Ja. Under 2021-2023 (eventuellt även 2024) genomförs en ny nationell screening för rävens dvärgbandmask. Spillning/tarm från cirka 3 000 rävar ska samlas in och analyseras på SVA. Detta finansieras av Jordbruksverket. Resultaten av tidigare undersökningar redovisas på SVA:s webbplats.
Nej. I naturen finns frilevande maskar, nematoder. De flesta nematoder är inte parasiter, och innebär ingen risk. Rävens dvärgbandmask lever inne i värddjur, helst hunddjur som räv och hund. De är 1,5 till 4,5 mm långa och vanligtvis döda när de kommer ut med värddjurets avföring.
Det finns bara enstaka studier där man metodiskt sökt efter rävens dvärgbandmask hos lodjur eller björn. Parasiten har hittats hos lodjur, men det är ifrågasatt om den kan producera infektionsdugliga ägg. Hos björn har den inte hittats.
Ja. Hos vattensorkar och andra lämpliga mellanvärdar utvecklas blåsorna i levern (alveolär echinocockos) snabbt. De dör vanligtvis av leverskadorna inom tre till sex månader. Hos andra arter av smågnagare tar det lite längre tid, men infektionen brukar vara dödlig.
Nej. Vildsvin är en dålig mellanvärd. Cystor kan börja utvecklas i vildsvinets lever, men utvecklingen stannar av efter ett tag. De når aldrig köttet.
Rävens dvärgbandmask sprids i naturen genom att mikroskopiskt små ägg kommer ut med avföringen från smittade rävar. Mellanvärden, oftast en sork, får sedan i sig äggen genom munnen. Därefter utvecklas parasitcystor i inre organ. Om sorken äts upp av en räv, kan nya vuxna bandmaskar utvecklas i rävens tarm. En illustration av livscykeln för rävens dvärgbandmask finns på SVA:s webbplats.
Ja. Infektionsdugliga ägg kan finnas såväl i pälsen som i tarmen. Äggens överlevnad beror på temperatur och fuktighet. I sval och fuktig miljö överlever de flera månader och kan tåla att frysa. I torka och värme överlever de bara någon dag.
Nej, idisslare är inte mellanvärdar för rävens dvärgbandmask.
Nej, som slutvärd uppvisar smittade hundar/katter inga sjukdomssymptom av att ha masken i tarmen. Enstaka fall finns rapporterade där hunden fungerat som en mellanvärd och blivit sjuk av att ha en blåsmask i levern.
Ja.
Mot rävens dvärgbandmask bör man i första hand välja ett preparat som innehåller prazikvantel.
De smittas genom att äta infekterade smågnagare. De kan inte smittas av att äta, nosa eller slicka på andra hundars eller rävars eller katters avföring eller urin.
Nej. SVA gör inte någon generell undersökning avseende dvärgbandmask hos smågnagare. För den generella viltsjukdomsövervakningen är det dock välkommet att du rapporterar in till SVA om en ökad förekomst av döda smågnagare, eller andra vilda djurslag, noteras inom en kortare tidsperiod.
Ja. Varg kan, liksom räv och hund, fungera som huvudvärd för rävens dvärgbandmask. Vargen kan bära på parasiten utan att bli sjuk. Parasitens ägg kan då spridas via avföring i naturen. Vargen jagar i första hand andra bytesdjur än sork och är därför inte viktig för dvärgbandmaskens livscykel. Ingen av de vargar som SVA hittills har undersökt har varit smittad med rävens dvärgbandmask.
Nej. Katt är en dålig värd för rävens dvärgbandmask. Däremot kan utekatter behöva avmaskas mot andra arter av bandmask.
Hundar som äter smågnagare i smittat område kan infekteras med dvärgbandmask. Dessa hundar kan avmaskas med prazikvantel regelbundet. Tänk på att hundar även kan rulla sig spillning från räv och då få ägg av dvärgbandmask i pälsen.
Ja. Flera gnagararter kan fungera som mellanvärdar, men de har olika stor betydelse för smittspridningen. I Sverige vet vi att vattensork och åkersork kan fungera som mellanvärdar.
Nej. Flertalet av de mårdhundar som avlivats inom ramen för mårdhundsprojektet har provtagits. De har alla varit negativa.
Ja, du bör använda handskar och ha god handhygien men inte för risken att smittas av rävens dvärgbandmask utan som skydd mot andra smittor
Nej. Du smittas inte av gnagare men bör ändå använda handskar på grund av risk för andra smittor. Smittan finns i rävbajs.
Resistensutveckling mot läkemedel går aldrig att utesluta, men man har använt prazikvantel i t.ex. Tyskland på detta sätt i flera decennier och ingen resistens har setts än.
Ja, men grävling smittas sällan och är en dålig huvudvärd för parasiten.
Bland de sopor som går till förbränning.
Om du är orolig kan du minska risken för för att bli smittad av din hund genom att avmaska den var tredje vecka. Avmaskningsmedlet ska innehålla prazikvantel. Genom god handhygien kan man minska risken för att få i sig parasitägg i samband vistelse i naturen.
Om katten får gå lös ute i smittat område kan man avmaska den var tredje vecka.
Nej. Smitta till hund sker enbart genom att hunden äter en smittad sork.
Nej. Smitta till hund sker enbart genom att hunden äter en smittad sork.
Nej. Rävars avföring/urin smittar inte en hund. Smitta till hund sker enbart genom att hunden äter en smittad sork.
Ja. Avmaskning med prazikvantel var tredje vecka förhindrar att ägg av dvärgbandmask kommer ut med hundens avföring. Hunden kan dock rulla sig i bajs från smittad räv och på så sätt få maskägg i pälsen.
Ja men det kan det inte uteslutas att den kan äta en smågnagare då.
Nej. Hundar i smittade områden kan avmaskas regelbundet. Om man misstänker att hunden, i smittat område, har rullat sig i rävträck kan det vara lämpligt att tvätta hunden och att använda skyddshandskar när man gör det. Men att rutinmässigt tvätta hunden efter varje gång den varit ute är inte en rekommendation.
En hund i ett smittat område kan ha parasitägg i pälsen om den äter gnagare. Äggen skulle sedan kunna smitta människan via händer och mun då man kelar med hunden.
Om hunden rullar sig i träck från en infekterad räv eller hund kan den få maskägg i pälsen. Dessa kan smitta människa. Duscha och schamponera hunden för att avlägsna eventuella ägg i pälsen. Använd handskar. Tvätta händerna noggrant.