Infektiös pankreasnekros (IPN) hos laxfisk och ål

Fisk

Infektiös pankreasnekros är en anmälningspliktig virussjukdom som angriper laxfiskar. Sjukdomen delas in i sju genogrupper, där samtliga utom genogrupp 2 (tidigare serotyp ab) ingår i epizootilagstiftningen.

Anmälningspliktig :

Epizooti :

Zoonos :

Nej

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som vare sig epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga.

Epizootisjukdom: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället. Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att genast anmäla misstanke om epizootisjukdom.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Sjukdomen är vanligt förekommande i hela Europa, inklusive våra grannländer och kan orsaka stora problem och höga kostnader i sättfiskodlingar. I Sverige förekommer den för laxfiskar milda varianten genogrupp 2 i kustzon samt en udda variant av genogrupp 6 av okänd patogenicitet som påvisats på vildfisk från Vänern. Den mest aggressiva varianten av IPN som hittills upptäckts, genogrupp 5, har påvisats i Sverige vid några få tillfällen.

Symtom

Sjukdomen ger sig vanligen till känna i form av plötslig dödlighet bland fiskyngel. Beroende på genogrupp och fiskart kan dödligheten variera mellan 10-90 procent. Genogrupp 2 orsakar till exempel max 10 procent dödlighet på lax men kan orsaka allvarlig sjukdom med <75 procent dödlighet på ål. Fisken uppvisar yttre symtom som mörkfärgning av huden och svullen buk. Häftiga korkskruvsliknande simrörelser är karakteristiskt. Öppnar man fisken ser man ofta blödningar i bukfett och inre organ. Mag-/tarmkanalen kan vara fylld med ett vattnigt sekret. Fiskar som överlevt infektionen blir vanligen symtomfria smittbärare.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Infektiös pankreasnekrosvirus (IPNV), genus Aquabirnavirus i familjen Birnaviridae.

Infektionsport:

Vatten, vid lek, vektorer.

Spridning i djuret:

Allmän infektion.

Smittvägar:

Sjukdomen kan överföras både mellan fiskar (horisontell överföring) och från föräldradjur till avkomma (vertikal överföring). Många fiskarter kan infekteras subkliniskt och därmed medverka till spridning av virus. Dessutom kan musslor, snäckor och kräftdjur samt predatorer som fåglar och fiskande däggdjur agera vektorer för smittan.

Överlevnad:

Viruset är mycket motståndskraftigt och överlever i både söt- och saltvatten, tål frysning i månader och intorkning i veckor.

Provtagning och diagnostik

Vid misstanke på förekomst av sjukdomen ska länsveterinär eller Jordbruksverket informeras. Det är viktigt att all utrustning som varit i kontakt med smittad fisk eller den smittade fiskodlingen saneras och desinficeras. Inga besök på annan fiskodling får utföras samma dag.

För diagnos kontakta SVA för detaljerade instruktioner. Möjliga prover att skicka kan vara:

Levande eller nydöd fisk (kyld)
Eller aseptiskt prov från njure, mjälte och hjärta eller hjärna, placerat i virusmedium för transport.

Prover skickas till SVA, sektionen för fisk. Skriv vilken sjukdom du misstänker och informera laboratoriet i förväg om att prov är på väg. Provsvar kan ta upp till 3 veckor beroende på diagnostisk metod.
I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.

Behandling och profylax

Någon verksam terapi mot sjukdomen finns inte men flera olika typer av vaccin är under tillgängliga, eller under utveckling, men använda inte i någon större omfattning. I Norge avlar man på IPN-resistent fisk.