Elakartad lungsjuka hos gris

Andra sjukdomsnamn: Actinobacillus pleuropneumoniae

Gris

Elakartad lungsjuka kan orsaka allvarliga lunginflammationer hos grisar. Vanligen ses dock en kronisk form utan tydliga tecken på klinisk sjukdom där pleuriter registreras vid slakt. Smittan är vanligt förekommande i svenska grisbesättningar.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som vare sig epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga.

Epizootisjukdom: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället. Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att genast anmäla misstanke om epizootisjukdom.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Smittämne och smittvägar

Typiskt utseende vid obduktion av gris med akut sjukdom. Foto: Bengt Ekberg/SVA

Elakartad lungsjuka och pleuriter orsakas av en gramnegativ bakterie, Actinobacillus pleuropneumoniae (APP). Det förekommer flera olika varianter av bakterien, så kallade serotyper. I Sverige är serotyp 2 vanligast. Vid akut sjukdom sprids bakterien mellan grisar i samma utrymme genom aerosol som utsöndras via luftvägarna. Kroniskt infekterade grisar bär ofta bakterien i tonsillerna under lång tid och kan således smitta naiva djur.

Klinisk bild

Grisar som insjuknar i elakartad lungsjuka upphör att äta, får hög feber, inte sällan över 41° C, hosta och andnöd. Ibland kan blodtillblandat nässekret ses. Sjukdomsförloppet är ofta mycket snabbt och grisar kan dö bara några timmar efter att de infekterats. Sjukdomen kräver snabbt insättande av behandling.

Provtagning och diagnostik

Diagnos ställs vid obduktion genom bakteriologisk odling från typiskt förändrad lungvävnad från akut sjuka grisar. Bakterien kräver särskilda betingelser vid odling men går däremot sällan att isolera från kroniska pleuritförändringar. På besättningsnivå kan diagnos ställas genom att mäta halterna av antikroppar i blod.

Behandling och förebyggande åtgärder

Sjuka djur ska behandlas med antibiotika genom injektioner av enstaka sjuka grisar. Vid större utbrott då många grisar är drabbade kan en hel grupp behöva behandlas via fodret eller vatten. Viktiga förebyggande åtgärder är tillämpandet av strikt omgångsuppfödning samt att tillse att ventilationen fungerar optimalt. Vaccination mot sjukdomen är också möjlig.