Gå direkt till innehåll

Kaninens beteende

Kaniner i naturen lever i kolonier och bör av denna anledning leva i par eller i grupp. Om man har ett fungerande par eller en fungerande grupp, ser man dem hoppa, skutta och leka. De ligger dessutom gärna tillsammans, putsar varandra och kelar.

Kaniner behöver stora ytor att röra sig på för att få nödvändig motion och de mår bra av att aktiveras genom fodersöks- och aktivitetsleksaker. Ett naturligt beteende är att gräva, så det är bra att ha en grävlåda med sand till inomhuskaniner.

Kaniner är normalt fredliga och vänliga djur. Aggressioner kan dock förekomma, både mot artfränder, andra husdjur och människor. Det kan krävas lite arbete när man ska sätta ihop kaniner som inte vuxit upp ihop. Att stänga in dem i en liten bur utan översyn, kan vara förödande. Ju större utrymme kaninerna har vid sitt första möte, desto bättre är det. Kan man dessutom ordna det på ett ställe som ingen av kaninerna tidigare vistats på, är chanserna större att de enas. Vill man ha ett fungerande kaninpar, är förutsättningarna bäst om man väljer en kastrerad hane och en kastrerad hona.

Som tidigare nämnts är kaniner bytesdjur, vilket gör att de ständigt är på sin vakt för att hinna undan angrepp från rovdjur. Vid hot kommer de antingen att ligga så stilla de kan eller fly för livet. Att hantera en rädd kanin, kan därför vara riskfyllt. Kaniner är väldigt starka och snabba och vet man inte hur man håller dem, är det risk att kaninen skadar sig.

En aspekt till på att kaniner är bytesdjur, är att de är genetiskt programmerade att dölja sjukdomar och skador. Det kan med andra ord vara mycket svårt att upptäcka de första symptomen på att en kanin inte mår bra. Därför är det viktigt att lära känna sina kaniner och titta efter de små avvikelserna i beteendet. Minsta till synes banal förändring, bör kollas upp av kaninkunnig veterinär. Allvarliga symptom som utebliven aptit, diarré eller upphörd avföring, ska betraktas som mycket akuta tillstånd och vård måste sökas omgående.

Texten är skriven av: Marianne Tornvall, veterinär på Mälaren Smådjursklinik

Senast uppdaterad : 2020-11-16