Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Exotiska idisslare

De svenska lantbruksdjuren har utökats med exotiska idisslare som bison, jak och vattenbuffel.

Jak-tjur i färgen golden. De flesta jakarna i Sverige är svarta. Foto: Tomas Bergström, Pålsboda.

Dessa produktionsdjur kommer från andra förhållanden och ekosystem än de svenska och ställer därför andra krav på skötsel och utfodring. De kan också vara känsliga för sjukdomar som finns bland svenska djur men som de nya inte sedan lång tid har anpassat sig till. Importer av livdjur innebär alltid risk för införsel av smittor. Nya djurslag ställer krav på kunskaper hos djurägare och veterinärer.

The [water] buffalo is a very quiet and intelligent animal, domestic but rustic, faithful and friendly, rich in history, …” Så beskriver forskaren och buffelkännaren Antonio Borghese sitt favoritdjur, som han har studerat i över 30 år.

Vattenbuffel i Sverige. Foto: Ängsholmens Gårdsmejeri

 

Vattenbufflar av flodtyp i Pakistan. Foto: SVA/Kerstin de Verdier

Vattenbuffeln (Bubalus bubalis) är släkt såväl med vanliga kor (nötkreatur) som med jak, amerikansk bison, visent, Gaur och den vilda afrikanska buffeln. Domesticeringen av vattenbuffeln ägde rum för ca 5000 år sedan, alltså betydligt senare än för nötkreaturen som blev tamdjur för cirka 10 000 år sedan. Fortfarande finns det vilda vattenbufflar.

Tama vattenbufflar är av flod- eller träsktyp och det finns en mängd olika raser. Träskvattenbuffeln är lättare och används traditionellt – även i nutid - mest som dragdjur i risfält och för transporter i Sydostasien (”kinesisk traktor”). Flodvattenbuffeln är tyngre och framför allt används som mjölkdjur i Indien och Pakistan. Typerna kan korsas med varandra och variationen i hornens form är stora.

Idag finns runt 168 miljoner vattenbufflar i världen och av dessa finns mer än 95 % i Asien. En halv miljon (0,3 %) finns i Europa i bland annat Italien, Rumänien och Bulgarien.

I Sverige finns ett 80-tal vattenbufflar på en handfull gårdar, mest medelhavsrasen. De används främst för mjölk- och köttproduktion i kombination med naturvård. Mjölken har högre torrsubstans, fett- och proteinhalt än komjölk; 4,5 liter buffelmjölk räcker till ungefär 1 kg mozzarella-ost. Köttet påminner om nötkött till smaken, är i regel mörkare rött till färgen och magrare med mindre marmorering (insprängt fett i muskeln).

Vattenbufflar i Sverige. Foto: Ängsholmens Gårdsmejeri

Att vattenbuffeln är ett djur som hör ihop med vatten märks bland annat på att de har en hårrem som tål fukt bra och de utsöndrar en fet olja på huden. De simmar och dyker bra - och betar vattenväxter på botten! – och deras svansar är långa och mycket rörliga. Klövarna är stora och flexibla och vikten fördelas också på lättklövarna vilket ger stor bärighet i våt terräng, ungefär som älgens. De är temperaturkänsliga (framför allt för hög värme) och tar gärna ler-bad, som de själva skapar. I Sverige kan de hållas i kall lösdrift även under vintern om liggytan är torr. Jämfört med nötkreatur har de en stark rangordning inom flocken.

Före importer av vattenbufflar till Sverige rekommenderas (förutom kontakt med Jordbruksverket) kontakt med SDS (Svenska Djurbönders Smittskyddskontroll) genom Ebba Suneson (ebba.suneson@gardochdjurhalsan.se, telefon 0498-28 39 82).

Besättningar med vattenbufflar rekommenderas att bli medlemmar i Gård & Djurhälsans nöthälsoprogram; kontakt: Virpi Welling (virpi.welling@gardochdjurhalsan.se, telefon 018-16 75 05).

För hälsofrågor om vattenbuffel går det också bra att kontakta idisslarveterinär på SVA, telefon 018 - 67 40 00 (vxl).

Sjukdomspanorama

Vattenbuffel i Sverige. Foto: Ängsholmens Gårdsmejeri

Vattenbufflar i Sverige kan drabbas av många av nötkreaturens endemiska smittämnen; till exempel rotavirus, ovint herpesvirus 2 (OvHV-2/MCF-virus), Salmonella, stora leverflundran (Fasciola hepatica), Cryptosporidium, Giardia, Neospora, Babesia, och Chorioptes (skabbkvalster). Psoroptes-skabb är vanligt i många länder, dock ej Sverige. Vattenbuffeln har ett eget artspecifikt coronavirus som är nära släkt med nötkreaturens. Vattenbufflar kan härbärgera spolmask (Ascaris).
Importerade vattenbufflar kan bära med sig anmälningspliktiga smittämnen, till exempel IBR/IPV-virus, buffelpoxvirus, BVD-virus, Brucella abortus, Chlamydophila, Leptospira, Coxiella burnetii (Q-feber), Mycobacterium bovis (bovin tuberkulos), och troligen även M avium spp paratuberculosis (paratuberkulos).

Hälsovård

Aktuella områden för hälsovård är utfodring (inklusive mineral- och spårämnen, samt hullbedömning); kalvningsproblem, kvarbliven efterbörd, kalvsjukdomar, juverinflammation; betesparasiter; hudproblem.

Kliniska data

Vikt: cirka 500 kg
Livslängd: upp mot 30-40 år
Könsmognad: cirka 1,5 år (kvigor), cirka 3 år (tjurar)
Brunstcykel: 21 dagar
Dräktighet: 300-340 dagar
Kalvens födelsevikt: cirka 35-40 kg
Juver: fyra spenar

Referenser

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls