Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Kaninpest

    Andra sjukdomsnamn: Myxomatos

    Kanin Vilda djur

    Kaninpest orsakas av ett virus (myxomavirus) och drabbar båda vilda och tama kaniner. Vanliga symtom är en varig ögoninflammation med svullnader runt ögon, och svullnader på könsorgan och öronen. Sjukdomen finns främst i södra Sverige men även i kolonier av vildkaniner i andra delar av landet, och förekommer året runt.

    Anmälningspliktig :

    Ja

    Epizooti :

    Nej

    Zoonos :

    Nej

    Förekomst

    Kaninpest eller myxomatos orsakas av myxomavirus som tillhör familjen poxviridae. Kaninpesten upptäcktes i slutet av 1890-talet i Sydamerika. Genom mänsklig försorg importerades sjukdomen till Frankrike på 1950-talet, där den medvetet spreds till vildkaniner i avsikt att utrota dem. Med samma avsikt importerades sjukdomen även till Sverige (Skåne och senare Gotland). Till en början var dödligheten mycket hög, över 99 procent av djuren dog. Efter en tid sågs dock en anpassning till viruset, och dödligheten sjönk. I dagsläget förekommer sjukdomen lokalt i Sverige, med större utbrott vissa år, särskilt där kanintätheten är hög. Sjukdomen har påvisats överallt förutom i Asien, Nya Zeeland och södra Afrika. Den drabbar endast kaniner och i enstaka fall fältharar (Lepus europaeus), inga andra däggdjur. Dock är vissa arter av vildkaniner (Sylvilagus och Lepus) är relativt resistenta mot viruset.

    Symptom och smittöverföring

    Kaniner blir smittade med viruset genom direktkontakt med smittade individer, indirekt kontakt med smittade föremål och genom kontakt med insekter som bär på viruset. Inkubationstiden är vanligen 3 – 5 dagar men kan vara upp till 3 veckor.

    Det första symptomet är ödem (inflammation i ögats bindhinna) som snabbt blir värre och ett segt, vitaktig sekret rinner från ögat. Kaninen får nedsatt allmäntillstånd, vill inte äta och kan få hög feber där 42°C inte är ovanligt. Kaninerna kan dö inom 48 timmar efter att de har blivit infekterade. De som överlever brukar få ödem (vätskeansamling under huden) runt ögonlock, läppar, nos, öron och könsorgan vilket gör att de blir svullna, hela huvudet brukar se svullet ut. Ödem i öronen kan göra att vanligtvis upprättstående öron börjar hänga ner. Det finns även en variant av sjukdomen som endast ger respiratoriska symptom utan hudförändringar.

    Kaninerna får ett kraftigt nedsatt allmäntillstånd och dör ofta av utmärgling eftersom de inte äter alternativt att de blir ett lätt byte för rovdjur. De flesta kaninerna dör ofta en till två veckor efter att de har infekterats. Sent i sjukdomsförloppet får kaninerna ett varigt flöde från näsan och har svårt att andas vilket kan vara på grund av sekundära, bakteriella lunginflammationer. Kaniner som överlever längre brukar få små knölar på nosen, öronen och framtassarna. Det kan ta sex till åtta veckor för en kanin att tillfriskna och i slutet av den perioden brukar knölarna torka och falla av följt av att huden under läker.

    Passiv överföring av skyddande antikroppar från mamma till unge skyddar ungefär fyra till fem veckor. Vissa individer har en inneboende resistens mot viruset och kaniner som är adekvat vaccinerade eller genomgått infektionen är skyddade mot en eventuell återinfektion. Immuniteten hos naturligt infekterade kaniner ger skydd i åtminstone flera månader. Vilka individer som är resistenta och vilka som är väldigt känsliga för infektionen kan man på förhand inte veta.

    Kaniner som överlever kaninpest kan smitta andra kaniner upp till en månad. Hanar som överlever kan bli infertila upp till ett år efter genomgången infektion.

    Diagnos

    Om kaninen har dött i det akuta skedet av sjukdomen hittas inte så specifika fynd vid obduktion. En förstorad mjälte kan ses som är fattig på lymfocyter (vita blodkroppar). Om kaninerna har överlevt längre ses subkutant ödem (ödem under huden) och nodulära förändringar i huden. Ofta misstänks kaninpest baserat på att kaninerna har ett karakteristiskt svullet huvud och är svullna kring könsorganen.

    Viruset kan påvisas med PCR i prover tagna från ögon, nos och/eller könsöppning.

    Laboratoriet som påvisar kaninpest har anmälningsplikt till Jordbruksverket. Gäller både för tama och vilda kaniner. Anmälningsplikten gäller bara vid fastställd diagnos. Det vill säga att vid enbart misstanke om kaninpest finns ingen anmälningsplikt.

    Sanering och desinfektion

    Myxomavirus är tåligt och överlever minst 4 månader i miljön. Enligt litteraturen rekommenderas att man väntar minst fyra månader med att ta hem nya kaniner om man har haft ett utbrott av kaninpest. Viruset är känsligt mot en rad olika desinfektionsmedel såsom 1 % kaliumperoxymonofosfat, väteperoxid, natriumhypo­klorit (klorin).

    För att undvika smittspridning mellan djur hemma eller i en besättning ska sjuka djur isoleras från friska och skötas sist. Det vill säga att friska djur sköts först och sedan de sjuka. Om möjligt ska separata kläder och skor användas samt separat utrustning och foder. På så vis minskar risken för direkt och indirekt smittspridning.

    Som alltid vid sanering ska allt material, burar, skålar, verktyg och liknande, först rengöras noga med rengöringsmedel och vatten tills all synlig smuts är borta. Smuts (till exempel gödsel) motverkar desinfektionsmedlet och mekanisk rengöring är därför mycket viktig. Därefter appliceras desinfektionsmedlet på ytorna och får verka enligt tillverkarens rekommendation. Textilier tvättas i minst 60–90°C. Jord och gräs kan också vara smittförande och burar ska inte placeras på plats där sjukdomsfall tidigare inträffat.

    Vaccination

    För vaccination av kanin mot kaninpest, kontakta din lokala veterinär.

    Beställ SVA:s analys

    Analys av kaninpest

    Sidan granskades senast : 2024-02-07