fiskens buk kan svälla upp markant på grund av parasitinfektionen som infekterar de inre organen inklusive njuren. För att ställa korrekt diagnos tar man prov på njuren och analyserar den genom mikroskopisk undersökning. Men eftersom sjukdomen främst drabbar ung fisk som kanske inte är längre än någon centimeter kan det vara svårt att få ut tillräcklig mängd provmaterial. SVA har därför utvecklat en ny diagnostisk metod för att testa fisken med realtids-PCR. Detta gör det möjligt att testa sjukdomsförekomst även vid mycket små provmängder.

– Hur smittan sprids är osäkert. Idag vet man att både fisk och mossdjur (bryozoer) som är den andra mellanvärden för sjukdomen kan uppföröka och sprida infektionen i ett vattendrag. Sjukdomen kan alltså följa med fiskar som rör sig mellan olika vatten men också spridas om vi flyttar laxfiskar från ett vattendrag till ett annat. En annan möjlighet är att parasiterna liftar med mossdjur (bryozoer) som kan sitta på olika typer av bottenmaterial (stenar, grenar och rötter med flera bottenmaterial). Flyttas detta bottenmaterial mellan olika vattenområden kan även mossdjuren och därmed parasitinfektionen spridas. Det finns också uppgifter att mossdjuren skulle kunna spridas med fåglar mellan olika vatten, säger Anders Alfjorden.

Varför ökar förekomsten av sjukdomen?

– Vi vet i dagsläget inte hur spridd sjukdomen är i Sverige. Denna studie är en pilotstudie som förhoppningsvis kan följas av bredare kartläggningar så att man får en bättre uppfattning om hur stort detta hälsoproblem kan vara i våra vattendrag. Det man vet gäller därför internationella studier, forsätter Anders Alfjorden. Det kan vara så att sjukdomen legat dold under lång tid, men att den under 2000-talet i samband med varma somrar gett större populationsskador. Det finns en tydlig koppling mellan sjukdomsförekomst och varmare vatten, som också har kunnat visas experimentellt. Högre vattentemperaturer gör att parasitinfektionen blir mer omfattande i fisken, och får ett snabbare och allvarligare sjukdomsförlopp. Mängden parasiter som sprids från mossdjuren kan också öka. Sjukdomen kan inte spridas direkt mellan fiskar utan både mossdjur och fisk måste finnas för att sjukdomen skall kunna spridas och uppförökas, säger Anders Alfjorden.

Vilka konsekvenser de nya fynden kommer att få är för tidigt att avgöra. Idag finns områden med hotade laxfiskbestånd både i Östersjöregionen och på västkusten. Om sjukdomen sprids till dessa områden, kan arbetet att bevara bestånden komma att hotas.

För ytterligare information:
Anders Alfjorden, forskningsingenjör, SVA, Tel 018-67 41 91.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls