Blogg
Fågelinfluensasituationen i Europa vintern 2017–2018
Nyligen konstaterades högpatogen fågelinfluensa av typen H5N6 på en havsörn som undersöktes i den svenska influensaövervakningen av vilda fåglar. Det är första gången denna typ av fågelinfluensa påvisas i Sverige.
Under vecka 11 påvisades ytterligare ett fall, denna gång en ormvråk från samma region, Blekinge. Viruset har rapporterats i begränsad omfattning i Europa sedan november 2017, med fall hos vilda fåglar i Holland, Tyskland, Schweiz, Irland och Storbritannien, samt enstaka utbrott hos fjäderfä i Holland.
Ett allra första fall av H5N6 rapporterades dock redan i februari 2017, då från ett utbrott i en småskalig hönsflock i Grekland. Analyser av arvsmassan visade att viruset var nära besläktat med de fågelinfluensavirus av typen H5N8 som samtidigt orsakade omfattande dödlighet hos vilda fåglar och stora problem i fjäderfäbesättningar runt om i Europa, inklusive Sverige, och som fortfarande orsakar problem i vissa områden. Sannolikt var detta H5N6 ett resultat av en rekombination mellan just H5N8 och något av de så kallade lågpatogena, mindre sjukdomsframkallande, fågelinfluensavirus som ständigt finns i den vilda fågelpopulationen i Europa. H5N6 kan sedan antas ha cirkulerat i vissa fågelpopulationer utan att upptäckas, innan det dök upp igen i höstas.
Medan H5N8 orsakade massiv spridning och hög dödlighet hos fjäderfä och vilda fåglar under 2016–2017, förknippas det nu aktuella H5N6 inte med omfattande sjukdom och dödlighet. Eftersom influensaövervakningen på vilda fåglar baseras på undersökningar av fåglar som hittas döda betyder detta att övervakningen blir mindre känslig för H5N6 än för H5N8. Därför är det svårt att i nuläget bedöma den svenska situationen. Man kan dock utgå från att smittan finns spridd i vildfågelpopulationen här, om än i mer begränsad omfattning än H5N8 under vintern 2016–2017. Nya fall kan således dyka upp.
I likhet med de flesta andra europeiska länder, och i enlighet med EU:s lagstiftning, har Sverige övervakning av fågelinfluensa hos såväl tamfåglar som vilda fåglar. Programmet för vilda fåglar innebär att SVA rutinmässigt provtar döda, vilda fåglar som inkommer för obduktion till SVA. Ansamlingar av död sjöfågel bör därför rapporteras till SVA på 018-67 40 00.
För att minska risken för smittspridning mellan vilda fåglar och fjäderfä gäller sedan 2007 skyddsnivå 1 för hela Sverige. Nivån innebär att fjäderfä får gå ut, men att foder och vatten ska ges under tak eller under ett skydd utomhus. Det är som alltid också viktigt med goda löpande biosäkerhetsrutiner i enlighet med Jordbruksverkets och branschens riktlinjer.
Varken det nu aktuella H5N6 eller H5N8 har visat sig utgöra risk för smitta till människa. Viruset är inte heller besläktat med de fågelinfluensavirus med samma beteckning, H5N6, som cirkulerar i Kina sedan 2014 och som där orsakat ett fåtal sjukdomsfall, inklusive sex dödsfall, på människa.
Högpatogena fågelinfluensavirus anses dock alltid ha en zoonotisk potential, varför risken för smitta till människa aldrig helt kan försummas. Vid hantering av vilda döda fåglar bör man därför alltid använda handskar och iaktta god handhygien.
Prenumerera på bloggen
I Sverige finns en så kallad statsepizootolog, och den ska finnas på SVA. Statsepizootologen ansvarar för frågor rörande epizootier och andra allvarliga infektionssjukdomar hos djur. Här i vår blogg "Statsepizootologen kommenterar" tar statsepizootologen upp aktuella ämnen.
Karl Ståhl är Statsepizootolog på SVA.