Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

West Nile Virus (WNV) hos häst

West Nile virus kan orsaka influensaliknande sjukdom men även utvecklas till svår hjärninflammation hos hästar och människor. Viruset sprids från vilda fåglar med hjälp av myggor, men sprids inte vidare från häst och människa. Det finns inga tecken på att smittan förekommer i Sverige.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Ja
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Europa
Inom Europa förekommer West Nile-virus framförallt i de sydöstra delarna. Fall ses oftast från juli till oktober då vektorerna är mest aktiva, men emellanåt smittas människa och häst även tidigare och senare under säsongen. European Centre for Disease Prevention and Control, ECDC, rapporterade 74 fall hos människor i Italien, Rumänien Grekland, Ungern och ett fall i Österrike under 2014. Från angränsande länder (Serbien, Bosnien, Palestina, Israel och Ryssland) rapporterades 136 fall.

USA
Under 1999 rapporterades för första gången West Nile-virus hos människa och häst i östra USA och inom några få år spreds viruset över landet. Sedan 1999 fram till december 2014 har sjukdomen rapporteras hos 25000 hästar i USA och dödligheten (mortaliteten) har uppgått till cirka 30 procent. Den absoluta majoriteten av fallen inträffade under den stora spridningen 2002 då nära 16000 fall rapporterades. Sjukdomen är inte anmälningspliktig i alla delstater och siffran baseras i dessa delstater på frivilliga rapporter från veterinärer och laboratorier. I USA rekommenderas att vaccination mot sjukdomen ingår i den grundläggande vaccinationsstrategin för hästar i de områden där West Nile förekommer.
Center for Disease Control and Prevention (CDC) rapporterade om 2085 fall hos människa i USA under 2014, framförallt i de mellersta och sydvästra delarna av landet, samt ett 20-tal fall i södra delarna av Kanada.

Symtom

West-Nile virus orsakar feber och kan ge hjärn-/hjärnhinneinflammation. Sjukdomen börjar med feber, 39-40ºC, som kan avklinga för att sedan stiga på nytt. De flesta hästar som drabbas av West Nile-virus får bara övergående feber och tillfrisknar oftast komplikationsfritt. Ungefär en tredjedel av smittade hästar drabbas av neurologiska symtom, vilka karakteriseras av:

  • Plötsliga problem med balans och styrka
  • Hästarna kan vara överaktiva men även slöa
  • Ofrivilliga muskelrörelser i form av darrningar/ryckningar i huden i huvud- och halsregionen
  • Även förlamningar i ansiktet och ett eller flera ben förekommer
  • Insjuknade hästar kan gå i cirklar, bli vingliga och få oförklarlig klåda

Sjukdomen kan vara dödlig. I många fall handlar det om att det inte går att vårda en häst som drabbas av förlamningar och kraftiga neurologiska symtom och därför avlivas de.

Smittämne

West Nile-virus tillhör gruppen Flavivirus. Andra exempel på flavivirus är den fästingburna sjukdomen TBE som vi har i Sverige, samt flertalet exotiska sjukdomar som Japansk encefalit, Denguefeber och Gula febern.

Smittvägar

De naturliga bärarna av viruset är vilda fåglar, vilka är det som upprätthåller smittspridningen i områden där sjukdomen förekommer. Övriga arter förefaller ha så låga virusnivåer i blodet att de inte bidrar till vidare smittspridning via vektorer (infekterade myggor). Smitta sprids inte vid normal direktkontakt utan via stick av just infekterade myggor. Virus kan även spridas mellan människor med blodtransfusioner och organdonationer. I länder där sjukdomen förekommer finns screeningprogram för att undvika att smitta sprids den vägen.

Både häst och människa betraktas som så kallade ”dead end host” vilket betyder att de inte är smittförande (utom i ovan nämnda fall av blod- och organsmitta) och därför inte utgör någon direkt smittrisk för andra hästar eller människor.

Patogenes

Hästen kan smittas om den blir stucken av en infekterad mygga. Inkubationstiden är vanligen sju till tio dagar, men kan sträcka sig från tre upp till femton dagar. Först sker en spridning till lever och njurar där uppförökning av viruset kan ske. Virus angriper sedan nervsystemet hos mottagliga individer och en inflammation i hjärnan (nonpurulent encefalit) utvecklas. Hos häst förblir virusnivåerna i blodet så låga att återinfektion av myggor inte kan ske.

Diagnos

Diagnostiken grundar sig ofta på symtom och att antikroppar mot West Nile-virus påvisas med serologi (ELISA som påvisar tidiga antikroppar, IgM och de antikroppar som kommer lite senare, IgG) i serum. Numera finns även möjligheter att påvisa själva viruset med PCR-analys i ryggmärgsvätska eller obduktionsmaterial.

Provtagning

Antikroppar mot West Nile-virus kan påvisas i serum (blodprovsrör utan tillsats).

Avlidna/avlivade hästar kan provtas vid obduktion. I hjärnvävnad kan virus påvisas med den molekylärbiologiska metoden PCR.

Behandling

Det finns idag ingen fungerande specifik behandling mot West Nile-virus. Sjukdomen hanteras med understödjande behandling i likhet med många andra virussjukdomar.

Isolering

Eftersom en häst som insjuknar av West Nile-virus inte är smittförande finns inga speciella restriktioner.

Stallrengöring och desinfektion

Smitta sprids inte från miljön utan via myggor. Någon specifik stallrengöring är därför inte nödvändig vid eventuella West Nile-infektioner. Viruset är känsligt för uttorkning, ultraviolett ljus och många olika desinfektionsmedel.

Profylax

Vaccin mot West Nile-virus finns men används inte i Sverige på grund av att sjukdomen inte förekommer här. I likhet med övriga sjukdomar som lyder under epizootilagen är det heller inte tillåtet att vaccinera mot West Nile-virus i Sverige. I länder där sjukdomen förekommer och där man känner till att smitta finns hos myggor i omgivningen rekommenderas att hästar vaccineras.

Där smittan finns gäller också att minska förekomsten av myggor och hästars exponering för insektsbett. I aktuella områden rekommenderas att hålla hästar inne under de timmar på dygnet när myggen är mest aktiva, använda sig av myggrepellerande medel och att förse stallets fönster/dörrar med myggnät. För att minska förekomsten av mygg på beten och i stallar rekommenderas att stillastående vatten som dricksvatten i hinkar och kar byts ofta och att krukfat, skottkärror, fågelbad och andra typer av behållare töms så de inte kan utgöra en kläckningsplats för nya myggor.

Prognos

Mortaliteten (dödligheten) för insjuknade hästar är cirka 30 procent. Prognosen för tillfrisknande är dålig hos hästar med kraftiga neurologiska symtom. Hästar som överlever det akuta skedet, kan ofta få kvarstående balans- och rörelsestörningar. Därför väljer man ofta av djurskyddsskäl att avliva hästar med svåra symtom. För många hästar förlöper dock infektionen helt utan symtom eller med enbart feber och de får troligen en livslång immunitet efter tillfrisknandet.

Zoonosaspekt

Infekterade hästar är inte smittförande och utgör ingen risk för andra hästar eller människor.

Vad säger lagstiftningen?

Sjukdomen är anmälningspliktig och lyder under epizootilagen. Epizootisjukdomarna anges i Jordbruksverkets föreskrifter.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls