Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Mykobakterios hos fisk

Infektioner med mykobakterier,mykobakterios, kan drabba alla sorters fiskar, både salt- och sötvattenlevande i varma tropiska vatten såväl som i kalla vattenområden. Mykobakterios kan också påvisas hos akvariefiskar. Drabbade fiskar uppvisar ofta hudsår, avmagring och granulombildningar i inre organ, dessa granulom är en bildning av en inflammatorisk vävnad som  ofta kan observeras som vitfärgade områden i organen. 

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Bakterier av släktet Mycobacterium är vanligt förekommande i jord och vatten. Ett flertal olika arter av mykobacterium kan infektera fisk, men det är framförallt Mycobacterium marinum, M. fortuitum och M. chelonae som orsakar sjukdom hos fisk.

Symtom

Fiskar med mykobakterie infektion uppvisar oftast hudsår, avmagring och granulombildningar i inre organ. Hos akvariefisk med mykobakterios kan man också observera fjällresning, svullen buk och utstående ögon (exoftalmus).

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Ett flertal arter av Mycobacterium spp kan isoleras från fisk eller vatten. Mycobacterium marinum, M. fortuitum och M. chelonae är de vanligaste arterna som orsakar sjukdom på laxfiskar och akvariefiskar. Dessa arter har också beskrivits vara zoonotiska, dvs kan orsaka sjukdom hos människa, vanligen i form av hudinfektioner.

Infektionsport:

Via fiskens hud, gälar och mag-tarmkanal.

Spridning i djuret:

I huden, gälarna och kroppens inre organ.

Smittvägar:

Via smittat foder och vatten, samt kontaktsmitta mellan fiskar.

Överlevnad:

Hos fiskar med kronisk infektion kan mykobakterierna överleva månader och år. Mykobakterier kan också överleva lång tid i en fuktig omgivningsmiljö.

Provtagning och diagnostik

Diagnostiken baseras på mikroskopiska observationer av syrafasta stavbakterier i inre organ med granulombildningar, efter färgning av histologiska preparat eller utstryk enligt Ziel Neelsen. Mykobakterier är vanligen långsamväxande, upp till flera veckor, och krävande vad gäller odlingsmedium. Ett odlingsmedium som används är till exempel Löwenstein Jensen agar. 

Behandling och profylax

Någon säkert botande terapi finns förnärvarande inte. I förebyggande syfte  är alltid god fiskhållning och hygien de viktigaste faktorerna.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls