Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Gäddbandmask - Triaenophorus spp hos fisk

Triaenophorus är bandmaskar som har gädda som huvudvärd. Som fullvuxna lever de i tarmen hos gädda.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Triaenophorus spp är bandmaskar som har gädda som huvudvärd, övriga fiskar som mellanvärd och som förekommer i både sött- och bräckt vatten i tempererade områden som Europa och Nordamerika.

Den vuxna parasiten är lokaliserad i gäddans tarm där den producerar stora mängder ägg som kommer ut med fiskens avföring. Äggen utvecklas till coracidier som infekterar hoppkräftor (copepoder) och utvecklas vidare till så kallad. procercoider. Med hoppkräftorna överförs parasiten sedan till fisk och utvecklas till plerocercoider, larvstadiet, som kan vara 10 cm långa. Fisken blir då mellanvärd. När gäddan äter upp en fisk som infekterats med plerocercoider av Triaenophorus, utvecklas den vuxna bandmasken i gäddans tarm. Den vuxna masken kan bli runt 30 cm lång, men verkar inte ha någon negativ effekt på gäddans hälsotillstånd.

Det finns minst två arter av gäddbandmask, T. nodulosus och T. crassus som har olika fiskarter som mellanvärd och återfinns i skilda organ.

T. nodulosus finner man ofta inkapslad som vita cystor, så kallad dynt, i levern på abborre, lake med flera arter. Cystorna påverkar leverns funktion och därigenom fiskens kondition om fisken är kraftigt infekterad.

T. crassus kan påträffas som långa vita trådar i muskulaturen hos laxfiskar som sik, siklöja, regnbåge med flera arter. Larverna ligger som nystan, oftast intill ryggfenan på fisken. Fiskarna smittas på våren, i strandnära vatten, strax efter islossningen. Fiskens hälsa påverkas inte nämnvärt vid ringa infektioner.

Symtom

Parasiten kan orsaka cystbildning, missfärgning och vävnadsdöd i mellanvärdens muskulatur vid kraftiga infektioner. Vid riklig förekomst i levern kan den orsaka blodförlust och leversvikt. Hos huvudvärden (gädda) kan den i sällsynta fall orsaka tarmobstruktion och -perforationer, samt försämrat näringsupptag.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Parasitär bandmask av släktet Triaenophorus.

Infektionsport:

Via oralt intag

Spridning i djuret:

Muskulatur eller lever

Smittvägar:

Fisken infekteras via djurplankton, eller i gäddans fall genom intag av annan fisk

Överlevnad:

Masken kan överleva i flera år

Provtagning och diagnostik

Diagnos ställs genom att ägg påvisas i avföringen (mikroskopi). Någon gång kan utstötta masksegment ses direkt i avföringen.

Behandling och profylax

Parasiten har ej påvisats hos människa eller andra varmblodiga djur och anses därför ej vara en farlig parasit. Synliga parasiter i matfisk utgör dock ett hygieniskt problem. Genom att tillaga fisken (värma den till över 70 grader) eller frysa den (-18 grader) i 48 timmar kan man avdöda parasiten.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls