Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Mykoplasma hos alpacka och lama

Mycoplasma haemolamae är en unik blodparasit hos alpacka och lama. Den har inte påvisats i Sverige. 

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

M haemolamae påvisades första gången 1988 i Nordamerika och finns i de flesta länder där sydamerikanska kameldjur hålls. Prevalensen varierar mellan 10 och 20 procent. Om en infekterad alpacka/lama påvisas är det troligt att hela flocken är smittad. Alpackor/lamor i alla åldrar kan drabbas, inklusive nyfödda. I Sverige har M haemolamae inte påvisats.

Symtom

M haemolamae ger ofta symtomlösa infektioner. Den kan ge upphov till feber, anemi, påverkat allmäntillstånd, dålig tillväxt/avmagring. Dödsfall förekommer.

Differentialdiagnoser

Andra orsaker till anemi, som Haemonchus. Andra orsaker till avmagring/dålig tillväxt, som tarmparasiter.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

M. haemolamae är en gramnegativ bakterie som saknar cellvägg. Den är nära släkt med Anaplasma spp. M haemolamae räknas nu som en rickettsie men klassificerades tidigare som en protozo (Eperythrozoon spp).

Infektionsport:

M haemolamae fäster vid röda blodkroppar.

Smittvägar:

Smittvägen är inte känd. Blodsugande insekter kan spela en roll. Smitta från mor till unge förekommer troligen.

Överlevnad:

M haemolamae har sannolikt dålig överlevnad utanför alpackan/laman.

Provtagning och diagnostik

EDTA-blod för PCR.

(Blodutstryk beskrivs i litteraturen).

Obduktion.

Behandling och profylax

Alpackor/lamor med bra immunförsvar kan hålla infektionen i schack trots att M haemolamae finns kvar i kroppen. Eftersom mykoplasmer saknar cellvägg är de inte penicillinkänsliga. Behandling med annan antibiotika har ofta dålig effekt, och många djur förblir bärare av infektionen. Oxytetracyklin trycker ner infektionen men eliminerar den inte. De förebyggande åtgärderna är viktigast: Undvik inköp av djur som kan vara smittade.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls