Gå direkt till innehåll

Statsepizootologen kommenterar

Aktuellt smittläge i EU och risken för Sverige – afrikansk svinpest och bluetongue

Smittläget inom EU vad gäller ett flertal allvarliga epizootisjukdomar är fortsatt problematiskt.

Foto: iStock Photo

Fågelinfluensalumpy skin diseaseafrikansk svinpest och bluetongue är sjukdomar som har varit i fokus under det gångna året, och kommenterats på denna plats. Nya fall har rapporteras regelbundet under våren och smittspridningen har fortsatt, i vissa fall till nya områden. SVA följer läget noggrant. Korta sammanfattningar av senaste utvecklingen för afrikansk svinpest och bluetongue ges här.

Afrikansk svinpest i Baltikum och Polen

Under 2014 drabbades Estland, Lettland, Litauen och Polen av afrikansk svinpest, och över 300 utbrott rapporterades officiellt under året. Sjukdomen introducerades från smittade områden i Ryssland och Vitryssland, sannolikt via infekterade vildsvin. Under 2015 fortsatte sjukdomen att breda ut sig, med över 40 rapporterades utbrott hos gris och drygt 1 600 fall hos vildsvin.

De drabbade länderna vidtog långtgående smittskyddsåtgärder i enlighet med EU:s lagstiftning för att kontrollera utbrotten och för att förebygga vidare smittspridning. Rapporter om utbrott har dock fortsatt under 2016, och uppgår till nästan 1000 fall hos vildsvin under årets sex första månader. Situationen bland vildsvin är således inte alls under kontroll, vilket är oroande.

Däremot verkade det länge som om de bekämpningsåtgärder som införts hindrar eller starkt begränsar risken att afrikansk svinpest sprids vidare till grisbesättningar trots att sjukdomen är etablerad i vildsvinsstammen. Inga utbrott hade nämligen rapporterats hos gris fram till 22 juni. Utbrotten på gris har dock tidigare år varit starkt koncentrerade till sommarmånaderna (se figur a), och fem utbrott i mindre grisbesättningar som rapporterats den senaste veckan (ett i Polen, två i Estland och två i Litauen) antyder att denna trend fortsätter i år. Utvecklingen under de närmaste månaderna blir dock avgörande för vilka slutsatser man kan dra kring hur effektiva vidtagna smittskyddsåtgärder varit för att minska smittsamma kontakter mellan vildsvin och gris.

Utanför EU fortsätter Ryssland att rapportera fall av afrikansk svinpest både på gris och vildsvin och situationen i Vitryssland är oklar. Dessutom har Ukraina en oroande situation med spridning både hos vildsvin och gris sedan 2013, och med rapporterade utbrott ända ner mot gränsen till Moldavien och Rumänien.

För svenskt vidkommande bedöms risken för att smittan ska drabba vildsvin, i första hand, men även grisar som förhöjd. Kött, produkter och kroppsvätskor från smittade vildsvin och grisar innehåller smittämnet och införsel av sådana produkter till Sverige innebär därför en risk för att svenska vildsvin eller grisar smittas. Införsel av sådana produkter från smittade områden är därför inte tillåten. Efterlevnaden av detta förbud, i kombination med goda smittskyddsrutiner i våra grisbesättningar, är en förutsättning för att hålla Sverige fritt från afrikansk svinpest.

a) Rapporterade fall per månad av afrikansk svinpest hos gris i Baltikum och Polen sedan det första utbrottet i januari 2014. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS
a) Rapporterade fall per månad av afrikansk svinpest hos gris i Baltikum och Polen sedan det första utbrottet i januari 2014. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS
b) Rapporterade fall per månad av afrikansk svinpest hos vildsvin i Baltikum och Polen sedan det första utbrottet i januari 2014. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS
b) Rapporterade fall per månad av afrikansk svinpest hos vildsvin i Baltikum och Polen sedan det första utbrottet i januari 2014. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS
Rapporterade fall av afrikansk svinpest hos gris och vildsvin i östra Europa under 2016. Källa FAO-EMPRES
Rapporterade fall av afrikansk svinpest hos gris och vildsvin i östra Europa under 2016. Källa FAO-EMPRES

Snabb värdering av sannolikheten för att den svenska djurpopulationen utsätts för smitta med afrikansk svinpest till följd av situationen i östra Europa (pdf)

Bluetongue serotyp 8 i Frankrike

Sedan mitten av september 2015, då det första fallet av det pågående utbrottet av bluetongue serotyp 8 rapporterades från Frankrike, har ytterligare över 250 fall påvisats, varav 136 i år. Det stora flertalet av dessa fall har drabbat nötkreatur och de flesta har upptäckts i samband med utökad sjukdomsövervakning (totalt har nästan 80 000 djur, främst nötkreatur, testats). I 570 besättningar har sjukdomsutredningar gjorts på grund av misstanke om bluetongue, men endast i 13 fall har misstanken kunnat bekräftas. I dessa fall har det rört sig om enstaka smittade djur i de drabbade besättningarna.

Det första fallet av bluetongue konstaterades i en besättning i regionen Allier i centrala Frankrike, och merparten av efterföljande fall har också drabbat de centrala delarna av landet. Bluetongue-positiva besättningar har dock påvisats också i andra delar av landet, med enstaka positiva besättningar nära schweiziska gränsen i öster och spanska gränsen i söder. Ännu har dock inga fall rapporterats från dessa länder. Kring de drabbade områden har smittskyddsbekämpande åtgärder i form av vaccination och djurförflyttningsrestriktioner vidtagits för att minska risk för vidare spridning.

Bluetongue sprids med blodsugande insekter, svidknott. Huvuddelen av de franska fallen har upptäckts under vintern och våren då svidknottsaktiviteten normalt är mycket låg varför omfattande spridning under denna period sannolikt inte skett. Man har inte heller rapporterat fler utbrott nu under försommaren än man påvisat tidigare under året vilket, tillsammans med avsaknaden av rapporter från omkringliggande länder, tyder på fortsatt begränsad spridning. Svidknotten förväntas dock öka sin aktivitet under sommarmånaderna varför utvecklingen under de närmaste månaderna blir avgörande för vilka slutsatser man kan dra kring hur väl man lyckat förhindra spridning genom de åtgärder som vidtagits.

Erfarenheter från det omfattande utbrottet av BTV-8 i Europa 20062008 visar att spridningshastigheten för smittade svidknott över land är i storleksordningen mindre än 10 kilometer per vecka, varför en relativt långsam spridning norrut är att förvänta. För svenskt vidkommande bedöms risken för att svenska djur ska drabbas under kommande månader därför som försumbar.

Rapporterade fall av bluetongue per månad i Frankrike sedan det första utbrottet i september 2015. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS
Rapporterade fall av bluetongue per månad i Frankrike sedan det första utbrottet i september 2015. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS
Rapporterade fall av bluetongue hos nötkreatur och får i Frankrike mellan september 2015 och juli 2016. Källa: FAO-EMPRES
Rapporterade fall av bluetongue hos nötkreatur och får i Frankrike mellan september 2015 och juli 2016. Källa: FAO-EMPRES

Snabb värdering av sannolikheten för att den svenska idisslarpopulationen utsätts för smitta med bluetonguevirus serotyp-8 till följd av situationen i Frankrike (pdf)

Aktuellt smittläge i EU och risken för Sverige – fågelinfluensa och lumpy skin disease

Smittläget inom EU vad gäller ett flertal allvarliga epizootisjukdomar är fortsatt problematiskt.

Foto: iStock Photo

Fågelinfluensalumpy skin diseaseafrikansk svinpest och bluetongue är sjukdomar som har varit i fokus under det gångna året, och kommenterats på denna plats. Nya fall har rapporteras regelbundet under våren och smittspridningen har fortsatt, i vissa fall till nya områden. SVA följer läget noggrant. Korta sammanfattningar av senaste utvecklingen för de två förstnämnda sjukdomarna ges här. Uppdatering av läget för afrikansk svinpest och bluetongue kommer härnäst.

Fågelinfluensa i Frankrike och Italien

Den 25 november 2015 informerades EU-kommissionen av franska myndigheter om ett bekräftat utbrott av högpatogen (”aggressiv”) fågelinfluensa i en hobbyfjäderfäflock i Biras, Dordogne, Frankrike. Sedan dess har ytterligare 77 bekräftade fall av rapporterats. Dessutom har 15 relaterade utbrott av lågpatogen (”mild”) fågelinfluensa (LPAI) förekommit. Samtliga utbrott har rapporterats från de sydvästra delarna av landet, och är orsakade av ett flertal subtyper av fågelinfluensavirus (H5N1, H5N2 och H5N9). Utbrotten har främst drabbat ankor och gäss, men fall hos höns har även rapporterats. Under 2016 har antalet rapporterade utbrott minskat kontinuerligt, och inga fall har påvisats efter den 18 april (se figur nedan). Omfattande bekämpnings- och saneringsåtgärder har genomförts, och förhoppningen är nu att smittspridningen är under kontroll.

Under 2016 har antalet rapporterade utbrott av fågelinfluensa minskat kontinuerligt, och inga fall har påvisats efter den 18 april.
Under 2016 har antalet rapporterade utbrott av fågelinfluensa minskat kontinuerligt, och inga fall har påvisats efter den 18 april.

Fågelinfluensavirusen i det franska utbrottet visar stor överensstämmelse med lågpatogena virus som tidigare påvisats i Europa. Sannolikt har de sitt ursprung hos vilda fåglar, men den omfattande utbredning som setts i det affekterade området antyder att de cirkulerat oupptäckta i fjäderfäpopulationen en tid. Det är välkänt att lågpatogena H5-virus kan omvandlas till högpatogena virus när de cirkulerar bland fjäderfä. Däremot finns inget släktskap med de H5N1 virus av asiatiskt ursprung som orsakade omfattande utbrott i Europa inklusive Sverige 2005/2006 och som också orsakat mindre utbrott i östra Europa under 2014/2015.

Förutom de franska utbrotten har fyra fågelinfluensafall nyligen rapporterats från Italien. Två av dessa var orsakade av högpatogena fågelinfluensavirus och två av lågpatogena. Fallen är inte relaterade till utbrotten i Frankrike, utan är sannolikt orsakade av nyintroduktion av virus från vilda fåglar.

Med anledning av den aktuella fågelinfluensasituationen i EU har SVA uppdaterat sin tidigare värdering avseende sannolikheten för introduktion av fågelinfluensa till svenska fjäderfä (pdf) som följd av de pågående utbrotten, och gjort bedömningen att sannolikheten i dagsläget är försumbar. 

Karta över smittförklarade områden med hög- och lågpatogen fågelinfluensa i Frankrike och Italien. Fallen i Italien är inte relaterade till utbrotten i Frankrike, utan sannolikt orsakade av nyintroduktion av virus från vilda fåglar.
Karta över smittförklarade områden med hög- och lågpatogen fågelinfluensa i Frankrike och Italien. Fallen i Italien är inte relaterade till utbrotten i Frankrike, utan sannolikt orsakade av nyintroduktion av virus från vilda fåglar.

Lumpy skin disease i Grekland och Bulgarien

I slutet av augusti 2015 informerades EU-kommissionen av grekiska myndigheter om ett bekräftat utbrott av lumpy skin disease (LSD) i en nötkreatursbesättning i nordöstra delen av landet vid gränsen till Turkiet, där sjukdomen betraktas som endemisk. Detta var det första fallet av LSD inom EU. Sedan dess har ytterligare mellan 70 och 80 utbrott rapporterats från Grekland och spridning har även skett till Bulgarien som rapporterade sitt första fall i mitten av april i år. Hittills har Bulgarien rapporterat 36 utbrott, varav det senaste 8 maj. Utbrotten är koncentrerade till område i södra och centrala Bulgarien. Under 2016 har dessutom flera utbrott rapporterats från Makedonien (se karta).

Karta över smittförklarade områden med lumpy skin disease.
Karta över smittförklarade områden med lumpy skin disease.

Utbrotten bekämpas inom EU med stamping-out och ringvaccination och restriktioner för handel med levande djur och djurprodukter har lagts på de områden där smittan konstaterats.

Lumpy skin disease är en ekonomiskt betydelsefull och allvarlig virussjukdom som kännetecknas av kraftiga hudförändringar, med knölar ("lumps" på engelska) i varierande storlek som kan uppträda över hela kroppen, och som bara drabbar nötkreatur. Sjukdomen förekommer historiskt i stora delar av Afrika men har sedan flera år etablerat sig i mellanöstern och under 2013–2015 även i Turkiet. Sjukdomen sprids lokalt främst med blodsugande insekter (till exempel mygg och flugor). Dessa är dock bara så kallade mekaniska vektorer, och kan sannolikt bara sprida sjukdomen över kortare avstånd. Den geografiska utbredning man sett under senaste åren har istället främst berott på okontrollerad handel med nötkreatur, även om handel med t.ex. obehandlade kohudar också anses utgöra en risk (behandlade hudar anses utgöra mycket låg eller ingen risk), och kan till viss del sammankopplas med den politiskt oroliga situationen i regionen. Det finns i dagsläget ingen säker information om ursprunget till introduktionen in i EU.

Med anledning den aktuella situationen i Grekland och Bulgarien har SVA värderat sannolikheten för introduktion av lumpy skin disease till svenska nötkreatur (pdf) som följd av de pågående utbrotten, och gjort bedömningen att den i dagsläget är försumbar.

Sedan det första fallet av LSD rapporterades inom EU har ytterligare mellan 70 och 80 utbrott rapporterats från Grekland. Smittan har även spridits till Bulgarien som rapporterade sitt första fall i mitten av april i år.
Sedan det första fallet av LSD rapporterades inom EU har ytterligare mellan 70 och 80 utbrott rapporterats från Grekland. Smittan har även spridits till Bulgarien som rapporterade sitt första fall i mitten av april i år.

BSE i Frankrike och prionsjukdom på ren i Norge

Statsepizootologen kommenterar ett fall av klassisk BSE (galna kosjukan) i Frankrike och ett fall av prionsjukdom hos ren i Norge. Båda sjukdomarna hör till familjen transmissibla spongiforma encefalopatier, TSE, men är två skilda sjukdomskomplex.

Foto: iStock Photo

Gemensamt för TSE-sjukdomar är att de orsakas av ett så kallat infektiöst protein (PrP) som inducerar en förändring av kroppseget protein till en onedbrytbar struktur. Proteinet ansamlas i hjärnan och leder till neurologiska störningar och död. I TSE-familjen ingår förutom BSE bland andra fårsjukdomen Scrapie, och den hos hjortdjur i Nordamerika påvisade Chronic Wasting Disease, CWD. Hos människa ses Creutzfeldt Jacobs sjukdom, CJD, av både klassisk variant (ärftlig eller överförbar) samt den variant av sjukdomen som orsakats av BSE-infekterat livsmedel, vCJD.

Även om TSE-sjukdomarna hör till samma familj, så finns det olikheter vad gäller ursprung och smittvägar. Det kommer hela tiden fram ny kunskap om sjukdomarna, men trots det är det fortfarande mycket som man inte vet. Vad gäller både BSE och Scrapie förekommer de både i en klassisk form (som för scrapie smittar från djur till djur och för nöt är det varianten som spreds med foder innehållande kött och benmjöl från BSE-sjuka djur) och en spontan form med spontan förändring av proteinerna i hjärnvävnaden hos äldre djur). Situationen för klassisk BSE inom EU har stadigt förbättras. Den officiella statistiken som finns till och med 2013, visar på sju fall totalt det året, varav fem utgjordes av den spontant uppträdande formen. Den fjortonåriga ko som 2006 blev Sveriges första, och hittills enda konstaterade fall, var just en sådan spontan variant. Vilket betyder att smittvägen inte var via foder.

Kulmen på BSE-krisen i Europa nåddes 1992 med över 37 000 konstaterade fall på ett år, varav majoriteten i Storbritannien. Men antal BSE-fall inom övriga EU ökade också efter att det 1989 påvisats 15 fall utanför Storbritannien. Ökningen gick först långsamt men sen i en allt snabbare takt, och var som mest över 1 000 fall år 2002 (se graf). Tack vare ett strikt förbud 2001 att utfordra livsmedelsproducerande djur med kött- och benmjöl (på grund av risk för korskontamination i foderfabriker), är BSE inte längre den fruktade nötkreaturssjukdom den var under 1990-talet då den orsakade en enorm konsumentoro i världen. Men det blir med tiden allt svårare att försvara det viktiga foderförbudet då värdefullt protein inte får användas till djurföda och det historiska minnet är kort. Och de få fall av klassisk BSE med foder som sannolik smittkälla är ofta svåra att utreda. Men visst är det en väckarklocka att det senaste fallet i Frankrike, som hade fått OIE:s klassning som ett land med negligerbar risk, nu har ett fall på en endast fem år gammal ko.

Men Frankrike är inte ensamt om att fortfarande hitta fall av klassisk BSE även om de blir alltmer sällsynta och de fall som hittas är allt oftare av den spontana typ som uppträder hos riktigt gamla individer. Under 2012 hade Spanien och Irland tre fall var av den klassiska formen, och Portugal och Storbritannien två fall var. Orsaken till dessa fall ca 15 år efter att foderförbudet trädde i kraft är svåra att förstå, och det finns anledning att utreda alla möjliga smittvägar för klassisk BSE. Likaså behövs mer kunskap om de spontant uppträdande atypiska BSE fallen kan utgöra en smittrisk om de blir till kött- och benmjöl.

Norge rapporterade i veckan att de hittat en prionsjukdom hos en vuxen vildren från Nordfjella. Eftersom det drabbat ett hjortdjur misstänker de sjukdomen CWD. Flocken består av cirka 2 500 viltlevande djur och det var under märkning av djur med GPS-halsband som det sjuka djuret upptäcktes. CWD har hitintills endast rapporterats från Nordamerika där den inom vissa stater är relativt vanligt förekommande på olika arter av hjortdjur, samt på kanadensiska kronhjortar exporterade till Sydkorea. Sjukdomen har vissa likheter med klassisk Scrapie på får då den sprids från moder till avkomma, mellan djur eller genom nedsmittad omgivning. För CWD uppges att vattenhål är en betydande smittkälla då marken runt blir kontaminerad av smittförande urin.

Enligt ett EU-direktiv 2006 skulle samtliga medlemsstater under jaktsäsongen 2007 undersöka hjortdjur äldre än 18 månader avseende CWD. Sverige testade 195 rådjur, älgar, dovhjortar och kronhjortar och samtliga var negativa för CWD. Resultatet för övriga EU-länder var detsamma och övervakningen gick från denna aktiva satsning till att bli passiv, det vill säga endast kliniskt misstänkta fall undersöks. Vad som ligger bakom det norska fallet är inte klarlagt ännu och uppföljande undersökningar pågår. För andra sjukdomar inom familjen transmissibla spongiforma encefalopatier har man, under den tid intensiv övervakning pågått och bättre metoder tagits fram, hittat de ovan nämnda spontana, atypiska formerna av både BSE och scrapie (NOR98). Dessa varianter av hjärnlidanden ses hos enstaka individer och anses uppkomma spontant hos äldre djur.

 

Kommentar: Ökningen gick först långsamt men sen i en allt snabbare takt, och var som mest över 2 000 fall under åren 2001–2002, för att sedan åter sjunka (se graf).
Kommentar: Ökningen gick först långsamt men sen i en allt snabbare takt, och var som mest över 2 000 fall under åren 2001–2002, för att sedan åter sjunka (se graf).

 

EU önskar hårdare tag mot djursmuggling

En glädjande nyhet är att det nu på EU-nivå har uppmärksammats vilken fara smuggling av hundvalpar utgör. Illegal försäljning av attraktiva raser som chihuahua och fransk bulldog men även labradorer uppges öka stort inom EU. Förutom att smugglingen ofta sker under hemska och djurplågande former innebär den också en ökad risk för spridning av sjukdomar, inte minst rabies.

Foto: iStock Photo

En glädjande nyhet är att det nu på EU nivå har uppmärksammats vilken fara smuggling av hundvalpar utgör. Illegal försäljning av attraktiva raser som chihuahua och fransk bulldogg men även labradorer uppges öka stort inom EU. Förutom att smugglingen ofta sker under hemska och djurplågande former innebär den också en ökad risk för spridning av sjukdomar, inte minst rabies.

Ett skrämmande exempel på hur insmugglade valpar kan bli ”svenskfödda” kom häromdagen till min kännedom. Att smugglade valpar säljs över Internet och andra vägar som borde signalera till köparen att något är fel har länge varit känt. Men nu kommer uppgifter om att det finns smugglare som har nya knep för att föra in omärkta valpar till Sverige för att sedan kunna sälja dom som svenskfödda. Det gör det svårare för den besiktigande veterinären och den omsorgsfulle köparen att genomskåda. Tullverket uppger att det är vanligt att det utländska ID chipet tejpas fast på undersidan av halsbandet och väl inne i landet tas halsbandet av och valpen kan så ID märkas med svenskt chip och säljas som svenskfödda; de uppges då vara väldigt lättsålda och omöjliga att spåra till utlandet. Tullen har även gjort fynd av pass och ifyllda vaccinationshandlingar dumpade i papperskorgar före tullpassage. Tillsammans med passen hittar man oanvända chip med de nummer som finns i passen. Tullen drar slutsatsen att det är enkelt att få tag i både chip och ”in blanco” ifyllda pass i utlandet.  För att stärka intrycket att vapen är född i Sverige har säljaren en digivande tik som får rollen ”som alla valpars mamma” och kan visas upp för hugade valpköpare.

EU-parlamentet uppger i en artikel i Svenska Dagbladet 2016-02-27 att den illegala handeln med hundar omsätter uppemot 5 miljarder svenska kronor per år. För att stävja detta vill EU att medlemsländerna inför register för hundar och katter och etablerar utbyte av information mellan länderna då smuggling misstänks. Eftersom straffsatserna för smuggling är låga idag är det också viktigt att se över straffen.

Hur ska man då som valpköpare kunna genomskåda en oseriös säljare? Det har jag tyvärr inget enkelt svar på. Men genom att läsa och tänka igenom de råd som SVA och som Jordbruksverket har så kan du få göras uppmärksam på de faror som lurar. En svenskregistrerad insmugglad valp betingar ofta samma pris som en svenskfödd valp då ID märkning och vaccinationsintyg är utfärdade av svensk veterinär. Att förhindra smugglingen är sannolikt det enda sättet att skydda köpare från att bli lurade. Och för köpare att vara medvetna om den oseriösa handel som pågår framförallt med de för dagen mest populära raserna. Så var kritisk vid ditt valpköp! 

Läs mer

Att tänka på i samband med köp av hund från Europa

Läs mer hos andra

Jordbruksverket: Undvik smuggeldjur när du skaffar hund! 

Virusabort – hur skyddar man sin häst?

Utbrott av virusabort hos häst, orsakat av ekvint herpesvirus EHV-1, förekommer årligen i Sverige liksom i de flesta länder, eftersom viruset är mycket spritt.

Foto: iStock Photo

Viruset kan ge luftvägsinfektion, kastning (missfall, ”virusabort”) hos dräktiga ston, och i mer sällsynta fall inflammation i hjärna och ryggmärg. Herpesvirus kan ”gömma sig” vilande i kroppen och senare aktiveras vid stress, och smitta vidare. I olika undersökningar av slaktade hästar förekom virus i vilande form hos mellan 60 till 80 procent av slumpvis utvalda hästar.

Årets första kastning orsakad av virusabort har nyligen rapporterats i Sverige. De senaste veckorna har både kastningar och neurologisk sjukdom också rapporterats från hästar i Storbritannien och Frankrike, även hos vaccinerade hästar. Statsepizootologen har därför bett tf statsveterinär Gittan Gröndahl kommentera varför vaccinerade hästar ändå kan bli drabbade och hur man kan skydda sin häst.

Vaccination mot EHV-1 

Vacciner mot EHV-1 finns på marknaden, både sådana som är registrerade att ha effekt mot enbart luftvägsinfektion, och de som har indikation både luftvägsinfektion och kastning. Det är dock svårt att skapa högeffektiva vaccin mot herpesvirus. Viruset har olika mekanismer för att undgå immunförsvaret. Även om hästen har antikroppar mot EHV-1 så kan virus sprida sig i kroppen via blodet. Hästen blir inte heller immun mot nya infektioner speciellt länge efter en naturlig infektion. Den kan bli återinfekterad redan efter två månader.

Vaccinerna mot EHV-1 har därför begränsad skyddseffekt. Därför förekommer det att vaccinerade ston ändå kastar sitt foster vid infektion. Vaccinerna som har registrerats för att vara effektiva mot kastning har i olika studier visat sig ge cirka 60 till 75 procent skydd mot kastning, så vaccination kan ändå bidra till att minska antalet förlorade föl vid utbrott.

Observera att det också finns märken av virusabortvaccin som inte är registrerade för att skydda mot just kastning. En del hästägare använder ändå dessa vacciner till dräktiga ston. Men de vaccinerna är egentligen utformade och testade bara för att hålla nere spridning av luftvägssjukdomen.

Det finns inget vaccin som är registrerat att skydda mot den neurologiska formen av EHV-1, som är den mest ovanliga formen. Vid utbrott av den formen drabbas ofta även vaccinerade hästar.

Dräktiga ston bör i första hand skyddas mot smitta, genom att inte stå tillsammans med resande (tävlande, tränande) hästar och unghästar till exempel, eftersom dessa grupper exponeras för fler smittor.
I år (februari 2016) råder brist på vaccin mot EHV-1 från samtliga tillverkare i Europa. Det innebär att många dräktiga ston förmodligen inte kommer att kunna vaccineras de kommande månaderna, så det blir ännu viktigare att skydda stona mot smitta. Uppdatering 2016-10-24: SVA försöker hålla ett beredskapslager av vaccin mot EHV. Veterinärer kan kontakta SVA på 018-67 43 00 för dagsaktuella uppgifter om tillgång till vaccinet.

Smittskyddsråd för EHV-1

  • Stress kan aktivera en herpesinfektion. Undvik därför stressande situationer för dräktiga ston.
  • Håll dräktiga ston avskilda från unghästar och tävlingshästar.
  • Hästskötaren bör hantera dräktiga ston före övriga hästar och vara medveten om att smitta kan spridas med exempelvis kläder, grimmor och borstar. Det bästa är om separat personal sköter de olika enheterna tävlingsstall, karantänsstall, unghäststall respektive avelsston.
  • Ston bör föla i sin hemmiljö. De ska inte flyttas under sista delen av dräktigheten.
  • Undvik transporter som blandar hästar från olika besättningar.
  • Placera nytillkomna hästar i ett karantäns- eller mottagningsstall några veckor.
  • Kontrollera nytillkomna hästars temperatur varje dag och kontrollera sjukdomstecken.
  • Isolera hästar med feber, luftvägssymptom eller neurologiska symptom, och ston som har kastat sitt foster. Tillkalla veterinär för provtagning.
  • Rengör och desinficera utrymmen där kastning skett samt stall med infekterade hästar.
  • Isolering bör hållas i minst tre veckor efter det sista fallet av EHV-1-infektion.
  • Vaccin med indikation mot kastning orsakad av EHV-1 kan ges förebyggande till dräktiga ston enligt tillverkarens rekommendation, vanligtvis i månaderna 5, 7 och 9 i dräktigheten. Skyddseffekten är inte hundraprocentig.
  • Vaccin med indikation mot luftvägsinfektion orsakad av EHV-1 kan ges förebyggande enligt tillverkarens rekommendation, vanligtvis en grundvaccination följt av påfyllnadsdos varje halvår. Skyddseffekten är inte hundraprocentig.
  • Inget vaccin har indikation att skydda mot den neurologiska formen av EHV-1.

Vid luftvägssjukdom med feber, samt vid kastning eller neurologisk sjukdom hos häst

Isolera hästen och tillkalla veterinär för provtagning. Abortformen och den neurologiska formen av EHV-1 är anmälningspliktig.

Läs mer

Virusabort, EHV-1

SVA:s checklista "Om en smitta drabbar stallet" (pdf)

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
Om Bloggen

I Sverige finns en så kallad statsepizootolog, och den ska finnas på SVA. Statsepizootologen ansvarar för frågor rörande epizootier och andra allvarliga infektionssjukdomar hos djur. Här i bloggen "Statsepizootologen kommenterar" tar statsepizootologen upp aktuella ämnen då och då. För närvarande är Karl Ståhl tf. statsepizootolog på SVA.