Populärvetenskapligt om juverhälsa
Sista inlägget från mastitkonferensen i Nantes
Sista sessionen, sista dagen handlade om olika erfarenheter av att jobba med mastitkontrollprogram.
Den inleddes av Hari Kumar från Indien. I Indien som har 15,4 miljoner mjölkproducenter äger 95 procent av lantbrukarna bara en till två kor. Enligt olika studier från Indien ses upp till 80 procent subkliniska mastiter och upp till 30 procent kliniska. Bufflar är också en mycket viktig del av Indiens mjölkproduktion. Det är svårt att hantera kronikerna eftersom det är i princip omöjligt att slakta kor i Indien. Antibiotika är mycket lättillgängliga och vem som helst kan köpa. Det nystartade juverhälsoprogrammet bygger på CMT-paddling. Gårdar med höga värden ombeds ge sina kor oralt tillskott av trinatriumcitrat (ett salt av citronsyra) som enligt Dr Kumar har gett bra resultat. De har också jobbat mycket med filmer, gårdsträffar och informationsmaterial. Celltalet mätt med CMT har minskat sedan projektet startade. De jobbar också en del med etnoveterinärmedicin där traditionella örter och metoder används. Ett mycket intressant och annorlunda föredrag (ett av mina förslag i organisationskommittén).
Sedan gick vi över till något helt annat. Snorri Sigurdsson från Seges i Danmark berättade om utvecklingen av robotmjölkning (AMS) i Norden samt lite annan statistik. Han inledde med att berätta om det nordiska samarbetet, genom NMSM (nordiska mejeriorganisationen), och varför det är så viktigt. Norge har flest antal gårdar, Island minst antal och Danmark producerar mest mjölk och har störst besättningsstorlek. Flest gårdar med AMS i Norge, men högst andel AMS i Sverige där en fjärdedel av besättningarna har robot. Danmark har flest AMS-enheter. Robotarna ökar fortfarande i Norge, Island och Finland men har planat ut i Danmark och Sverige.
Finola McCoy från Irland berättade om CellCheck, det irländska nationella juverhälsoprogrammet. Projektet, som beror på ett ökat celltal på Irland, ska hålla på till 2020 och ska leda till att 75 procent av besättningarna ska ha ett tankcelltal under 200 000 celler/ml. Irland har 1,25 miljoner mjölkkor och 17 000 besättningar. Medelbesättningen har 64 kor. Driften är betesbaserad (240 dagar på bete). I projektet jobbar man med beteendeförändringar och har knutit beteendevetare till projektet. De jobbar med belöningar där de bästa gårdarna får pris och med information i form av ett månatligt nyhetsbrev samt fokusgrupper. Lantbrukarna kan också göra kostnadsberäkningar på nätet. Lite som det svenska celltalsprojektet med celltalsakuten. Men mycket snyggare förpackat måste medges. Hittills har projektet varit framgångsrikt med en stadig minskning av celltalet.
Nu laddar dessvärre min dator snart ur så de tre sista föredragen om mastithälsoarbete i Italien, Kanada och Frankrike får vi ta någon annan gång.
Tack för mig för denna gång!
Prenumerera på bloggen
Här bloggar Charlotta Fasth, Ylva Persson och Karin Persson Waller vid SVA om juverhälsa.