Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Smittskydd - får

Smittspridning sker oftast genom direktkontakt mellan djur. Foto: Bengt Ekberg/SVA

Smittspridning sker främst på tre olika sätt:

  • direkt genom kontakt mellan djur 
  • indirekt via överföring av smittämnen, till exempel via människor, redskap eller fordon
  • indirekt som luftburen smitta

Överlevnaden av smittämnen utanför djuret varierar men gynnas i många fall av fukt och mörker. Vid låg tillgång till näring för mikroberna (till exempel vid vindburen smitta mellan besättningar) gynnar lägre temperaturer smittspridning eftersom mikroberna då sänker sin ämnesomsättning och därmed ökar sin förmåga att överleva. Vid god tillgång till näring för mikroberna spelar temperaturen inte lika stor roll, men om omgivningen är torr och ren trivs smittämnena sämre.

Vissa sjukdomsframkallande smittämnen finns normalt inte på gården medan andra smittämnen är mycket vanliga och i stort sett omöjliga att helt göra sig av med. Sådana smittämnen måste hållas i schack genom bra skötsel- och hygienrutiner så att de inte erbjuds möjlighet att föröka sig alltför mycket, vilket ytterligare pekar på vikten av att miljön runt djuren skall präglas av en god hygien.

Djurens immunförsvar spelar en för smittskyddet mycket viktig roll. Om immunförsvaret är nedsatt innebär det att djuren blir känsligare för infektioner. Detta innebär att det förebyggande smittskyddet inte enbart innefattar åtgärder som minskar risken för överföring av smitta utan även innefattar åtgärder som stärker djurens immunförsvar.

För att förebygga smittsamma sjukdomar är det viktigt att identifiera åtgärder som:

  1. förhindrar att smitta förs in i en besättning
  2. förhindrar att smitta sprids inom en besättning

1. Introduktion av smitta till en besättning

Risken för introduktion av smitta till en frisk besättning är allra störst vid livdjursinköp. Även andra kontaktvägar mellan besättningar, som till exempel besökare, samutnyttjande av maskiner och att djuren i en frisk besättning kan komma i kontakt med andra djur på bete, kan innebära risk för introduktion av smitta. Även andra rutiner som till exempel gnagarkontroll och kontrollerade foderinköp har också betydelse.

Att inte få in smittämnen till gården uppnås bäst genom att:

  • inte köpa in djur eller återta djur som lämnat besättningen.
  • överväga semin där det är möjligt
  • om djur måste köpas in, tillämpa följande

- karantän i minst tre veckor inklusive träckprov för parasiter samt avmaskning, därefter bör ett uppföljande träckprov tas sju till tio dagar efter avmaskningen för att kontrollera avmaskningens effekt.

- säljande besättning bör ha friska djur fria från CAE/MV och fotröta samt med känd parasitstatus. På mjölkdjur bör en mjölkprovtagning för bakteriologisk provtagning genomföras. Använd gärna hälsodeklaration för livdjur (Gård&Djurhälsan och Fåravelsförbundet). För leverflundra är det viktigt att få ta del av säljarens slakterirapport då denna parasit inte syns vid vanlig träckprovsanalys.

- ha en väl genomtänkt plan för vilka djurkategorier som ska köpas in, hur de ska transporteras till gården och hur de ska slussas in i besättningen.

  • undvika besök
  • vid besök: strikta besöksrutiner (personsluss, gårdsegna kläder/stövlar, möjlighet till handtvätt). Efter kontakt med klövbärande djur utomlands ska det gå 48 timmar före besök på gård i Sverige. Om landet har mul- och klövsjuka ska det går 5 dygn.
  • ha väl fungerande körvägar på gården

2. Spridning av smitta inom en besättning

Risken för spridning av smitta inom en besättning påverkas bland annat av besättningsstorlek samt byggnadslösningar och skötselstrategier, som till exempel gruppering av djur. Generellt kan sägas att smittrycket ökar med ökande antal djur på gården, vilket gör att sårbarheten ökar i större besättningar. Det är därför extra viktigt med förebyggande åtgärder i större besättningar. Exempel på byggnadstekniska åtgärder är byggnadslösningar som innebär möjlighet till omgångsuppfödning eller sektionering inom stallet medan exempel på skötselstrategiska beslut är att inte köpa in djur eller att ha en strikt mjölkningsordning efter juverhälsa. För att förtydliga nyttan av förebyggande smittskyddsåtgärder kan det vara bra att specificera vilken funktion eller effekt man vill åstadkomma med åtgärden. Här nedan specificeras några sådana områden.

Att minimera spridning av smittämnen mellan djur uppnås bäst genom att:

  • tillämpa omgångsuppfödning i så stor omfattning som möjligt, speciellt i extra känsliga miljöer. 
  • hålla ihop grupperna och inte omgruppera eller föra in nya djur för ofta
  • inte ha för många djur på liten yta
  • avskilja sjuka djur ifrån friska djur
  • ha avdelningsegna redskap
  • ha stöveltvätt och handtvätt på strategiska platser, till exempel mellan avdelningar
  • sköta djurgrupper i känslighetsordning med känsligast först
  • ha inspektionsgångar som gör det lätt att se till djuren
  • ha väl fungerande logistik för körvägar för foder, strö etcetera inom gård

Att minimera möjligheterna för smittämnen att växa till uppnås bäst genom att:

  • regelbundet genomföra stallrengöring i tömda stallenheter
  • ha god hygien (rent och torrt) runt djuren året runt, särskilt runt utfodringsplatser
  • använda byggnadsmaterial med god sanerbarhet
  • ha väl fungerande ventilation
  • betesrotation

Att maximera immunförsvarets effektivitet uppnås bäst genom att:

  • ge djuren en stressfri miljö
  • erbjuda djuren en god närmiljö och en god termisk komfort
  • ta extra god hand om unga djur och moderdjur runt födsel/förlossning, särskilt viktig är råmjölkstillförseln
  • ge djuren foder och vatten av god kvalité och tillräcklig mängd
  • vaccinera mot klostridios och vid behov och fastställd diagnos även mot pasteurella/mannheimia

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls