Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Kaninpest

Kaninpest orsakas av ett virus (myxoma virus) och drabbar båda vilda och tama kaniner. Vanliga symtom inkluderar en varig ögoninflammation och svullnader runt ögon och könsorgan och på öronen. Sjukdomen finns i södra Sverige och förekommer året runt.   

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Orsak: Myxoma virus (Leporipox virus)
Arter: Kanin
Spridning: Direktkontakt, insekter eller hudparasiter
Utbredning: Södra delarna av Skandinavien
Årstidsförekomst: Hela året 

Kaninpest, eller myxomatos, är en virussjukdom som under naturliga förhållanden bara drabbar kaniner. Den har ingenting att göra med harpest. Sjukdomen uppträder som epizootier med mycket hög dödlighet och drabbar främst kaninstammarna då dessa är mycket täta, och man finner då blinda, döende eller döda kaniner i stora antal.

Kaninpesten upptäcktes i slutet av 1800-talet i Sydamerika. Genom mänsklig försorg importerades sjukdomen till Frankrike på 1950 talet, där den släpptes loss bland vildkaniner i avsikt att utrota dem. Med samma avsikt importerades sjukdomen även till Sverige (Skåne och senare Gotland). Till en början var dödligheten mycket hög - över 99 procent. Efter en tid ses en anpassning till smittämnet, och dödligheten sjunker. Idag förekommer sjukdomen lokalt vissa år, i täta djurstammar.

Smittade kaniner insjuknar i allmänhet efter en till två veckor. De första symtomen är att ögonen svullnar och ett förtjockat, ofta varigt, tårflöde uppträder. Huden kan svälla, framför allt runt ögon, nos, mun och könsöppning.

Vissa sjuka djur dör tidigt till följd av allmäninfektion eller genom utmärgling då de inte kan skaffa föda. Vanligast är dock att djuren på grund av sin blindhet och nedsatta kondition blir ett lätt byte för rovdjur.

Sjukdomen drabbar både vilda och tama kaniner. Viruset sprids antingen genom direktkontakt eller via insekter eller fåglar. Då sjukdomen sprids genom direktkontakt fås en långsam utbredning, medan smitta via insekter eller fåglar gör att sjukdomen ”hoppar” till nya områden.

För att skydda sina tamkaniner mot sjukdomen finns ett vaccin tillgängligt.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls