Gå direkt till innehåll

Statsepizootologen kommenterar

BSE i Frankrike och prionsjukdom på ren i Norge

Statsepizootologen kommenterar ett fall av klassisk BSE (galna kosjukan) i Frankrike och ett fall av prionsjukdom hos ren i Norge. Båda sjukdomarna hör till familjen transmissibla spongiforma encefalopatier, TSE, men är två skilda sjukdomskomplex.

Foto: iStock Photo

Gemensamt för TSE-sjukdomar är att de orsakas av ett så kallat infektiöst protein (PrP) som inducerar en förändring av kroppseget protein till en onedbrytbar struktur. Proteinet ansamlas i hjärnan och leder till neurologiska störningar och död. I TSE-familjen ingår förutom BSE bland andra fårsjukdomen Scrapie, och den hos hjortdjur i Nordamerika påvisade Chronic Wasting Disease, CWD. Hos människa ses Creutzfeldt Jacobs sjukdom, CJD, av både klassisk variant (ärftlig eller överförbar) samt den variant av sjukdomen som orsakats av BSE-infekterat livsmedel, vCJD.

Även om TSE-sjukdomarna hör till samma familj, så finns det olikheter vad gäller ursprung och smittvägar. Det kommer hela tiden fram ny kunskap om sjukdomarna, men trots det är det fortfarande mycket som man inte vet. Vad gäller både BSE och Scrapie förekommer de både i en klassisk form (som för scrapie smittar från djur till djur och för nöt är det varianten som spreds med foder innehållande kött och benmjöl från BSE-sjuka djur) och en spontan form med spontan förändring av proteinerna i hjärnvävnaden hos äldre djur). Situationen för klassisk BSE inom EU har stadigt förbättras. Den officiella statistiken som finns till och med 2013, visar på sju fall totalt det året, varav fem utgjordes av den spontant uppträdande formen. Den fjortonåriga ko som 2006 blev Sveriges första, och hittills enda konstaterade fall, var just en sådan spontan variant. Vilket betyder att smittvägen inte var via foder.

Kulmen på BSE-krisen i Europa nåddes 1992 med över 37 000 konstaterade fall på ett år, varav majoriteten i Storbritannien. Men antal BSE-fall inom övriga EU ökade också efter att det 1989 påvisats 15 fall utanför Storbritannien. Ökningen gick först långsamt men sen i en allt snabbare takt, och var som mest över 1 000 fall år 2002 (se graf). Tack vare ett strikt förbud 2001 att utfordra livsmedelsproducerande djur med kött- och benmjöl (på grund av risk för korskontamination i foderfabriker), är BSE inte längre den fruktade nötkreaturssjukdom den var under 1990-talet då den orsakade en enorm konsumentoro i världen. Men det blir med tiden allt svårare att försvara det viktiga foderförbudet då värdefullt protein inte får användas till djurföda och det historiska minnet är kort. Och de få fall av klassisk BSE med foder som sannolik smittkälla är ofta svåra att utreda. Men visst är det en väckarklocka att det senaste fallet i Frankrike, som hade fått OIE:s klassning som ett land med negligerbar risk, nu har ett fall på en endast fem år gammal ko.

Men Frankrike är inte ensamt om att fortfarande hitta fall av klassisk BSE även om de blir alltmer sällsynta och de fall som hittas är allt oftare av den spontana typ som uppträder hos riktigt gamla individer. Under 2012 hade Spanien och Irland tre fall var av den klassiska formen, och Portugal och Storbritannien två fall var. Orsaken till dessa fall ca 15 år efter att foderförbudet trädde i kraft är svåra att förstå, och det finns anledning att utreda alla möjliga smittvägar för klassisk BSE. Likaså behövs mer kunskap om de spontant uppträdande atypiska BSE fallen kan utgöra en smittrisk om de blir till kött- och benmjöl.

Norge rapporterade i veckan att de hittat en prionsjukdom hos en vuxen vildren från Nordfjella. Eftersom det drabbat ett hjortdjur misstänker de sjukdomen CWD. Flocken består av cirka 2 500 viltlevande djur och det var under märkning av djur med GPS-halsband som det sjuka djuret upptäcktes. CWD har hitintills endast rapporterats från Nordamerika där den inom vissa stater är relativt vanligt förekommande på olika arter av hjortdjur, samt på kanadensiska kronhjortar exporterade till Sydkorea. Sjukdomen har vissa likheter med klassisk Scrapie på får då den sprids från moder till avkomma, mellan djur eller genom nedsmittad omgivning. För CWD uppges att vattenhål är en betydande smittkälla då marken runt blir kontaminerad av smittförande urin.

Enligt ett EU-direktiv 2006 skulle samtliga medlemsstater under jaktsäsongen 2007 undersöka hjortdjur äldre än 18 månader avseende CWD. Sverige testade 195 rådjur, älgar, dovhjortar och kronhjortar och samtliga var negativa för CWD. Resultatet för övriga EU-länder var detsamma och övervakningen gick från denna aktiva satsning till att bli passiv, det vill säga endast kliniskt misstänkta fall undersöks. Vad som ligger bakom det norska fallet är inte klarlagt ännu och uppföljande undersökningar pågår. För andra sjukdomar inom familjen transmissibla spongiforma encefalopatier har man, under den tid intensiv övervakning pågått och bättre metoder tagits fram, hittat de ovan nämnda spontana, atypiska formerna av både BSE och scrapie (NOR98). Dessa varianter av hjärnlidanden ses hos enstaka individer och anses uppkomma spontant hos äldre djur.

 

Kommentar: Ökningen gick först långsamt men sen i en allt snabbare takt, och var som mest över 2 000 fall under åren 2001–2002, för att sedan åter sjunka (se graf).
Kommentar: Ökningen gick först långsamt men sen i en allt snabbare takt, och var som mest över 2 000 fall under åren 2001–2002, för att sedan åter sjunka (se graf).

 

EU önskar hårdare tag mot djursmuggling

En glädjande nyhet är att det nu på EU-nivå har uppmärksammats vilken fara smuggling av hundvalpar utgör. Illegal försäljning av attraktiva raser som chihuahua och fransk bulldog men även labradorer uppges öka stort inom EU. Förutom att smugglingen ofta sker under hemska och djurplågande former innebär den också en ökad risk för spridning av sjukdomar, inte minst rabies.

Foto: iStock Photo

En glädjande nyhet är att det nu på EU nivå har uppmärksammats vilken fara smuggling av hundvalpar utgör. Illegal försäljning av attraktiva raser som chihuahua och fransk bulldogg men även labradorer uppges öka stort inom EU. Förutom att smugglingen ofta sker under hemska och djurplågande former innebär den också en ökad risk för spridning av sjukdomar, inte minst rabies.

Ett skrämmande exempel på hur insmugglade valpar kan bli ”svenskfödda” kom häromdagen till min kännedom. Att smugglade valpar säljs över Internet och andra vägar som borde signalera till köparen att något är fel har länge varit känt. Men nu kommer uppgifter om att det finns smugglare som har nya knep för att föra in omärkta valpar till Sverige för att sedan kunna sälja dom som svenskfödda. Det gör det svårare för den besiktigande veterinären och den omsorgsfulle köparen att genomskåda. Tullverket uppger att det är vanligt att det utländska ID chipet tejpas fast på undersidan av halsbandet och väl inne i landet tas halsbandet av och valpen kan så ID märkas med svenskt chip och säljas som svenskfödda; de uppges då vara väldigt lättsålda och omöjliga att spåra till utlandet. Tullen har även gjort fynd av pass och ifyllda vaccinationshandlingar dumpade i papperskorgar före tullpassage. Tillsammans med passen hittar man oanvända chip med de nummer som finns i passen. Tullen drar slutsatsen att det är enkelt att få tag i både chip och ”in blanco” ifyllda pass i utlandet.  För att stärka intrycket att vapen är född i Sverige har säljaren en digivande tik som får rollen ”som alla valpars mamma” och kan visas upp för hugade valpköpare.

EU-parlamentet uppger i en artikel i Svenska Dagbladet 2016-02-27 att den illegala handeln med hundar omsätter uppemot 5 miljarder svenska kronor per år. För att stävja detta vill EU att medlemsländerna inför register för hundar och katter och etablerar utbyte av information mellan länderna då smuggling misstänks. Eftersom straffsatserna för smuggling är låga idag är det också viktigt att se över straffen.

Hur ska man då som valpköpare kunna genomskåda en oseriös säljare? Det har jag tyvärr inget enkelt svar på. Men genom att läsa och tänka igenom de råd som SVA och som Jordbruksverket har så kan du få göras uppmärksam på de faror som lurar. En svenskregistrerad insmugglad valp betingar ofta samma pris som en svenskfödd valp då ID märkning och vaccinationsintyg är utfärdade av svensk veterinär. Att förhindra smugglingen är sannolikt det enda sättet att skydda köpare från att bli lurade. Och för köpare att vara medvetna om den oseriösa handel som pågår framförallt med de för dagen mest populära raserna. Så var kritisk vid ditt valpköp! 

Läs mer

Att tänka på i samband med köp av hund från Europa

Läs mer hos andra

Jordbruksverket: Undvik smuggeldjur när du skaffar hund! 

Virusabort – hur skyddar man sin häst?

Utbrott av virusabort hos häst, orsakat av ekvint herpesvirus EHV-1, förekommer årligen i Sverige liksom i de flesta länder, eftersom viruset är mycket spritt.

Foto: iStock Photo

Viruset kan ge luftvägsinfektion, kastning (missfall, ”virusabort”) hos dräktiga ston, och i mer sällsynta fall inflammation i hjärna och ryggmärg. Herpesvirus kan ”gömma sig” vilande i kroppen och senare aktiveras vid stress, och smitta vidare. I olika undersökningar av slaktade hästar förekom virus i vilande form hos mellan 60 till 80 procent av slumpvis utvalda hästar.

Årets första kastning orsakad av virusabort har nyligen rapporterats i Sverige. De senaste veckorna har både kastningar och neurologisk sjukdom också rapporterats från hästar i Storbritannien och Frankrike, även hos vaccinerade hästar. Statsepizootologen har därför bett tf statsveterinär Gittan Gröndahl kommentera varför vaccinerade hästar ändå kan bli drabbade och hur man kan skydda sin häst.

Vaccination mot EHV-1 

Vacciner mot EHV-1 finns på marknaden, både sådana som är registrerade att ha effekt mot enbart luftvägsinfektion, och de som har indikation både luftvägsinfektion och kastning. Det är dock svårt att skapa högeffektiva vaccin mot herpesvirus. Viruset har olika mekanismer för att undgå immunförsvaret. Även om hästen har antikroppar mot EHV-1 så kan virus sprida sig i kroppen via blodet. Hästen blir inte heller immun mot nya infektioner speciellt länge efter en naturlig infektion. Den kan bli återinfekterad redan efter två månader.

Vaccinerna mot EHV-1 har därför begränsad skyddseffekt. Därför förekommer det att vaccinerade ston ändå kastar sitt foster vid infektion. Vaccinerna som har registrerats för att vara effektiva mot kastning har i olika studier visat sig ge cirka 60 till 75 procent skydd mot kastning, så vaccination kan ändå bidra till att minska antalet förlorade föl vid utbrott.

Observera att det också finns märken av virusabortvaccin som inte är registrerade för att skydda mot just kastning. En del hästägare använder ändå dessa vacciner till dräktiga ston. Men de vaccinerna är egentligen utformade och testade bara för att hålla nere spridning av luftvägssjukdomen.

Det finns inget vaccin som är registrerat att skydda mot den neurologiska formen av EHV-1, som är den mest ovanliga formen. Vid utbrott av den formen drabbas ofta även vaccinerade hästar.

Dräktiga ston bör i första hand skyddas mot smitta, genom att inte stå tillsammans med resande (tävlande, tränande) hästar och unghästar till exempel, eftersom dessa grupper exponeras för fler smittor.
I år (februari 2016) råder brist på vaccin mot EHV-1 från samtliga tillverkare i Europa. Det innebär att många dräktiga ston förmodligen inte kommer att kunna vaccineras de kommande månaderna, så det blir ännu viktigare att skydda stona mot smitta. Uppdatering 2016-10-24: SVA försöker hålla ett beredskapslager av vaccin mot EHV. Veterinärer kan kontakta SVA på 018-67 43 00 för dagsaktuella uppgifter om tillgång till vaccinet.

Smittskyddsråd för EHV-1

  • Stress kan aktivera en herpesinfektion. Undvik därför stressande situationer för dräktiga ston.
  • Håll dräktiga ston avskilda från unghästar och tävlingshästar.
  • Hästskötaren bör hantera dräktiga ston före övriga hästar och vara medveten om att smitta kan spridas med exempelvis kläder, grimmor och borstar. Det bästa är om separat personal sköter de olika enheterna tävlingsstall, karantänsstall, unghäststall respektive avelsston.
  • Ston bör föla i sin hemmiljö. De ska inte flyttas under sista delen av dräktigheten.
  • Undvik transporter som blandar hästar från olika besättningar.
  • Placera nytillkomna hästar i ett karantäns- eller mottagningsstall några veckor.
  • Kontrollera nytillkomna hästars temperatur varje dag och kontrollera sjukdomstecken.
  • Isolera hästar med feber, luftvägssymptom eller neurologiska symptom, och ston som har kastat sitt foster. Tillkalla veterinär för provtagning.
  • Rengör och desinficera utrymmen där kastning skett samt stall med infekterade hästar.
  • Isolering bör hållas i minst tre veckor efter det sista fallet av EHV-1-infektion.
  • Vaccin med indikation mot kastning orsakad av EHV-1 kan ges förebyggande till dräktiga ston enligt tillverkarens rekommendation, vanligtvis i månaderna 5, 7 och 9 i dräktigheten. Skyddseffekten är inte hundraprocentig.
  • Vaccin med indikation mot luftvägsinfektion orsakad av EHV-1 kan ges förebyggande enligt tillverkarens rekommendation, vanligtvis en grundvaccination följt av påfyllnadsdos varje halvår. Skyddseffekten är inte hundraprocentig.
  • Inget vaccin har indikation att skydda mot den neurologiska formen av EHV-1.

Vid luftvägssjukdom med feber, samt vid kastning eller neurologisk sjukdom hos häst

Isolera hästen och tillkalla veterinär för provtagning. Abortformen och den neurologiska formen av EHV-1 är anmälningspliktig.

Läs mer

Virusabort, EHV-1

SVA:s checklista "Om en smitta drabbar stallet" (pdf)

Fortsatta utbrott av fågelinfluensa i Frankrike

Den 25 november informerade franska myndigheter EU-kommissionen om att en hobbyflock med 32 fjäderfä i Dordogne, i sydvästra Frankrike, konstaterats smittad med högpatogen (aggressiv) fågelinfluensa av typen H5N1. Genom utökat övervakningsarbete har franska myndigheter sedan dess försökt kartlägga utbrottets omfattning och till dags dato (22 december) identifierat fall hos ett 50-tal fjäderfäbesättningar, varav 21 hittills rapporterats officiellt i EU:s rapporteringssystem ADNS. 

Foto: iStock Photo

Samtliga utbrott har rapporterats från de sydvästra delarna av landet, och är orsakade av ett flertal subtyper av fågelinfluensavirus (H5N1, H5N2 och H5N9). Utbrotten har främst drabbat ankor och gäss, men fall hos höns har även rapporterats. Sydvästra Frankrike har en stor och tät fjäderfäpopulation, och inför jul är produktionen av anka och gås särskilt intensiv.

Även om ursprunget till de aktuella utbrotten fortfarande är okänt tyder preliminära analyser på att de aktuella typerna av fågelinfluensavirus är nära besläktade med de lågpatogena H5-virus som av och till cirkulerar i Europa. Det är välkänt att dessa lågpatogena H5-virus kan omvandlas till högpatogena virus när de introduceras till tamfjäderfä. Dessa H5-virus har aldrig förknippats med smitta till människor.

Det finns således inget släktskap mellan de nu aktuella H5-virus och de H5N1-virus av asiatiskt ursprung, med känd zoonotisk potential (det vill säga förmåga att smitta mellan djur och människor), som bland annat orsakade omfattande utbrott i Europa inklusive Sverige 2005/2006.

SVA:s bedömning

I dagsläget finns ingen säker information om utbrottets ursprung, och smittläget bland vilda fåglar är okänt. På grund av årstiden är det dock inte sannolikt med viltfågelförflyttningar norrut från dessa områden. Sverige har inte heller haft någon registrerad handel med levande fjäderfä eller ägg från Frankrike under den aktuella perioden. På grundval av detta bedömer SVA sannolikheten att svenska fjäderfä utsätts för smitta till följd av de pågående utbrotten i Frankrike som fortsatt försumbar.

Figur: Smittförklarade områden avseende HPAI och LPAI i Europa sedan 1 oktober 2015. Källa: SANCO-ADNS
Figur: Smittförklarade områden avseende HPAI och LPAI i Europa sedan 1 oktober 2015. Källa: SANCO-ADNS

Snabb riskvärdering 2015-12-18

Läs mer

Fågelinfluensa

Läs mer hos andra

Aktuella läget för fågelinfluensa från franska myndigheter

Utbrott av fågelinfluensa i Frankrike

Den 25 november 2015 informerades EU-kommissionen av franska myndigheter om att en hobbyflock med 32 fjäderfä i Dordogne, i sydvästra Frankrike, konstaterats smittade med högpatogen fågelinfluensa av typen H5N1. Av de 32 fåglarna hade 22 självdött och resterande fåglar avlivades när smitta konstaterades. 

Foto: iStock Photo

Utbrottets ursprung är ännu så länge okänt, men preliminära analyser visar att det aktuella viruset liknar lågpatogena stammar som påvisas då och då i Europa. Viruset är således inte besläktat med de högpatogena H5N1-stammar som orsakade omfattande utbrott i Europa under 2005/2006 när även Sverige drabbades, och som är av Sydostasiatiskt ursprung.

Det finns i dagsläget ingen information om hur flocken smittats. Besättningen var inte belägen i något viltfågeltätt område och man har i dagsläget inte påvisat smitta bland vilda fåglar i området. I närområdet finns inga kommersiella företag med fjäderfä och Sverige har under den aktuella perioden inte heller haft någon registrerad handel med levande fjäderfä eller ägg från Frankrike.

SVA bedömer sannolikheten att svenska fjäderfä utsätts för smitta till följd av utbrottet som försumbar.

Snabb riskvärdering 2015-12-01

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17
Om Bloggen

I Sverige finns en så kallad statsepizootolog, och den ska finnas på SVA. Statsepizootologen ansvarar för frågor rörande epizootier och andra allvarliga infektionssjukdomar hos djur. Här i bloggen "Statsepizootologen kommenterar" tar statsepizootologen upp aktuella ämnen då och då. För närvarande är Karl Ståhl tf. statsepizootolog på SVA.