Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Klostridios/Gasbrand hos get

Klostridios är den vanligaste klostridiesjukdomen hos get och förekommer ganska ofta i Sverige. Geten är en buskätare och får den inte sly så kan den vara väldigt känslig för foderbyten och höga kraftfodergivor. Diarré hos get är alltid en varningssignal.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Andra namn: Enterotoxemi, pulpanyresjuke (norska), pulpy kidney disease, infektion med Clostridium perfringens typ D.

Förekomst

Klostridios är en relativt vanlig sjukdom som drabbar getter i alla åldrar särskilt i besättningar som inte utfodrar med sly och/eller besättningar med höga kraftfodergivor. Den kan också uppkomma efter tvära foderbyten, särskilt vid ökade kraftfodergivor till lakterande djur. Klostridios kan uppträda som enstaka fall eller drabba flera djur. Hos får är gasbrand vanligast hos lamm, men hos get är den vanligare hos vuxna, ofta lakterande, djur.

Symtom

Sjukdomsbilden skiljer sig lite från gasbrand hos får. Diarré hos get är alltid en varning om att geten kan ha klostridios. Men perakut död förekommer också, särskilt hos killingar. Om man hinner se något kan killingarna visa kraftiga koliksymtom, kraftigt påverkat allmäntillstånd och vattnig profus diarré samt feber upp emot 40,5°C. De hos lamm så vanliga liggande kramperna är ovanligare hos killing, som vanligtvis bara snabbt blir svaga och blir liggande till dess medvetslöshet och död inträffar.

I enstaka fall kan även vuxna mjölkgetter drabbas av den perakuta formen med liknande symtom

Den akuta formen uppvisar en liknande bild, men symtomen är lindrigare och förloppet är längre, kanske tre till fyra dagar. Avföringen blir lösare och lösare och blir till slut profust vattnig. Geten blir dehydrerad och acidotisk och kan nu visa tecken på kraftiga buksmärtor med ljudliga skrik. De flesta drabbade djur dör.

Den kroniska formen, slutligen, har ett ytterligare förlängt förlopp. Under en tidsperiod av fyra till fem dagar upp till flera veckor uppvisar det drabbade djuret perioder med lösare avföring eller mer vattning diarré, nedsatt aptit och stört allmäntillstånd. Djuret magrar av och mjölkproduktionen sjunker. Utan insatta åtgärder dör geten i symtom som liknar den perakuta formen.

Differentialdiagnoser

Diarré hos killingar orsakade av andra bakterier, virus och parasiter, endoparasiter hos vuxna getter, förgiftningar.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Clostridium perfringens typ D.

Infektionsport:

Finns normalt i tunntarmen.

Spridning i djuret:

Snabb förökning av bakterien när det finns större tillgång på kolhydrater än vanligt. Bakterien producerar toxin (framför allt epsilon-toxin) som är nekrotiserande och neurotoxiskt. Toxinet påverkar permeabiliteten i kärlen och ger ödem och vävnadsnekros i bland annat hjärna och njure. Dessutom påverkas permeabiliteten i tarmslemhinnan vilket underlättar upptag. Geten får ofta en nekrotiserande enterokolit med haemorrhagiska och fibrinösa inslag. Vätska dras till tarmen och diarrén blir profus.

Smittvägar:

Smittar inte från get till get.

Immunitet:

Hinner inte utvecklas.

Överlevnad:

Finns i den normala tarmfloran.

Inkubationstid:

Symtom ses några dagar efter intag av energirikt foder.

Provtagning och diagnostik

Kliniska symtom.

Obduktion så snabbt som möjligt.

Eventuellt ses glukos i urinen.

Påvisande av Cl. perfringens med bakteriologi och toxintypning av epsilontoxin med PCR.

Behandling och profylax

Behandling av den perakuta formen är utsiktslös. Den akuta formen kan eventuellt behandlas med en snabbt insatt behandling med elektrolyter och bikarbonat tillsammans med NSAID samt foderbyte enligt nedan. Vid kronisk form ändras utfodringen och eventuellt ges elektrolyter. Bikarbonat kan verka buffrande i våmmen.

Vid utbrott: Sätt de kvarvarande getter på mager utfodring. Sedan successiv övergång till näringsrikt foder igen. Minska kraftfodergivorna påtagligt. Ge sly.

Vaccination: Flera vacciner mot Cl. perfringens typ D finns. Effekten är dock sämre än för får. För information: SVA växel 018-67 40 00.

Förebygg klostridios genom att ge små kraftfodergivor. Undvik snabba foderbyten. Ge sly. Spannmål ska vara hel, inte krossad eller mald. Om getterna visar tecken på diarré, är det viktigt att omedelbart minska på mängden kolhydrater. 

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls