Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Salmonella hos nötkreatur

Inledning

Salmonellainfektion hos nötkreatur lyder under zoonoslagen. Det innebär att en veterinär som misstänker salmonellainfektion är skyldig att ta prover för analys av salmonella. Vid konstaterad infektion i en nötkreatursbesättning spärras besättningen för att hindra spridning till andra djur eller livsmedel. I praktiken innebär det att inga djur får flyttas till eller från besättningen samt att åtgärder för att hindra spridning av smittan via gödsel sätts in, eftersom djur och gödsel är de två huvudsakliga spridningsvägarna. Det sker även en smittspårning för att utreda var smittan har kommit ifrån och om den har spridits till någon annan besättning. I en spärrad besättning genomförs bekämpning för att få bort infektionen. Spärren lyfts då två provtagningsomgångar som omfattar samtliga djur har genomförts utan att salmonella har kunnat påvisas vid odling samt rengöring och desinfektion av byggnader och aktuella markytor är genomförd.

Förekomst

Sedan år 2000 har antalet nötkreatursbesättningar där salmonellasmitta har påvisats varierat mellan 4 och 13 per år. År 2008 påvisades 21 och år 2009 påvisades 19 besättningar med salmonellasmitta, vilket var mer än förväntat. Därefter har antalet påvisade besättningar varit färre igen. Den tillfälliga toppen kan ha berott på en ökad övervakning. Den vanligast förekommande serotypen (typen av salmonella) är Salmonella Dublin, som är en serotyp anpassad till nötkreatur. Denna serotyp konstateras hos cirka hälften av de nötkreatursbesättningar där salmonella påvisas. Näst vanligast förekommande är Salmonella Typhimurium och en liten andel av besättningarna är smittade med andra serotyper av salmonella.

Så upptäcks infekterade besättningar

Nedan beskrivs när salmonellaprovtagning på nötkreatur sker.

  • Vid kliniska symtom av den typen att det finns anledning att misstänka salmonellainfektion föreskriver lagen att veterinär ska ta prover för salmonellaundersökning.
  • Vid obduktion av nötkreatur sker alltid provtagning för salmonella om djuret är yngre än sex månader. Vid obduktion av äldre djur sker provtagning om sjukdomshistoria och/eller makroskopisk bild ger anledning att misstänka salmonellainfektion.
  • Vid slakt sker stickprovtagning av lymfknutor från djurkroppar. Hur denna stickprovskontroll är upplagt finns beskrivet under övervakning.
  • Vid smittspårning. Det kan ske från infekterade djurbesättningar, infekterade enskilda djur eller människor, vid fynd av salmonella i foderanläggning, inhemska livsmedel, vattendrag etcetera. Om salmonella upptäcks i den rutinmässiga provtagning som genomförs på foderfabriker kan det bli aktuellt med provtagning i besättningar. Det gäller situationer då provtagningsresultaten ger anledning att misstänka att salmonellasmittat foder har levererats till besättningar.

Då salmonella påvisas vid odling spärras besättningen och uppföljande provtagning av samtliga djur i besättningen sker. Fortsatt hantering beror på var och i vilken omfattning salmonella påvisas i besättningen. Spärren lyfts då två provtagningsomgångar av samtliga djur har genomförts utan att salmonella har kunnat påvisas vid odling.

Kliniska symtom

Symtom vid salmonellainfektion hos nötkreatur varierar mycket och i många fall uppvisar infekterade djur inga symtom alls. Det beror bland annat på serotyp, infektionsdos och immunstatus hos djuren som blir infekterade. Symtom som kan ses är diarré, kastningar, feber, nedsatt allmäntillstånd, sänkt foderlust, lunginflammation, ledinflammation, blodförgiftning och död. Det kan vara svårt att uppfatta om sjukligheten i en besättning har ökat, det är därför värdefullt att gå igenom produktionsresultat samt olika nyckeltal som till exempel kalvdödlighet. Dessa siffror kan avspegla förändringar som annars kan vara svåra att uppfatta.

Vanliga serotyper hos nötkreatur 

SALMONELLA  DUBLIN
S. Dublin är den vanligast förekommande typen av salmonella hos nötkreatur, ungefär hälften av svenska nötkreatursbesättningar där salmonella påvisas har S. Dublin. S. Dublin är särskilt anpassad till nötkreatur. Infektionen orsakar ofta klinisk sjukdom och produktionsbortfall i nötkreatursbesättningar. Utländska studier har visat att S. Dublin infektion framför allt orsakar sjukdom och ökad dödlighet hos kalvar. Men samtliga symtom som beskrivits under rubriken kliniska symtom kan förekomma. Danska studier har visat att S. Dublin orsakar sänkt mjölkproduktion, vilket resulterar i betydande inkomstbortfall för drabbade mjölkföretag. 

Introduktion av smittade djur besättningar utan smitta är den viktigaste smittvägen för S. Dublin, men även andra smittvägar kan förekomma såsom indirekt spridning med gödsel via redskap eller personer. Förekomsten av S. Dublin varierar mellan olika regioner i Sverige. Cirka hälften av de S. Dublin infekterade besättningar som spärrats under tidsperioden 1993-2009 är lokaliserade i Kalmar län.

En anonym tankmjölkscreening som utfördes 2013 visade att cirka 2/3 av mjölkbesättningarna med tecken på S. Dublin låg på Öland. Sedan 2012 pågår också ett utbrott av Salmonella Dublin i ett område i Skåne. Studier i Danmark har visat att S. Dublin relativt sällan diagnostiseras på människa, men i de fall människa drabbas orsakar S. Dublin allvarlig sjukdom i högre andel av fallen än vid infektion med andra typer av salmonella.

SALMONELLA TYPHIMURIUM
S. Typhimurium är den näst vanligast förekommande serotypen hos nötkreatur i landet. Till skillnad från S. Dublin är S. Typhimurium inte anpassad till nötkreatur och den är en av de vanligast förekommande serotyperna även på andra djurslag. Nötkreatur infekterade med S. Typhimurium uppvisar inte alltid symtom. När symtom förekommer är det av den typ som beskrivits under kliniska symtom. Smittspridning kan ske genom djurförflyttningar, fodersmitta samt sannolikt även via fåglar och gnagare samt genom indirekt spridning av gödsel via människor, redskap, fordon och miljö. 

Diagnostik

Den svenska salmonellakontrollen baseras på bakteriologi, det vill säga påvisande av salmonellabakterier genom odling. Vid odling kan alla typer av salmonella diagnostiseras och det anses ge liten risk för falskt positiva svar. Forskning kring serologiska undersökningsmetoder för påvisande av antikroppar mot S. Dublin, S. Typhimurium och vissa andra serotyper på nötkreatur pågår på SVA. Antikroppsundersökningar kan komma att bli ett kostnadseffektivt komplement till bakteriologiska undersökningar. Metoden används i dagsläget som komplement till bakteriologiska undersökningar vid smittspårning, vid inköp av djur, för att effektivisera övervakningen och för att effektivisera saneringsarbetet i en infekterad besättning.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls